Modern Interiör 1
ZAHA HADID ➛ en rad enorma projekt som alla bar h
ennes kännetecken i sin komplexa organiska flytande form, med betong som det huvudsakliga favoritmaterialet; MAXXI: Italian National Museum of 21st Century Arts i Rom (2009), London Aquatics Centre, simarenan för de olympiska spelen (2011), och Heydar Aliyev Centre i Baku (2013). Under samma årtionde färdigställdes även Rosenthal Center for Contemporary Art i Cincinnati (2003), med ett elegant spel av räta linjer, kontrasterande byggnadsmaterial och under kvällstid upplysta fasader, samt Guangzhou Opera House (2010), med mer strikt form och gigantiska, intrikat mönstrade glaspartier - två exempel på att Hadid till fullo behärskade helt skilda byggnadsstilar. Bröt den manliga dominansen Även om det hade funnits kvinnliga arkitekter före Zaha Hadid, även framstående sådana, så bröt hon den manliga dominansen på ett avgörande sätt och beredde plats för flera kvinnliga arkitekter i världstoppen. Bland annat var Hadid den första kvinna som belönades med Pritzker Prize 2004. Vidare vann hon två gånger Storbritanniens främsta arkitekturpris RIBA Sterling Prize; 2010 för MAXXI Museum i Rom och året därpå för Evelyn Grace Academy, båda projekten tidigare omskrivna i Aktuella Byggen. En av höjdpunkterna i Zaha Hadids karriär var när hon fick uppdraget att rita London Aquatics Centre. Den enorma byggnaden hann trots flera bakslag ändå slutföras till invigningen av de olympiska spelen 2012. Zaha Hadid utnyttjade hel sitt kända register till det yttersta med simarenan. Likt en gigantisk simmande stingrocka svävar ➛ MAXXI Museum of XXI Century Art, Rom, Italien, foto iwan Baan Piano science center. BMW Central Building, Leipzig Foto helene Binet 36 MODERN INTERIÖR 3 2016