NG Malmö 1
O scar Zia ser ner på golfklubban som han imponer
ande hårt svingat rakt ner i konstgräset, utan att träffa bollen. – Det var kanske 90 000 år sen jag gjorde en intervju där man bara satt ner och pratade, säger han lite uppgivet. MITT FÖRSÖK ATT genskjuta Sveriges svar på Justin Timberlake genom att bjuda upp till AI-golf i Östermalmsgallerian har genomskådats. Men vad gör man, och vad pratar man om med en person som tillbringat ett halvt liv i rampljuset och vad det i alla fall känns som, pratat om det mesta? Golfsimulatorn var en slump, men det väckte iallafall minnen. – Jag har extrema komplex för den här typen av sporter, all sport är liksom kopplad till någon form av manlighet för mig och jag var så himla okillig som barn. Sport och fysisk aktivitet var kopplat till det andra killar höll på med, det som jag inte höll på med, säger han. Du har ingen annan hobby? – Jag försöker träna, alltså vanligt, på gym. Men jag har alltid tyckt att det varit så tråkigt med all form av fysisk aktivitet. Nu har jag en PT tre gånger i veckan, det är min enda stora investering i livet. Men det tog skitlång tid att ens våga gå till gymmet, och ännu längre att inse att “oj, jag är visst är en kille som lyfter vikter”. Du lät lite avslagen förut när jag sa att vi skulle prata om din nya skiva? – Jag tänkte på det på vägen hit, att nu börjar det igen. Tidpunkten där albumet inte längre bara är mitt, utan då det även når andras mail. 26 ÅR GAMMAL har Oscar Zia redan avverkat vad som inte kan ses som annat än en fullgod artistkarriär. Han scendebuterade på Nöjesteatern i Malmö som tolvåring, medverkade i den svenska upplagan av X-factor som 16-åring och 2013 uppträdde han i Melodifestivalen för första gången av tre. Vid sidan av sina musikaliska framgångar har Oscar skådespelat i tv-serier, dansat sig till en andra plats i Lets Dance och programlett folkliga tungviktare som Musikhjälpen och Melodifestivalen, två gånger om. I år har emellertid den egna musiken fått stå i fokus. Nya albumet Heartbreak Miljonär består av nio spår klubbig popmusik på svenska och för första gången är Oscar inte orolig för att släppa musiken ifrån sig. – Skivan såg helt annorlunda ut för åtta månader sen. Det var andra låtar och fler människor som lagt sig i. Men jag fick en sån sjuk ångest över jul och under våren och kände att “fan att nu är jag där igen”, där jag bara har tagit in alla andras åsikter, säger han. SÅ HAN GJORDE en räd. Rotade i arkivet av demos och hittade låtskisser han kom ihåg att han tyckt om. Han gjorde om allt och sen dess har det känts förvånansvärt bra. – Jag är inte alls rädd för den, det har jag varit för alla andra låtar som jag har släppt. Rädd för att misslyckas och för vad folk ska tycka och tänka. Nu känner jag mig självsäker och nöjd, det är en ny känsla, säger han. VÄGVALET HAR DOCK inneburit att han behövt tacka nej till andra erbjudanden. Efter att Oscar programledde Melodifestivalen förra året var det som att någon sparkat upp en dörr på vid gavel. Han beskriver det som att alla erbjudanden plötsligt fanns på bordet. Att ge den egna musiken den chans han länge längtat efter kändes lockande, men också lite vanskligt. – Under lång tid kände jag att jag hade pajat allt. Jag gjorde mig själv en tjänst genom att gå på min magkänsla men rent intellektuellt kändes det dumt. Om jag hade varit min egen agent skulle jag nog känt att “Vad dum du är, kolla på alla erbjudanden du nu sagt nej till”. Jag är ängsligt lagd och tänker att om jag säger nej till saker kommer de aldrig igen, säger han och fortsätter: – Men någonstans resonerade jag som så att jag ville göra något som jag själv ville minnas och känner mig väldigt stolt över om 30 år. Jag har gjort mycket kul, och som du var inne på tidigare känns det lite som att jag gjort “allt”, men mycket av det kommer jag inte ens ihåg något av. Det har inte satt sig i mig. Hur känns det? – Det känns lite sorgligt att jag kanske inte riktigt varit där i stunden. Det beror nog mycket på att jag varit rädd för vad andra ska tycka. Jag var 16 år när jag började i den här branschen och mycket av det som jag drömde om att få göra har jag gjort. Det är som att jag levt i tusen olika epoker, tio år har gått i en blinkning. VÅR GOLFCOACH