Svensk Golf 1
L INDA GÅR FRAM till bollen och slår till. Driven
fl yger drygt 150 meter och rullar 20 meter till på en sammetslen fairway. Hon nickar belåtet och hoppar in i golfbilen. – Akta dig för kaktusen, den skickar ut sina giftiga taggar om du kommer för nära, säger hon och pekar på en spretig chollakaktus samtidigt som hon trycker ned sin nya vita golfsko på gaspedalen. Linda Doyle är en 57-årig pensionerad hårfrisörska från Kanada. Tre månader varje år lämnar hon sin man och hyr ett hus i Palm Springs. Om dagarna varvar hon golfspel med golfl ektioner. Sin ålder till trots är hon mån om att ständigt förbättra sitt spel och när hennes medspelare råkar störa i puttningen bestämmer hon sig för att dra av ett slag. Linda och jag hamnar i samma boll på Desert Willow – en av över hundra golfbanor i Coachelladalen i Kalifornien. Vi spelar tillsammans med Dave och Ron, två andra kanadensare som inte heller känner varandra. – Det tar oss kanadensare bara två och en halv timme att fl yga hit. Så snabbt går det att lämna snö och kyla, säger Linda Doyle och berättar vidare att det är välbeställda kanadensare som väljer Palm Springs. För Palm Springs är fullt av pengar. De började komma dit under första halvan av 1900-talet när Hollywoods elit och rika aff ärsmän sökte sig till ökenstaden för att festa och semestra. I samband med det kom även suget efter golf. Första banan byggdes av oljemagnaten Thomas A O’Donnell 1927. Han lät 25 kompisar bli medlemmar i The O’Donnell Golf Club och sedan dess har klubben förblivit en privat medlemsklubb. Det tog över 30 år för nästa golfbana att byggas och för Palm Springs att verkligen bli en golfoas. 1961 slog Indian Canyon upp portarna och attraherade medlemmar som Frank Sinatra, Sammy Davis Jr och Walt Disney. Även amerikanska presidenter hade för vana att åka hit för en runda. Det fanns då en legendarisk röd telefon på klubben som bara gick till ett nummer – Vita husets. Såväl Jimmy Carter som Lyndon B Johnson och Ronald Reagan ska ha lyft luren ett antal gånger för ”nationens skull”. Möjligtvis var det Indian Canyon och dess prominenta gäster som satte fart på golfbanebyggandet i Palm Springs. Det 32 SVENSK GOLF | 9 2014 blev i princip en epidemi. Varje nytt bostadsområde skulle ha en golfbana i sitt hjärta och till dags dato fi nns det inte mindre än 133 banor i Coachelladalen – ett område av samma storlek som Gotland. FÖR OSS SVENSKAR har Kalifornien kommit betydligt närmare sedan Norwegian öppnade direktlinjer från Stockholm till såväl Los Angeles som San Francisco. Resan till den amerikanska västkusten tar i dag ungefär tio timmar och om man väljer någon av de mer traditionella rutterna, som innebär en bensträckare i Chicago eller New York, så får man räkna med ytterligare några timmar. Från Los Angeles vackra kust ut till Palm Springs mäktiga öken är det sedan knappt 20 mil, men beroende på när på dygnet och hur tät trafi ken är kan bilresan ta allt från två till fyra timmar. Den långa resan är värd allt besvär, för det här är en plats som ingen annan. Det allra svåraste är kanske att navigera sig fram i utbudet av golfbanor och hitta rätt. På väg till min första runda kör jag förbi en mängd banor. Jag förbannar mig själv i tysthet för att jag kanske inte gjort min research tillräckligt bra. Det visar sig dock att Desert Willow är en av de riktiga delikatesserna uppdukade på smörgåsbordet. Michael Hurdzan och Dana Fry har målat upp hålen på slingorna Firecliff och Mountain View likt gröna penseldrag i den karga ökensanden, som i sin tur smyckats med kaktusar, blommor och palmer. Här och var har hålen dekorerats med spegelblanka dammar där ökenfåglar svalkar sig och i bakgrunden tornar de karaktäristiska beigefärgade bergen upp sig med toppar doppade i vit kräm om vintern. Klockan är bara halv åtta på morgonen när vi peggar upp på Firecliff , den tuff are av de två banorna på Desert Willow. Vi passar alla på att spela tidigt för att slippa så mycket som möjligt av den kommande hettan. En värmebölja har parkerat i dalen och om bara någon timme kommer det att vara 30 grader varmt. Runt tolvtiden ska temperaturen stiga med ytterligare fem grader, för att sedan nå sin topp runt 16-tiden, 39 grader. Vi susar fram på mästerverket i en högteknologisk golfbil med en tretton tums GPS-skärm, som talar om exakt hur långt vi har kvar till hålet. Mellan slagen berättar Linda Doyle vad hon vet om Palm Springs. – Det var väl egentligen Hollywoodstjärnorna som satte staden på kartan. Ryktet säger att de kom hit för att kunna festa under förbudstiden. Här fanns inga poliser som kunde hålla koll på dem, säger hon. PALM SPRINGS BESTÅR egentligen av nio små städer, varav just Palm Springs är en. Golfbanorna är i princip koncentrerade till fyra av dem: Palm Desert, Rancho Mirage, La Quinta och Palm Springs. Flera av banorna är liksom Desert Willow kommunala, vilket innebär att invånarna ofta spelar för en tredjedel av greenfeepriset. Detsamma gäller för Silver Rock, som tidigare ingick i PGA Tourtävlingen Bob Hope Classic. Det är den bana i dalen som ligger allra närmast bergen – de som annars bara syns på avstånd. Jag vill känna och klämma på dem. Kanske inte med boll och klubba, men jag vill veta att de är på riktigt. I Palm Springs overkligt pedantiska miljö ser bergen ut som en tjusig kuliss som rullats ned för att täcka något fult, något som inte passar in i det perfekta golfparadiset. Bergen fi nns dock och är i högsta grad närvarande på Silver Rocks första nio. Här fi nns till och med något så exotiskt som fridlysta tjockhornsfår, som har för vana att vandra ned till fairway och äta gräs. – Vi har problem med dem, de förstör våra greener och fairways. Vi kommer antagligen att stängsla in hela banan för att bli av med dem, berättar klubbchefen Randy Duncan efter rundan. Jag påpekar att fåren trots allt är något exotiskt som kan locka fl er greenfeegäster, men Duncan tycks ha fått nog av deras närvaro, så vill du se tjockhornsfåren på nära håll bör du snarast besöka Silver Rock. ”Varje nytt bostadsområde skulle ha en golfb ana i sitt hjärta och till dags dato fi nns det inte mindre än 133 banor i Coachelladalen.”