Svensk Golf 1
Idag måste Johnny Granberg använda golfb il för a
tt orka runt 18 hål. Någonstans kan jag ändå acceptera att jag har ont efter att ha spelat golf. Men det var lite mer problematiskt i somras. Jag hade tänkt spela den internationella handigolftouren på Söderby. Men då hade jag stora problem – och kunde egentligen knappt ta mig fram efter en runda. Då skulle jag spela tre dagar i rad på en kuperad bana med ett inspelsvarv, säger Johnny. I framtiden hoppas han att problemen med knäet ska lägga sig i takt med att infektionen släpper. Men att ha ont kommer fortsättningsvis att vara en del av Johnnys vardag. Han tar dagligen cirka 20 mediciner som morfi npreparat, och får inleda varje morgon med att genomlida 90 ytterst plågsamma minuter innan dessa börjar verka. – Golfen är så viktig för mig att jag redan på sjukhuset ville ha så mycket kvar av vänsterfoten som möjligt för att kunna spela på bästa sätt. Fyra av tårna tog de bort direkt, och ville sedan även amputera den vänstra tån. Men jag sa att de inte fi ck ta bort den för jag måste först testa hur det skulle funka med golfen. Och utan just golfen hade det nog varit mycket tuff are. Förmodligen hade man suttit hemma och varit mer deppad. NÅGON MÅNAD EFTER en större operation av knäet, och åtta månader efter olyckan, var han tillbaka på golfbanan. Premiärronden på Mälarö i maj 2013 var i ärlighetens namn mer krävande och frustrerande än rolig. Men på egen hand lyckades Johnny successivt få igång spelet igen, och modifi era svingen till en lugnare rörelse mer anpassad till de nuvarande fysiska förutsättningarna. I dagsläget spelar han med golfbil, och behöver bara använda kryckorna när någon djupare bunker besöks. – Det var väldigt svårt under förra våren och sommaren när jag var så svag, efter att ha tappat nästan 20 kilo i vikt. Men det känns som att jag har insett att jag inte 56 SVENSK GOLF | 9 2014 behöver slå så hårt på bollen. När det är plant är det inga konstigheter, men vid lutande lägen är det lite trixigare. Speciellt korta halvslag som pitchar och chippar. Då är det lätt att man fokuserar på sin egen fot och balansen istället för att försöka slå slaget. ATT SPELA GOLF har länge varit synonymt med att tävla för Johnnys del. I år har han nästan uteslutande avverkat tävlingsronder, där den tidigare nämnda 74:an på Kallfors tillkom under ett stopp på en lokal Stockholmstour. Johnny har också debuterat på Handigolf Tour, där han vann sin klass under premiären på Bjäre GK. Den stora utmaningen där, och under annan tävlingsgolf som spelas fl era dagar i rad, är smärtorna i högra knäet. – Efter en rond så sväller knäet upp så att jag knappt kan gå. Får jag sova en hel natt brukar det vara bättre dagen efter, men jag är ändå rätt öm under morgonen. Vägen tillbaka till ett någorlunda normalt liv har samtidigt successivt inletts. Nu arbetar han 25 procent i veckan. Men det största av allt är att Johnny återigen klarar av att lyfta sin dotter en kort stund, och även kan hämta henne på dagis. – Det är en härlig känsla. Hon har varit den bästa smärtlindringen. Jag vet vad som har hänt, men har inget minne av det. Det är skönt, för jag ligger aldrig och funderar eller ältar det som hänt. Visst, jag är frustrerad över hur jag kunde hamna i den situationen. Men någonstans känns det bara som att jag vill bli bättre och komma tillbaka så mycket som möjligt. ”DET ÄR SÅ JÄKLA ROLIGT ATT VARA UTE PÅ GOLFBANAN, SÅ JAG BLIR KNAPPT FÖRBANNAD PÅ MIG SJÄLV OM JAG MISSAR.” JOHNNY TAR UPP KRYCKORNA och reser sig från kafébordet. Vi utomstående kan bara föreställa oss vågorna av smärta som skjuter genom kroppen under dessa korta sekunder. Eftersom medicinerna stoppar möjligheten att köra bil blir det åter tåg till den Handigolftävling som väntar under helgen. Fast redan under morgondagen lurar det kanske en start i Olympiagolfens andra chans-tävling i Askersund. Johnny har redan inhämtat sambons godkännande. Nu återstår planerandet av logistiken, med tåg och någon form av bil eller buss till banan. Och ännu några kvällar med intensiv smärta i det högra knäet. – När man slår ut på ettan blir det så kul. Det är en skön känsla. Och det är där jag kan vara den person som är mest lik hur jag var före olyckan, konstaterar han.