NG Gbg 1
J ag älskar att prata om min film och mitt ämne.
Men jag tycker det är jobbigt att få frågan vad filmen handlar om här, för det blir ofta konstig stämning. Så jag övar mig på att hitta sätt att formulera mig på ett sätt som inte avslöjar sanningen. Ibland när jag inte riktigt känner för att ta den diskussionen eller säga att jag jobbar med porr, så säger jag att den handlar om en svensk tjej som kommer hit och vill bli stjärna. DET ÄR EN smått bakfull filmregissör som möter mig på en sömnig villagata i San Fernando Valley. Det är tidig förpandemisk vår i Los Angeles, under den “sorglösa” perioden innan lockdown och distansering skriver om spelreglerna för den kaliforniska porrfilmsfabriken, och alla andra för den delen. Ninja Thyberg återhämtar sig efter ett besök på AVN Awards (porrvärldens Oscars) i Las Vegas. Där har det lilla svenska teamet filmat scener till hennes kommande långfilm om en svensk tjej som försöker slå sig fram i Los Angeles porrindustri. – Hela branschen är där. Det delas ut pris för bästa analsexscen och allt föregås av en fyra dagar lång mässa. Allt är ett stort spektakel med mycket fester. Det är ganska spårat. Vi har filmat både fiktiva och dokumentära bitar bland båsen där folk tar selfies med sexarbetarna som säljer DVD:er. DEN GÖTEBORGSBÖRDIGE REGISSÖREN har tillbringat fem år som infiltratör i porrindustrin, under perioder helt på egen hand. Efter det internationella genombrottet med den Cannes-prisade kortfilmen “Pleasure”, som skildrar en svensk porrfilmsinspelning ur ett kvinnligt perspektiv, stod det klart för Ninja Thyberg att porren skulle leda henne till långfilmsdebuten. Den före detta antiporraktivisten och genusvetaren kom till Los Angeles med ryggsäcken full av feministisk filmteori men bakom kulisserna väntade insikter som utmanade alla fördomar. – Jag kom hit med en bild att porrbranschen exploaterar kvinnor, så jag föreställde mig att jag skulle få se den utsattheten. Nu har jag nästan svårt att komma ihåg att det fanns en tid då det kändes konstigt att sitta bredvid folk som har sex. Första gången jag besökte en porrfilmsinspelning var jag jättenervös, blyg och försökte läsa av hur jag skulle bete mig. – KILLEN SOM VAR med i scenen den dagen, och som sen fick en roll i min film, kom fram till mig och hälsade med kuken i vädret och alla stod och tittade på hur jag reagerade. Jag rodnade och visste inte var jag skulle titta. Sen sa teamet att jag skulle komma och titta på första parkett. För dem var det ju en helt vanlig trist måndag på jobbet, så de fick underhållas av att jag var generad. Sen när han skulle komma, “the pop”, sa regissören “Okej, nu får 24 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2021 ”VERKLIGHETEN VAR SÅ ANNORLUNDA, SÅ MYCKET STÖRRE OCH MER KOMPLEX ÄN MINA FÖRUTFATTADE MENINGAR.” Ninja bestämma var han lägger satsen, om det blir i ansiktet, på brösten eller rumpan”. Jag fick panik. Men de väntade tills jag gav ett svar. Vad valde du? – Jag tror att jag valde brösten. Det hela var väldigt speciellt. Men jag tror de tyckte om att jag var filmintresserad och frågade om det fanns ett manus och vilken kamera de använde. Det kanske inte är så vanligt. GENOM UPPMÄRKSAMMADE KORTFILMER som Hot Chicks och Catwalk har Ninja vänt och vridit på frågor kring makt, sexualitet och utmanat filmmediets generellt manliga blick. I high schoolfilmen Girls & Boys är genreklyschorna intakta men könsrollerna omvända. Det är de nördiga tjejerna som trånande ser skolans snygga killar komma gående i skolkorridoren i slow motion. Liknande törstande blickar skildras i Hingsten där en ung hästtjej blir tänd på sin lärare, förkroppsligad av Alexej Manvelov. Programtexten till årets digitala upplaga av Göteborgs filmfestival, utlovar att detta utforskande av “sexualitetens maktordningar i en patriarkal visuell kultur” sätts på sin spets även i långfilmsdebuten Pleasure, som får sin svenska premiär under festivalen i februari. THYBERG SJÄLV BESKRIVER filmen som en coming-of-age-historia om en ung tjej som äntrar en ny värld. – Jag har spelat in filmen i väldigt nära samarbete med porrbranschen. Bortsett från huvudkaraktären så har vi inga vanliga skådespelare utan bara porrfilmsskådespelare, agenter, assistenter, producenter och regissörer från branschen. Var det självklart från början? – Jo, det var nog med tidigt. Men jag trodde nog att det skulle vara en blandning. Vi hade en vanlig casting men jag kände att jag inte trodde på det. Det här är någon som kommer in och skådespelar, var känslan. Så porrfilmsskådisarna var bättre än de vanliga skådisarna? – Det var dom. Men jag har också använt castingprocessen till att utveckla karaktärer och få inspiration till scener. Så manuset är på många sätt byggt på materialet som jag har samlat in. Den processen har verkligen förändrat mig i grunden. Vad har du lärt dig som infiltratör i den amerikanska porrindustrin? – Det har inte varit enkelt. Det har tagit lång tid att bygga upp ett förtroende och bli insläppt. Jag började med att observera, ta anteckningar och intervjua. Sen filma, fota och dokumentera. Jag hade också gjort en massa research och kollat på en massa filmer inför min uppsats och kortfilmen Pleasure. Jag hade läst jättemycket teori men sen så kom jag hit och den stämde liksom inte. Teori och empiri gick inte ihop. Verkligheten var så annorlunda, så mycket större och mer komplex än mina förutfattade meningar. Det var så många saker som inte passade in. Vad var den största skillnaden? – Jag hade en ideologisk bild av porrvärlden och människorna men när jag kom hit så förstod jag att folk här ser på allt på ett helt annat sätt. Jag insåg ganska snabbt att det inte är en framkomlig väg om jag skulle lära mig något. Så jag bestämde mig för att faktiskt lita på vad folk säger. Att inte tro att de ljuger för sig själva, eller säger vissa saker för att skydda sig själva. När jag började göra det så började kartan målas om.