NG Gbg 1
”OKEJ, NU FÅR NINJA BESTÄMMA VAR HAN LÄGGER SATSE
N, OM DET BLIR I ANSIKTET, PÅ BRÖSTEN ELLER RUMPAN.” på något som jag sett eller hört här. Min egen fantasi har istället kommit in där jag behövt uppfinna ett samband mellan berättelserna som hört. I en intervju med dig så är “makt, könsidentitet och sex” de öppnande orden i artikeln. Skulle du säga att det är din tematik? – Jo, det får jag väl ändå erkänna. Varför blev det just de ämnena? – Det har säkert mycket att göra med att jag blev feminist under en viss tid, när en viss typ av frågor var aktuella. Det var en tid när radikalfeminismen var väldigt stark och det fanns en stor antiporr-rörelse. Alexa Wolf gjorde dokumentären Shocking Truth (2000), vilket ledde till en stor samhällsdebatt om hur kvinnoförnedrande porren är. Jag blev väldigt påverkad av allt det där, så jag blev aktiv inom vissa politiska aktivistgrupper. Vi gjorde sabotage mot porrbutiker och hade torskjakt på Rosenlundsgatan i Göteborg. Vi skrek “Ut på jakt, torskslakt!”. NINJA BERÄTTAR ATT hon intresserar sig mycket för normkritik, hur social status fungerar i ett rum och av att förstå vilka mekanismer som styr oss. – Det är väldigt vanligt bland kvinnliga filmskapare just nu att jobba med sexualitet och kroppen. När man är “det andra könet”, för att citera de Beauvoir, så är det genom sexualiteten, eller idén om sex, som man definieras. Jag tror att det är där det börjar på något sätt. Smärtan av att vara kvinna finns i det sexuella. Det är där det gör som mest ont. Det är därför det har blivit så laddat och viktigt för mig. Kan du känna ibland att det är restriktivt att ha en så tydlig tematik? Att du skulle vilja göra film om något helt annat? – 2010 fick jag idén till den filmen som jag arbetar med nu. Sen dess har jag jobbat aktivt med den i fem år. Folk säger “Gud du måste vara så trött på det här!”. Men jag fortsätter att vara lika intresserad. Jag tänker ibland att jag borde göra en film om klimatet, eller andra frågor som jag egentligen tycker är viktigare. Det här ämnet är kanske inte det viktigaste som finns. Men jag har en never ending glöd till det. Hur kom du fram till att det var just den här filmen som skulle bli din långfilmsdebut? – Jag hade sett mönstret på filmhögskolorna, man går sina tre år och är upptagen med sitt. Sen när man kommer ut så har man hybris och tänker “nu kommer jag!”. Som om hela branschen gått och väntat. Det blir ju lätt en egen värld på skolan, som regissör med en examensfilm på gång så är man verkligen någon. Sen när man kommer ut så är det ingen som vet vem man är, och ingen bryr sig. Då går man in i en dipp med en jättelång uppförsbacke. Jag hade bestämt mig när jag kom in på regiutbildningen, just för att jag alltid har strategiplaner för jättemånga år framåt, för att ha min långfilmsidé färdig. Så att jag hade en producent och ett projekt redo på andra sidan. När kortfilmen Pleasure blev uppmärksammad så valde jag det spåret. Hur kommer det sig att du alltid har tioårsplaner för ditt liv? – Det rimmar med min personlighet. Min mamma har verkligen gjort en klassresa, så jag har blivit piskad med tanken att det är jätteviktigt att ta sig någonstans. Att det alltid finns ett hot att liksom, det ska gå åt helvete. Det handlar inte om fattigdom. Men hela tiden finns skräcken där att man inte skulle få ett jobb, skräcken att man skulle hamna långt ner i samhället och vara resurssvag. Att kämpa för att ta sig uppåt i samhällshierarkin fick jag med modersmjölken. Allt för att inte halka ner hela vägen till dit där mamma har jobbat sig upp ifrån. – Jag har funderat på när skiftet sker i en klassresa. Jag minns det så tydligt när jag själv började byta inställning till livet. När jag började ta pengar och jobb för givet. När jag slutade vara rädd för min försörjning. Det var nog sista året på filmskolan, jag hade fått några stipendier och det gick bra för kortfilmen Pleasure. Innan dess hade jag levt så otroligt snålt hela mitt liv. Alltså på absolut existensminimum. Aldrig haft något extra, aldrig kunnat resa eller nått. Plötsligt kunde jag slösa lite. Inte bara spara, spara. Hur kändes det? – Så jävla skönt. Det kommer över mig ibland hur jag alltid förut levde med en oro, en rädsla. Hur ska det gå i sommar när jag inte har CSN och allt det. Nu har jag kunnat låna pengar. För annars hade jag aldrig haft råd att jobba såhär med filmen. Det där är också ett stort privilegium som avgör vilka som har möjlighet att göra film. – Jag har aldrig varit intresserad av att tjäna mycket pengar men en ambition att inte behöva välja baserat på pengar. Att kunna vara fri att göra det jag helst vill göra. Men jag vet att jag tänkte att filmskolan skulle hjälpa mig att kunna tjäna tillräckligt med pengar så att jag skulle klara mig. Jag har pluggat så himla mycket, nio års eftergymnasiala studier. Var de där nio åren nån sorts säkerhet, för att känna att du hade nog på fötterna för att våga ta klivet ut som regissör? – Jag är nog “tjejig” på det sättet. Jag har känt att jag måste. För att kunna säga att jag är någon, eller känna att jag är bra så måste jag ha utbildat mig maximalt, bli NR 2, 2021 | NÖJESGUIDEN 27