019 1
Poliserna anser uppenbarligen inte att det är någ
ot som föranleder en insats. Efter en stund tror jag mig ha knäckt koden till att komma in i gemenskapen på allvar: lär dig så många officiella och inofficiella ramsor och sånger som möjligt! När folk slår sig ner vid ett redan ockuperat bord är det oftare en sång som inleder konversationen än ett vanligt ’hej’. Har etnologer studerat det här? Jag gör i alla fall en mental notering om att studera ramsor och sånger bättre till nästa gång. Det är för övrigt nu jag märker att ”Jake, Jake, Jake, Jake Laaaarsoon” har börjat sätta sig i huvudet på mig. Simon Åström, klubbens vd, anländer strax efter klockan 14. Han får en hjältes välkomnande medan han försöker ta sig fram till dj-båset där en mikrofon väntar. – ÖSK är den klubb som överpresterat mest de senaste åren sett till omsättning, säger han bland annat och möts av ett stolt jubel. De som varit med ett tag vet att Simon är gammal supporter själv och att han stått på läktaren och sjungit fram de svartvita. Så han ser också genuint rörd ut av alla positiva tillrop från publiken på Birger Jarls terass. – Jag hade gärna stått här och skålat med er för ÖSK… Han hinner inte avsluta meningen förrän någon tryckt en öl i hans hand, till publikens stora jubel. Så det blir en skål för ÖSK trots allt innan han behöver skynda vidare. Jag hinner tänka att vi säkert får se Simon på läktaren igen när hans tid i klubbledning är över. Efter en kortare marsch, under överinseende av de två poliserna tar vi oss igenom en lätt visitering innan vi når entrén till ståplatsläktaren. Jag kliver upp en bit för att ta in arenan och en väldigt märklig syn möter mig. Till vänster finns sittplatsläktaren. Läktaren mitt emot oss, liksom den högra läktaren liknar dock mer en hockeyläktare med kala trädäck som ännu inte är öppna för publik. Sånär som på mittensektion av den högra läktaren då. Det är där man packat in Sirius-supportrarna, märkligt isolerade. Det ser otroligt bisarrt ut och vår läktare känns lyxig när vi breder ut oss, i jämförelse. En märklig behandling av supportrarna från klubbens sida att isolera dem på det sättet men jag klagar inte. Matchen börjar bra, ÖSK gör både 1- och 2-0 genom Carlos Strandberg. Jag myser. Jag kunde ha begått bortadebut på sämre dagar. Martin ”Örebroberg” Broberg gör 3-0 innan halvleken är slut och ÖSK leker fotboll. Klacken sjunger och livet som svartvit supporter känns rätt toppen. Andra halvlek börjar som den första - Strandberg målar igen och ett nytt hattrick är ett faktum. Var ska det sluta? Så uppmanas vi av megafonen att vända oss med ryggen mot planen och kroka arm för en ramsa. När jag vänder mig tillbaka igen ser jag hur ÖSK gör sig redo för att göra avspark. Sirius har stuckit upp och gjort mål när vi stod med ryggen mot. Snopet. Jag svär där och då att aldrig vända ryggen mot planen igen. Trots målet förtar det inte stämningen på läktaren och klacken sjunger oförtrutet vidare. Bollarna fortsätter att trilla in för Sirius på något märkligt sätt. 2-4 blir 3-4 och det blir svårt att hålla tillbaka nervositeten. Ska ÖSK tappa allt på slutet? Till slut blåser domaren ändå av matchen. Spelarna #9 2019 13 jublar och vi med dem. Klacken börjar skandera ”Närke, Närke, Nääärke”. Eufori. Dagens huvudmål är nått och ÖSK får åka hem med de tre poängen. Vi står kvar och inväntar spelarna som kommer bort mot läktaren för att fira tillsammans med fansen. Oscar Jansson leder laget i en hyllningssång till oss supportrar. Det känns fint. Glädje och gemenskap i kombination med klubbens värdeord - stolthet, hjärta och passion. Jag inbillar mig att Simon Åström står där och myser åt glädjescenerna. Hela dagen har folk sjungit på hyllningslåten till Jake Larsson. En gammal diskodänga där refrängen gjorts om och hans namn ersatt den befintliga texten. Nu får han höra den på nära håll. Den unge talangen ser lika delar rörd och generad ut när hans namn sjungs ut över Studenternas. – Jake, Jake, Jake, Jake Laaaarsoon, skrålar vi för allt vad stämbanden håller. En av resans finaste stunder helt klart. På bussen hem mot Örebro är det idel sång, skratt och en hel del trötta leenden. Matchen får sin egen sång, en uppdaterad version från förra året. Bussen sjunger ”vi kan spöa Sirius med 4-3”. Jag trivs och tänker att jag nog vill göra om detta. När jag kliver av bussen och vandrar hem i sensommarkvällen kan jag inte låta bli att småsjunga lite på Jake Larsson-sången. Det känns som att ÖSK-supportrarna aldrig kommer att sluta sjunga på den. Forza ÖSK. Med supportrar som dessa är det svårt att inte känna stolthet, hjärta och passion.