NG Gbg 1
att jag har lyckats göra den. Jag skulle aldrig h
a trott det om någon hade kommit och sagt det till mig tidigare i livet. Jag kan verkligen tänka typ “vem är jag? Hur fan har jag lyckats få till det här?”. Det är verkligen som att jag blev vuxen av att gå igenom den här långfilmsinspelningen. Efter att ha gått igenom den inspelningen känner jag att jag klarar vad som helst. Nu är jag inte rädd för någonting längre. Jag har gjort mitt livs största eldprov, och överlevt det. Man är så jävla ensam, i slutändan. Så man bara måste hitta sig själv och tryggheten i sig själv för det finns ingen som kan hjälpa en. Det man går igenom i ett sånt här arbete går man igenom helt själv, och ingen annan kan förstå. Finns det något du skulle ha velat göra annorlunda? – Kanske önskar jag att jag hade vågat ta ut svängarna mer. Jag tänker på det här “PK-klimatet” som har rått länge, som jag själv befunnit mig i mitten av och varit väldigt pådrivande i. Jag är ingen PK-motståndare, jag tycker att de här frågorna är jätteviktiga och bör tas på allvar, men jag har börjat att svänga i debatten. Det är ett väldigt osunt klimat när man kan ses som en dålig människa om man råkar skapa någonting som upplevs sexistiskt eller rasistiskt, eller vad fan det nu är. Jag önskar att jag kanske hade kunnat tillåta mig själv att gå lite längre, att inte göra rätt hela tiden. ”JAG HAR GJORT MITT LIVS STÖRSTA ELDPROV, OCH ÖVERLEVT DET.” Du har sagt att porren har patent på sexskildringar inom filmen, och eftersom vi människor lär oss genom att härma det vi ser så påverkar porren vårt beteende och vår syn kring hur vi tänker och ser på sex. Skulle du säga att filmskapare i allmänhet är dåliga på att skildra sex? – Jag vet inte om jag skulle lägga skulden på filmskaparna. Det handlar mer om att sex är tabu. Det ingår inte i det som anses rätt att titta på, även om det nu kommer mer och mer. Men det anses fortfarande som en självklarhet att man absolut inte skulle kunna visa riktigt sex på film och att skådespelare inte kan ha sex på riktigt med varandra i en film. Att man inte kan visa sex i det offentliga. SVT kan inte visa naket hursomhelst. Varför är det så viktigt att göra det då? – Sex är ju så starkt. Jag menar att få en orgasm är väl något av det mest drabbande vi kan uppleva som människor men samtidigt så är det något som vi alla ska hålla som en liten hemlighet. Något som vi på sin höjd kan dela med vår partner i sängkammaren. Därför blir vi besatta av att ventilera och få tillgång till det. Det är därför som många tittar så vansinnigt mycket. Det är helt absurt hur mycket porr folk kollar på. Många kollar varje dag, flera gånger. Just eftersom att porren är tabu och så hemligt så måste ribban höjas hela tiden vilket skapar en massa dåliga saker. Det anspelas ju till exempel otroligt mycket på pedofili inom porren. Jag tänker att vi hade tjänat så mycket på om sex hade fått kunna ta plats som en del i våra gemensamma berättelser om vad det är att vara människa. Och på så sätt bli mindre laddat. Då hade vi kanske kunnat släppa den här besattheten. Kan du känna att det har skett ett skifte för dig, från det att du satt och skrev en uppsats i Lund, och kritiserade branschen och människorna i den, till att det nu nästan låter som att du vill föra deras talan, eller ta deras parti? Har du bytt sida? – Det har jag väl delvis gjort. Det som man kan vara kritisk till är innehållet i porrfilmerna. Tidigare lade jag skulden för de problemen som finns med porren på de här människorna i industrin. Men den största svängningen har inneburit att jag har bytt perspektiv. Människorna som producerar filmerna har ju ett ansvar. Men det är inte där det börjar. De tillgodoser konsumenterna och gör det som säljer. De baserar sina produktioner på vad folk söker efter. Sen blir det ju en självförstärkande spiral där folk sen börjar tända på det som man har sett i porrfilm. – Men det har skett ett skifte hos mig där jag ser på filmernas innehåll som ett uttryck för något i samhället. De personerna som utför det här är givetvis kugghjul i en stor maskin. Men jag kan nu bli så provocerad av hur samhället konsumerar det som de här människorna gör och samtidigt dömer sen personerna bakom och stöter bort dem. Man rentvår sig själv genom att skylla på dem. Samtidigt använder personerna framför kameran sina kroppar, och ger av sitt kött och blod till konsumenter, att sitta och onanera till och komma till. Där känner jag att det som är problematiskt är att vi behöver erkänna att det här finns i oss. Det har med vår kultur och vårt samhälle att göra. Vi kan inte bara lägga skulden på arbetarna som offrar sina kroppar för att vi ska få runka. Var hoppas du att diskussionen om porr tar vägen efter att folk har sett Pleasure? – Jag hoppas ju på att man ska våga prata om innehållet i pornografi, inte bara om vi ska ha porr eller inte. Utan varför tänder vi på det vi tänder på? Och kanske att man kan vidga perspektivet till det övriga samhället. Från början när jag kom hit så handlade det om att jag verkligen ville göra en film om porr, och så är det inte riktigt längre. Det som filmen skildrar är inte specifikt för just porrvärlden. Jag använder mig mer av porren som en metafor. Det är snarare en film om hur det är att vara kvinna. NR 2, 2021 | NÖJESGUIDEN 29