Nöjesnytt Växjö 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. FILMER BEAST (iTUNES/SF ANYTIME) Min mancrush på Idris Elba har mattats av ganska rejält sedan Luther-tiden, men med Beast fick den förnyad glöd. Filmen utspelar sig i Sydafrika och har en måhända något krystad bakgrundshistoria; Elbas sydafrikanska fru har dött och i ett försök att lappa ihop den något skadeskjutna relationen till sina två döttrar återvänder familjen till fosterlandet. Väl där stöter de utan någon längre fördröjning på ett galet lejon – en riktig best – som gör livet surt för dem under den kommande en och en halv timmen. Det låter lite corny, men är faktiskt omåttligt spännande, inte minst för att lejonet inte är någon muterad, taskigt animerad AI-variant, utan faktiskt upplevs som ett högst verkligt hot. Ingen story som skakar om din värld, men ett habilt filmhantverk och perfekt söndagsunderhållning för (faktiskt) hela familjen. EMANCIPATION (APPLE TV+) Många trodde nog att Will Smith gjort sig omöjlig i Hollywood efter örfilen på Chris Rock under förra årets Oscarsgala. Med Emancipation visar han att inte bara att alla hade fel – han visar också att han är en ruskigt bra skådespelare. Manuset bygger på en sann historia, om slaven Peter, som i samband med avskaffandet av slaveriet flyr från sin grymma tillvaro för att hitta sin familj. Fotografier på Peter blev sedermera en symbol för slaveriets fasor. Har man sett 12 Years A Slave vet man ungefär vad som väntar i Emancipation, men låt inte det skrämma bort er: det är så påkostat, så väl berättat och så minutiöst i sin detaljrikedom att det är en ren fröjd för ögat. THE MENU (DISNEY+) The Menu liknar ingenting annat ni sett på film, jag lovar. På en avlägsen ö ligger en exklusiv restaurang, där den mystiske köksmästaren (Ralph Fiennes) ska bjuda svinrika, arroganta middagsgäster och matrecensenter på en överdådig meny full av överraskningar. Det är äckligt på gränsen till chockerande, men det är långt ifrån effektsökeri. I botten ligger en stark kritik mot konsumism, snobbism och moderna levnadsvanor, som på ett snyggt sätt vävs in i sörjan av blod och andra kroppsvätskor. Dessutom finns här en befriande dos humor som 52 | nöjesnytt faktiskt förstärker den skrämmande stämningen. TV-SERIER THE LAST OF US (HBO MAX) Få tv-serier har varit så hajpade som Craig Mazin och Neil Druckman (som bland annat stod bakom Chernobyl) adaption av dataspelet The Last of Us. Den stora frågan vid sådana har tillfällen är som alltid huruvida det faktiskt går att överföra ett spel, eller en grafisk novell för den delen, till rörligt media så att den fungerar både för redan inbitna fans och för de som aldrig spelat, eller läst förlagan. I fallet med The Last of Us är svaret otvivelaktigt JA. Detta postapokalyptiska drama stoltserar med inte bara en fantastisk skådespelarensemble, utan också ett manus som både överraskar och engagerar. Huruvida det håller sig nära tv-spelets story kan jag inte uttala mig om; jag vet bara att jag inte har blivit så fängslad av en serie sedan The Walking Dead. LITVINENKO (VIAPLAY) I november 2006 kallas två poliser till ett sjukhus i London för att intervjua en man som påstår sig ha blivit förgiftad. Både läkare och poliser är skeptiska då man inte hittar några gifter i mannens kropp, men så småningom lyckas man få fram att han blivit förgiftad av den radioaktiva substansen polonium – bland de farligaste ämnen som existerar. Mannen heter Alexander Litvinenko och är en före detta FSB-agent och han påstår själv att den ryska staten står bakom hans förestående mord. För dör gör han, tre veckor senare. Det låter som en dålig spionroman, men det är en sann historia som ska ge stort eko i världen och försämra relationerna mellan Storbritannien och Ryssland lång tid framöver. Tv-serien om händelsen är rafflande från början till slut, med en oerhört övertygande David Tennant i titelrollen. Se den! YOUR HONOR – SÄSONG 2 (HBO MAX) Säsong 1 av Your Honor – som i sig är en amerikansk adaption av den israeliska tv-serien Kvodo – är topp tre av serier jag någonsin sett. Berättelsen om domaren som bestämmer sig för att skydda sin son som kört på och dödat en pojke i en smitningsolycka, bara för att sedan inse att den döde pojken är son till New Orleans farligaste maffiaboss, är en makalös nagelbitare som jag aldrig ville skulle ta slut. Säsong två tar vid exakt där säsong ett slutar och det är en fröjd att följa Michael Desiato – briljant gestaltad av Bryan Cranston – och de förvecklingar som den tragiska händelsen fortfarande innebär. THE SPLIT (SVT PLAY) Familjedraman har alltid varit ett kärt och populärt ämne för tv-serie-makare, från Dallas till Succession, men det var länge sedan jag såg något lika fängslande som brittiska The Split. Historien kretsar kring familjen Defoe, som driver en ansedd advokatbyrå i London. Hannah, äldst av tre systrar har dock precis lämnat familjefirman för en ännu mera prestigefylld byrå och stämningen är inte på topp, minst sagt. Men det är inte i rättegångssalen det stora dramat utspelar sig, utan i relationerna familjemedlemmarna emellan. Just när man tror att något ordnat upp sig, händer något nytt helt oväntat som förändrar spelreglerna och karaktärernas förhållande och känslor till varandra. Lysande skådespeleri (Nicola Walker!), briljant manus och ett precis lagom rappt tempo gör The Splits tre säsonger till det starkaste brittiska dramat i mannaminne. Även om allt elände och alla intriger till slut gör att det känns väl magstarkt och osannolikt. THE UNDECLARED WAR (SKY SHOWTIME) För bara några år sedan hade The Undeclared War känts totalt osannolik. Men inte nu. I en post-pandemisk värld 2024, precis innan det brittiska valet utsätts valsystemet av en rysk cyberattack, som måste avvärjas till varje pris för att förhindra både kaos och att ett krig med Ryssland bryter ut. Scenariot känns 2023 så trovärdigt att det nästan är skrämmande. I skrivande stund har jag bara sett två avsnitt som dock lovar gott. Om det inte skulle råka balla ur fullständigt på slutet är det här en serie som alla borde se – om inte för att kunna säga ”vad var det jag sa” nästa år. TEXT: OLA KARLSSON