Tillsammans i Mälardalen 1
N är Daniel och Bruno Mitsogiannis växte upp — i
Eskilstuna, Valdemarsvik och Norrköping — var det kanske inte så många som trodde att de skulle kunna jobba tillsammans. Än mindre att de en dag skulle bli bästa vänner. — Vi bråkade enormt mycket som barn. Hela tiden. Ja, herregud, folk trodde nog att vi skulle ta död på varandra, berättar Bruno. Daniel håller med. — Ja, vi var rätt extrema. Grannarna har berättat hur vi hördes över hela Valdemarsvik. Fast innerst inne hyste vi nog inte så mycket agg mot varandra. Det fanns ingen konkurrens mellan oss eller så. Vi bara bråkade. Tålde liksom inte varandras närvaro. Men med åren lugnade de ändå ner sig. Mognade. Och började till och med uppskatta varandra. Bruno var sportkillen som skulle bli fotbollsproffs och gå Gymnastikoch idrottshögskolan, GIH, för att bli gymnastiklärare. Daniel var den mer konstnärliga som satsade på musik och dans. Gick bland annat på Balettakademien i Göteborg. — Vi var båda duktiga på att sjunga och spela, men jag hade ändå ingen tanke på att jag skulle jobba med musiken. Det var en hobby för mig, säger Bruno. Men så blev det en lucka i den ABBA-show som Daniel satte upp i Norrköping och han frågade Bruno om han ville hoppa in. ”Måste jag dansa?”, kved Bruno osäkert. Jo, det måste han. Men Daniel övertalade Bruno och på den vägen är det. — Det var så kul, så jag blev ”hooked”, konstaterar Bruno. — Men jag är fortfarande ingen dansare. Däremot kan jag ta koreografi. Daniel lärde mig det. Han har lärt mig allt, faktiskt. Och så tvingade han mig att ta danslektioner… Det blev början på flera års samarbete med showgruppen Diamonds och på Östgötateaterns musikalscen. — Det var fantastiskt kul. Norrköping hade ingen showscen på den tiden, utan det var något som vi var med och byggde upp, berättar Daniel. Två sällsynt musikaliska bröder i en och samma familj. Hur kommer det sig? Var kommer arvet ifrån? — Ja, det vete sjutton. Många i vår släkt är väl rätt musikaliska, men ingen har riktigt ”gjort något av” den talangen. Till exempel var mormor ”Medelpads melodiflicka”. Men barn och familj kom i vägen för hennes musikkarriär. Kanske är det därför vi har fått så mycket uppmuntran, av såväl mormor, mamma som många andra i släkten, säger Bruno. Coach och koreograf År 2008 medverkade Daniel i Melodifestivalen med Fredrik Kempelåten ”Pame” och efter det blev det många gig runt om i landet. Lillebror Bruno hängde oftast med och körade bakom Daniel. Snart började dock Daniels karriär att ta en lite ny vändning. Han fick chansen att koreografera en musikal i ett integrationsprojekt för arbetslösa ungdomar i Norrköping. Det ledde i sin tur till att han blev erbjuden jobb som utbildare och coach för arbetslösa. — Det är lätt att se på show- och musikaljobbet med lite drömska ögon. Men det finns också avigsidor. När din hobby blir ditt jobb kan det bli lite smalt. Bruno hade ju alltid fotbollen vid sidan av, men det hade inte jag. Jag jobbade och levde med show och musikal i 13 år. Det var jättekul. Men jag blev också väldigt glad att jag fick chansen att utvecklas vidare, säger Daniel. — Numera är musiken en hobby för mig. Och om det dyker upp något mindre jobb vid sidan av, så tar jag gärna det bara för att det är kul. Till exempel World Aids Day i Norrköping eller en välgörenhetsgala mot cancer i Valdemarsvik. Det passar mig väldigt bra. Falsettsång och rock Bruno har tvärtom satsat vidare på musikaler och han har fått chansen att medverka i flera produktioner på landets stora scener, bland annat i We Will Rock You, West Side Story, Rock of Ages och American Idiot. Dessutom ofta i huvudrollen. Och i mitten av september hade BRUNO MITSOGIANNIS FÖDD: 1985 GÖR: sångare, musikalartist. BOR: i Stockholm. AKTUELL MED: som Frankie Valli i 1960-talsmusikalen Jersey Boys på Chinateatern. DANIEL MITSOGIANNIS FÖDD: 1983 GÖR: jobbcoach, koreograf, musikalartist. BOR: i Norrköping. AKTUELL: som utbildare och coach för arbetslösa. Vid sidan av driver han också ZOE Consulting som arrangerar event, koreograferar och producerar. han premiär med Broadway-musikalen Jersey Boys på Chinateatern. Den baserar sig på den sanna historien om den amerikanska popgruppen The Four Seasons, från att de startade 1960 till att de splittrades fem år senare. Bruno spelar rollen som falsettsångaren Frankie Vallie och vid sin sida har han ytterligare tre musikbegåvningar, David Lindgren, Peter Johansson och Robert Rydberg. — Det är fantastiskt roligt. Kul att få sjunga 60-talsmusik efter att ha sjungit mycket rock ett tag, säger Bruno. — Men det är egentligen lite komiskt. Daniel är mycket mer musikal än jag. Han har lärt mig allt jag kan och jag hängde bara på. Ändå är det jag som jobbar heltid i branschen nu. Sjukt nöjd med livet Daniel förklarar de nu omvända rollerna delvis med att Bruno har en mycket sällsynt talang. — Han har ingen klassisk skolning, utan han är bara fantastiskt begåvad. Medan vi andra kämpar hårt för att lära oss, suger han åt sig allt som en svamp. — Det finns inte heller någon konkurrens mellan oss och det har det aldrig gjort. Jag tycker att min bror är bäst och det är inga konstigheter med det. Vi stöttar varandra i allt. Som när Daniel bestämde sig för att lämna musikalyrket. — Bruno ville inte alls att jag skulle göra det, men han stöttade ändå mitt val till fullo. Och vem vet, en dag kanske även Daniel får stötta Bruno när han gör en helomvändning i karriären. Bruno har nämligen fortfarande kvar sin dröm om att bli gymnastik lärare. — Haha, ja gång på gång tänker att jag ska söka till GIH, men jag hinner ju aldrig! Just nu är jag sjukt nöjd med livet. Men man vet aldrig. Det visar sig. 11