Utmärkt Örebro 1
Hur navigerar du själv i ett samhälle som är så u
ppbyggt på den ohållbara livsstilen? – Det är svårt därför att det är en jättekänslig sak att prata om för en del människor, man vill inte höra av någon annan att man gör fel och bli kritiserad för det sättet man lever på. Jag tror inte heller att det är en väg framåt att skuldbelägga folk. Om vi ska få till en förändring, att människor ska ifrågasätta sin livsstil, då måste man nog förstå inom sig själv känslomässigt att det är viktigt. Jag börjar fatta det mer och mer ju längre jag jobbar med frågorna: det spelar ingen roll att jag berättar om fakta och att flera medier berättar om det, har du en mur inom dig så hindrar det att det händer någonting på riktigt. Man behöver bli berörd på djupet. Sara själv nådde fram till den punkten när hon hade fått sitt tredje barn. – Jag läste en bok och då hände det där mig. Trots att jag länge jobbat med miljöfrågor så flög jag ibland, jag körde omkring i en stor Chrysler Voyager så jag levde inte som jag lärde. Men så läste jag boken Sex grader och den beskriver vad som kommer att hända på jorden vid varje grads uppvärmning. Författaren gjorde så intressanta kopplingar till samhällsklimatet, vad kommer att hända med oss människor när det här händer, hur påverkar det våra samhällen och hur påverkar det mig. När jag såg de här här framtidsscenariorna och de här små barnen som jag hade så blev jag skiträdd. Sara slutade flyga och gav sig in i politiken – Där tänker jag att lagstiftningen borde komma in lite mer. För jag har stor respekt kring att det är svårt, men det är viktigt. Jag är övertygad om att det kommer stora förändringar i framtiden för att som utvecklingen ser ut nu går den verkligen åt fel håll när det gäller till exempel klimatfrågan och biologisk mångfald. Om inte en allt för lång tid kommer det bli uppenbart för alla att vi är i en rejäl global ekologisk kris och då tror jag man måste ta i med hårdhandskarna. Sara menar att man bör förbjuda fossila bränslen helt och hållet. – Även om det inte sker via lagstiftning så måste detta ske ändå på frivillig väg, för vi har snart ätit upp den kolbudgeten som vi har om vi ska klara 2 graders global uppvärmning, 1,5 grader är vi nog redan förbi. Jag måste erkänna att jag har svårt att hänga med i allt som diskuteras kring klimatfrågorna. Men som stor djurvän ser jag hur vi människor tränger ut och utrotar djurarter över hela jorden i vår jakt på nya naturtillgångar som leder till nya inkomstkällor på en jord där populationen ständigt ökar. Där blir det konkret för mig och jag söker efter ett ord som Sara hjälper mig med. – Antropocen menar du tror jag. Det är den geologiska epoken där människan för första gången förändrar de fysiska globala processerna på jorden. Det är fruktansvärt. Om man räknar den totala vikten av alla däggdjur på jorden, biomassan i kilo, så står människans husdjur som kor och grisar för 96 procent, endast fyra procent är vilda däggdjur. Det finns nästan inga vilda djur kvar. – Det är som en forskare sa häromdagen att Covid-19 är bara en smekning i jämförelse med vad som kan komma. Vi har 1,7 miljoner virus ute i de tropiska regnskogarna som vi inte har mött än. Det är helt fruktansvärt allt det här. När Sara är ute och utbildar så återkommer hon alltid till en sak. – Jag pratar ofta om skillnaden mellan behov och begär. Vad vi har för grundläggande mänskliga behov och vad vi har för begär. Just nu handlar diskussionen om tillväxt, livskvalitet och välfärd lite för mycket om begär. Är vi tio miljarder människor på jorden och ska respektera de ekologiska begränsningarna och jordens hälsa då måste vi se till att vi tillgodoser våra behov. – Det räcker att titta på livsstilen i Örebro och bland svenskar så är den helt ohållbar, det behöver vi förstå, när jag går och köper sushi så bidrar jag till utfiskning av haven, när jag går och köper en ny stand up padel board så är den antagligen tillverkad i Kina av olja utpumpad från någonstans. Alla de här sakerna som vi gör ger avtryck på andra sidan jorden. Att dom röjer regnskog i Brasilien så är ju det för att odla soja till ”mitt” kött som jag grillar i sommar. Så länge hela jorden strävar efter vår livsstil så är vi dömda till att misslyckas. 20 för att kunna påverka ännu mer. Hon tog flera radikala steg i sitt liv. Istället för att bli handlingsförlamad av sin rädsla. – Alla de människor som jag möter i miljörörelsen, det kan handla om klimatengagerade personer i Svenska kyrkan, Extinction Rebellion eller Fridays for Future, de är alla rädda på riktigt. De är räddare än alla andra men de gör också mer än alla andra. Alla de här personerna har sett vad som väntar oss så de kan inte sitta stilla och inte göra någonting. Det handlar om både unga och gamla människor. Det är risken för en dyster och svår framtid som Sara Bronner målar upp. Är det redan försent? Vad finns det då att fortsätta fightas om? Finns det en framtid trots allt? Går det verkligen att vända utvecklingen? – Jag skulle vilja se det som en skala som vi redan gått in en bit på och kommer att möta svårigheter som har att göra med till exempel massutrotning av andra varelser eller klimatförändringar. Det är ofrånkomligt. Sen finns det en bortre bild som en sorts dystopi där vi har 5-6 grader varmare jord som är slutet på vår civilisation som vi känner den. Där kan inte vi existera. Och däremellan har vi en spelplan där alla möjligheter finns. Jag ser fortfarande otroligt många möjligheter att göra annorlunda för att jag tror i grund och botten på det goda i människor och i mänskligheten. Dessutom så ser jag på mina barn och tänker att det inte är ett alternativ att ge upp kampen.