019 1
”Det var i Örebro kampen började” Jonas Gardell ä
r aktuell med boken ”Ett lyckligare år” där han berättar om två nyckelperioder för homosexuell frihet i Sverige. Dels omöjlig kärlek i Uppsala på 1800-talet och dels om den första Pridemarschen, som ägde rum i Örebro. – Hej! Är det dig jag ska träffa? Djupt försjunken i de sista sidorna av ”Ett lyckligare år” har omvärlden totalt kopplats bort för mig, och hur Jonas Gardell kan gissa sig till att det är vi som ska samtala om hans nya bok förblir en gåta. – Synd att du inte hunnit läsa klart hela boken. Det är på de sista 20 sidorna som allt får sin förklaring i boken, hehe. I år är det 50 år sedan den första demonstrationen för homosexuell frihet ägde rum i Sverige och sannolikt hela Europa. Demonstrationen arrangerades av några ungdomar i Örebro, inspirerade av Gay Liberation-rörelsen som då hade blossat upp i USA. Rörelsen startade i och med Stonewallupproret i New York där homosexuella för första gången sa ifrån mot en polisrazzia som grundades på deras sexuella läggning. Om dessa ungdomar, och om omöjlig ung kärlek i Uppsala på 1800-talet, handlar Jonas Gardells nya roman Ett lyckligare år. – Jag hade egentligen tänkt att boken skulle handla om Stockholm, för det var där som jag trodde att kampen började. Men så började jag forska och insåg att den började här i Örebro, i min mormors och mammas hemstad. Hela min tillvaro fick sig en törn. Örebro var ju den där lilla staden där mormor bodde som bakade bullar och inte en stad där det startades en kamp för homosexuell frigörelse. Den inledande delen av Ett lyckligare år handlar om de unga studenterna Pontus och Herman och deras omöjliga kärlek under andra halvan av 1800-talet. 1879 skriver den kände filosofen Pontus Wikner en text han kallar Psykologiska självbekännelser. Manuset låses in i en blecklåda som enligt direktiven ska förvaras på Uppsala Universitetsbibliotek i minst 50 år innan någon får bryta förseglingen och läsa. Dess innehåll är så kontroversiellt och så skandalöst att enbart ryktet om den förseglade blecklådan skapar panik i Pontus Wikners vänskapskrets och man försöker utverka hinder för att blecklådan någonsin ska få öppnas. Ändå är det Wikners vilja att hans text någon gång ska publiceras. I en framtid när allt är förändrat. Han drömmer om ett lyckligare år. – Pontus Wikner var den stora svenska filosofen i slutet av 1800-talet och det fanns både Wiknersällskap och de årligen arrangerade Wiknerspelen där han framställdes som en riktig kvinnokarl. Tänk så fel de hade. När hans rätta sexuella läggning uppdagades så raderades han nästan ur historien Ett lyckligare år ska ses som en ”prequel” till trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. Jonas Gardell berättar att det har tagit fem år (“minst”) att skriva boken. – Jag ville göra det här så grundligt som möjligt och jag har grävt i alla tänkbara arkiv. Inte minst här i Örebro på Stadsarkivet och Arkivcentrum där jag hittat fascinerande material från tidigt 70-tal. Jag tillhör de lyckligt lottade som inte behöver tänka ekonomiskt på det jag gör och inför boken tillbringade jag bland annat ett halvår med att jaga historiker som kunde berätta om hur vagnstransporter av personer gick till i slutet på 1800-talet. Jag ville veta om det gick att se ut genom fönstren och om det möjligen gick att sticka ut huvudet. Det tog en stund att hitta rätt historiker. Innehållet i boken är alltså baserad på verkliga människor? – Alla som beskrivs i boken har funnits eller finns fortfarande. Boken är gjord med djupintervjuer, så ingenting är påhittat. I min forskning inför boken hittade jag saker som inte finns beskrivna någonstans, bland annat det lesbiska paret Vanja och Kerstin som skapar sensation i rikspressen som ”flickorna som vill gifta sig”. Ännu en gång har vi raderat betydande kvinnor ur historien. Sedan kan man ju alltid undra hur det kunde ta tolv minuter att gå från Järntorget till Stortorget. Det tar ju högst två minuter! – Eller hur! De måste ha gått oerhört långsamt i det sär demonstrationståget. Hur går du tillväga när du skriver? Låter du Mark korrläsa? –Nähä! Aldrig att han får läsa mina texter. De ska faktagranskas och han har annat att göra. Han kan eventuellt få läsa någon debattartikel eller #9 2021 25 så och komma med synpunkter. Jag brukar vakna ruskigt tidigt och börja morgonen med stavgång en timma. Sedan frukost, och efter det sätter jag mig och skriver. “Ett lyckligare år” har jag medvetet utformat så att första delen är skriven på lite mer gammaldags svenska. Lite Jane Austen goes homosexuell, för att i andra delen blir mer reportageliknande som Myrdals ”Rapport från kinesisk by”. Har du en lista med böcker du vill skriva? – Nej, det är mer ”herren ger och herren tar” jag vet inte riktigt vad som ska komma efter det jag gör just nu. Men jag skulle vilja beskriva tiden mellan 1973 och 1979, för att så att säga knyta ihop säcken helt med vår historia om frihet. En sista fråga. Blir “Ett lyckligare år” tv-serie, film eller musikal? – Ja, det hoppas jag! Alla som har läst boken säger att den är väldigt filmisk. Det vore kul, men det vore även en tv-serie. Kanske båda? Förutom “Ett lyckligare år” är Jonas Gardell aktuell med föreställningen Queen of Fucking Everything, som han kommer till Örebro med i november.