LUCAS kommer in för att se efter hur det går för oss och uppmuntrar oss att böja mer på knäna. Vid det här laget träffar vi nästan alltid bollen. Oscar har en tendens att slå lite för långt och mina bollar går nästan alltid åt höger. Du känns väldigt social. Vad händer när du kommer hem, stänger dörren och är själv? – Det är tyst. Under många år hade jag svårt med det men nu tycker jag om det. Jag har värdesatt mig själv efter vad andra tycker om mig, efter vad jag gör på kvällarna, om jag sms:ar med någon. Vilket inte är så konstigt, jag är uppväxt med att känna ett värde utifrån vad jag står på för typ av scen eller vad jag släpper för musik. Det har hela tiden varit prestationsbaserat. Ibland kan det vara så fortfarande, men väldigt mycket mindre. Hur lyckades du med det? – Det är nog en kombination av terapi och ålder. Sen insåg jag att det var skönt att göra saker som jag ville. När jag kollar på gamla intervjuer med mig själv tycker jag att allt har varit så himla tungt hela tiden. Jag satte på mig någon slags hatt där jag skulle prata om psykisk ohälsa eller hur jag mådde. Kändes det som att det förväntades? – Kanske lite. Och kanske för att jag ville kompensera för bilden jag upplever att människor har av mig, att allt är så jävla glatt hela tiden. Ett tag kändes det som att ingen trodde att jag arbetade på riktigt. Att allt var så lätt och att man kunde ringa in mig till vad som helst. “Vi stoppar in Oscar Zia så blir det kul. Tryggt och härligt”. Som att jag var någon gubbe i lådan. Hur var det för dig? – Ett tag var det en stor bekräftelse, men jag förstod inte vad det var jag bra på. Den grejen har jag haft jättesvårt att sätta fingret på. Jag har ingen examen, inget diplom. Du kan få jobb för att du visar tuttarna, släpper ett sextape eller är en “het person”. Det finns tusen olika anledningar till att en människa anställer dig eller vill ha med dig i ett program. Jag har haft ett extremt stort imposter syndrome. Tar du mycket socialt ansvar? – Hela tiden, jättemycket. Jag tycker det är roligt att säga saker folk skrattar åt och att vara the life of the party. På så sätt känner jag mig jättemycket som en straight man som vill ha uppmärksamhet, “titta hitåt”, det föder min existens på något sätt. Ett tag hade jag mycket fomo och tänkte att alla andra hela tiden gjorde saker, hade jättemycket vänner och jättemycket kärlek. Sen kom jag på att alla andra känner och gör exakt samma sak. En fördom jag har är att du har väldigt mycket vänner och en inkorg som smattrar med kul förfrågningar. – Det är verkligen inte så! Det var mer så förut, jag var ute mycket och träffade mycket människor. Det är länge sedan jag var den personen nu och då smalnar allting av lite. Det är också rätt skönt att inte umgås med människor som inte skulle ringa och gratta en på födelsedagen. Har du några vänner som inte är kända? – Ja, det har jag. Sen blir det ofta att man umgås med dem man stöter på i olika sammanhang. Ett tag umgicks jag mycket med människor som också arbetar med musik eller film, men jag tror att det blev lite för hård konkurrens. Eller jag var väldigt känslig för det i alla fall. Berätta om det? – Det är sjukt att det ska vara så. Jag kan till exempel känna mig avundsjuk på min bästa vän Molly rätt ofta och det tog lång tid innan vi kunde prata om det. Generellt umgås jag mindre med människor där jag känner att det är för mycket samma. Det är jättekul med nya vänner, och jag har aldrig så kul som med folk som typ pluggar. Din nya skiva, Heartbreak Miljonär. Har du otur i kärlek? – Jag har inte haft otur i kärlek men extremt lätt att fastna med människor. Jag är sällskapssjuk och tycker om människor väldigt snabbt. Det är flera dåliga erfarenheter som ligger till grund för låtarna plattan, men det har blivit något bra och att min senaste relation slutade bra var en ny upplevelse. Det finns både något positivt och negativt i orden och något starkt i att vara en heartbreak miljonär. Vad är dina kommande mål musikaliskt? – Den här skivan var skriven med live i åtanke och jag är peppad på att utforska den klubbiga världen ännu mer, nästa skiva ser jag redan nu som ännu svettigare. Någon gång vill jag gärna göra en mer avskalad platta också, min mormor NR 9, 2023 | NÖJESGUIDEN 19