Svensk Golf 1
det årliga Skandinaviska mästerskapen. Första hål
et. Jag var nervös, slog och såg bollen gå rakt i hål. Så med 71 hål kvar ledde jag, haha, det är ett fint minne. Jag slutade tia. Hans största tävlingsmerit är en andraplats från just Skandinaviska mästerskapen, 1960. När han idag, som tränaren George Deverell, tittar tillbaka på den unge golfspelaren George Deverell är analysen ganska tydlig: – Jag hade en ganska naturlig sving, men nog inte tillräckligt med kraft. Och kanske inte nerverna för att bli elitspelare. Man ska veta att det krävs oerhört mycket för att bli en toppspelare. Ju längre jag har varit i den här branschen, desto tydligare blir det. Han fick en dag en inkallelseorder till flygvapnet. – Jag stationerades på olika platser. Först nära Liverpool, sedan i Midlands och så småningom i Brize Norton, den största flygbasen i England. Jag blev ansvarig för centralregistret och läste telegram och post som kom till befälhavaren. En gång i veckan var jag tvungen att skriva på The Official Secrets Act. Kriget hade ju nyss tagit slut så det var allvarliga tider. Men hela tiden fanns drömmen om golf med. – I Brize Norton kunde jag spela på Burford GC. Så småningom fick jag lämna flygvapnet och då hade jag bestämt mig för att golfen skulle bli mitt liv, minns han. Och inte långt därefter var det alltså dags för den där semesterresan till Sverige, den som skulle bli några veckor men nu går in på sitt 65:e år… PÅ SAMMA SÄTT SOM den legendariska Jimmy Dodd anställde George Deverell som assisterande pro har han själv, sedan han tog över som headpro 1960, anställt ett antal britter. Varför kan man fråga sig. Eller ännu bättre är förstås att fråga George Deverell ” Jag lämnade flygvapnet och då hade jag bestämt mig för att golfen skulle bli mitt liv.” själv. Han tvekar inte en sekund när han säger: – För att de vet vad som krävs! Golf är enormt stort i England. En kultur! Bland annat vet britter att man måste jobba hårt och jobba helger. I England är det en självklarhet. Det är då medlemmarna är på klubben. Det enda problemet med de jag tog hit var att många andra klubbar, när de fick en tjänst som headpro ledig, tittade på vem vi hade som assistent och värvade denne. Han pratar om skillnaden på golf i Sverige och i England. – Störst skillnad är att det finns stora, berömda klubbar där gäster inte ens får komma in. Den typen av snobbiga klubbar finns inte i Sverige. Nej, Djursholm är definitivt inte en sådan även om medlemsavgiften givetvis är hög här. Andra brittiska klubbar däremot är väldigt avslappnade. En stor skillnad är även att det i England finns så många kommunala banor. Borde inte det egentligen vara en typisk svensk sak? Stephen Law kom som assistent till George Deverell för 35 år sedan och efterträdde honom som headpro när han gick i pension. Den här dagen står Stephen i shopen och hejar glatt på sin kompis och läromästare George. – Hur är det? Så du intervjuas? Vad trevligt! Då måste jag bara berätta att när George sa till sin far att han skulle bli golf tränare svarade pappan, ”du kan bli vad du vill, 74 SVENSK GOLF 10–2019 bara du inte blir en tråkmåns”. Och jag kan, efter 35 år som vänner, säga att George är allt utom en tråkmåns. Han gör en konstpaus och lägger till: – Dessutom kan jag, även det efter 35 år, berätta att George alltid sagt att han ska lära sig slå en fade men, jag måste tyvärr meddela, att det har han fortfarande inte lärt sig… George skrattar gott. Titeln lyder nu ”Honourary Professional”, och han är på klubben varje dag. Fortfarande vill medlemmar ibland ha GEORGE DEVERELL OM… … DEN BÄSTA SPELARE HAN SETT ”Ben Hogan. Jag såg honom spela Ryder Cup på Wentworth. Han var inte stor men slog långt. Samma rörelse hela tiden. Som en maskin. Otroligt imponerande!” … ”JÅSCHAN” ”Jag fick smeknamnet en sommar på 50-talet när jag var utlånad till Tylösands GK. Våra medlemmar Forsmans barn kunde inte säga George så det blev Jåschan och sedan har det fortsatt. … FAVORITBANOR I SVERIGE ”Tylösand är mycket trevlig, en favorit. Norra banan. Och Djurs holm också förstås. Annars tycker jag om att spela i Franrkike, i Provence.” … JOHN COCKIN ”Alla pros stora hjälte. Fattar du, han vann två gånger på Europatouren trots att han arbetade som pro. Det är helt fantastiskt bra gjort.” ” Man kanske kan säga att jag är en bärare av traditioner i klubben.” något råd av honom. – Men man kan säga att jag numera mer är ordningsman här. Jag ser till att cyklar står i cykelställen, berättar att hundar är tillåtna om de är kopplade och sådant. Man kanske kan säga att jag är en bärare av traditioner i klubben. Varje dag tar jag bilen från Mörby, där min fru och jag bor i en lägenhet sedan vi sålde vårt hus i Djursholm, för att vara några timmar på klubben, berättar han. Och givetvis spelar han fortfarande golf. – I somras blev det några rundor, bland anat med min son. Men golfen har förändrats. Inte minst utrustningens utveckling är enorm. Det är säkert bra men jag känner inte att jag är en del av det. Nu är det mycket customfitting, som är en vetenskap i sig. HAN BLÄDDRAR BLAND minnen när vi träffas. Både i form av gamla tidningsklipp, bland foton på väggen och inte minst i sitt eget minne. – Titta här, avbryter han plötsligt, och pekar på ett foto av Barbro Birke och Kristina Westerberg, de här två tjejerna gick till final i junior-SM 1967. Det var stort för mig. Vi har alltid haft bra juniorverksamhet i Djursholms GK. Och många är dem som han tränat. Men finns det hopplösa fall? – Framförallt har folk olika ambitioner. Om någon slagit luftsvingar och plötsligt träffar bollen kan den bli lika glad som en duktig spelare som lyckas med en perfekt draw. Han lutar sig fram och säger: – Jimmy Dodd, min företrädare, berättade en gång att han hade försökt hjälpa en medelålders kvinna, lite överklass, länge. En dag kom hon och sa att hon nu hade tagit 50 lektioner, utvecklades inte och därför tänkte sluta spela golf. Mister Dodd tittade på henne och suckade ”I can assure you that whatever you are giving up, it’s not golf…” Han skrattar gott. – Det var fräckt sagt. Jag skulle nog inte gjort det. Men Jimmy kunde till slut inte hålla tyst. George Deverell är säker på att golfen har en ljus framtid. – Men, betonar han med all pondus kanske bara en 89-åring har, det stora hotet mot golfen i framtiden är långsamt spel. Alla regler som införs för att skynda på spelet är bra. Han konstaterar att flytten till Datchet under andra världskriget, nunnornas lektioner där i klostret när han var på sitt första Sverigebesök och alla vägval som bidragit till ett liv i golfens tjänst i Sverige varit bra. – Jag skulle välja samma liv igen. Ingen tvekan! Du, vilken tur att det inte blev kemi på ett labb!