019 1
MUSIK Text: Patrik Forshage bild: Martin Hennings
son DEPORTEES MANAR TILL HOPP M ed Big Sleep för fyra år sedan var Deportees de mest pessimistiska domedagsprofeter som hörts i Sveriges musikliv. Världsläget har knappast förbättrats sedan dess, men idag har bandet strategier för att släppa in lite ljus. ”No Future” skrek Sex Pistols för 40 år sedan, och på Deportees förra album 2015 fanns inte tillstymmelse till framtidshopp. Att fyra år senare påstå att det ändå kanske finns en chans - eller till och med flera - och kalla det nya albumet ”All Future” är ett kraftfullt ställningstagande, och en ny riktning för Peder Stenberg och för Deportees. – Jag har snöat in på en bok av Mark Fisher, ”Capitalist Realism”. Det låter träligare än det är, och den har inspirerat mig. Han säger att det är lättare att föreställa sig världens undergång än en framtid efter kapitalismen. Framtiden är förlorad för att vår fantasi är död, menar han, alla våra begär är låsta i det konsumistiska marknadsekonomiska tänket, säger han och kommer in på den nya skivan. – Vårt förra album ”Big Sleep” var ju apokalyptiskt, och tyvärr känns det inte som att den världsbeskrivningen har blivit mindre sann på de fyra år som gått sedan dess. Tvärtom. Det som har känts så hopplöst är att vi, lika mycket jag som alla andra, inte har någon fantasi om en framtid. Vi är fast i en tunnel, och ljuset långt därborta är ett tåg som kommer rusande mot oss. Men vi är så fast i vårt tänkande och ser inga andra vägar, så vi fortsätter mot det där ljuset iallafall, trots att vi vet vad det är. Peder ler snett och lutar sig fram. 22 NOLLNITTON För den här gången har han alternativ att erbjuda. – Men Mark Fisher avslutar sin bok med att konstatera att det faktum att inget kan hända faktiskt också skulle kunna vara starten på att tänka att allting är möjligt. Det var vad jag ville jag få fram - inte ett naivistiskt framåtblickande, men ändå någon slags upprop till ett drömmande som ej sentimentalt eller nostalgiskt utan nytt och fritänkande. Det räcker inte med att dela Palme-tal på Instagram – det går inte att gå bakåt i historien. Vi behöver hitta sätt att göra några små revor i den där grå kulissen av förlorad framtid. Några små uppror, någonting litet, som gör att ljuset sipprar in. På ”All future” finns den sortens små ljusglimtar överallt, inte bara i texternas ansvarstagande och tröst. Som när solen lyser igenom höstmolnen i arrangemanget på ”First light”. – Just precis. Det var den typen av tematik vi sökte, med något ändå hoppfullt framåtblickande som går igen i albumtiteln, omslaget och inte minst i texter och arrangemang. Balansgången var att jag samtidigt inte ville göra en skiva som skulle få folk att tänka att allt är okej. För det är det ju inte. Paradoxalt nog har Deportees också laborerat med en fördjupad sångstämma för Peder, en oktav lägre och och mer ödesmättad. – Det ska Pontus Winnberg som producent ha kredd för. Han sa att det är så jävla grymma texter, och att vi borde prova att lägga ned dem i registret. Det var så jävla ovant - jag kände inte ens igen min röst. Jag är ju van i att det blir nerv i sången bara genom att jag får Intervjun fortsätter på sidan 24