Campus 1
yrken text: peter steen-christensen foto: pressbi
ld åsa lundberg är tésommelier Té är, efter vatten, världens näst mest konsumerade dryck. På senare tid har den fört en lite bortskymd tillvaro i skuggan av såväl kaffe som nymodigheter som smaksatt gin och hard seltzer. En som vurmar för drycken är emellertid tésommelier Åsa Lundberg. Några blad singlade långsamt ner från trädet och landade i grytan med kokande vatten. Lutad mot trädstammen satt Shennong, en av de tre kinesiska härskarna, i skydd från solen och väntade på att smaka på vad som enligt sägnen skulle bli världens första kopp té. Det här var rätt länge sedan, ganska ungefär någon gång mellan 2852 till 2206 före Kristus. De tre härskarna var, och är, ansedda som gudar men har möjligtvis levt på riktigt. Just Shennong är enligt mytologin den som ligger bakom både jordbruk och läkekonsten. Att han smakade på tévattnet är inget underligt alls då han sägs ha varit den som smakade på alla vilda örter för att lista ut vilka som var giftiga och vilka som hade en god effekt. Bladen från Camelia Sinensis fungerade i vilket fall utmärkt som smaksättare för kokat vatten, lika bra ett par tusen år före Kristus som nu ett par tusen år efter. Att börja dagen med att dricka en stor kopp té är idag en tradition som många följer hela världen runt, fattig som rik. Variationerna på té är dock väldigt många. Vid besök hos icke-tédrickare brukar det dyka upp en bortglömd påse Forest fruit eller Lemon eller möjligtvis en English breakfast. Landar du hos en téintresserad så kan du bjudas på hela téartilleriet: svarta, vita, gröna, Oolong och Pu-er. Personligen dricker jag flera olika sorter men är fortfarande oftast i den gamla svarta ringhörnan – jag dricker ett 32 CAMPUS med kvitten precis nu. Jag älskar att kliva in i gamla tehus som 1800-talsliknande Perchs i Köpenhamn och där mötas av en vägg av dofter, peka på de stora burkarna som de gärna öppnar så man får dofta, för att sedan ändå alltid komma ut med samma tre-fyra olika sorter jag brukar köpa. Men frågar du en tésommelier så får du förklarat att té med genomträngande dofter kan vara ett tydligt tecken på syntetiska smakoch doftaromer och att burkar med té helst inte ska öppnas för provluktning då syre och ljus inleder en nedbrytningsprocess av teet. Åsa Lundberg är utbildad tésommelier och ligger idag bakom företaget Tea junkie med bas i Malmö. Efter att hon upptäckte té dök hon djupt med huvudet först och kom upp till ytan igen som utbildad sommelier och förklarar nu att té ligger närmare vin än kaffe i aromapalett och smakupplevelse. Hon är beväpnad med all nödvändig kunskap för att para ihop té med både mat eller sötsak. När, var och hur föll du för té som dryck? – Tidigare tyckte jag inte té var speciellt gott utan det var mer en mysig dryck att dricka uppkrupen i soffan med ett magasin eller en schysst bok. Och grönt te tyckte jag var riktigt äckligt. För cirka sju år sedan var jag på en ‘gathering’ där jag blev bjuden på ett grönt té från Japan. Som sagt tyckte jag grönt té var det värsta man kunde dricka, men av artighet tog jag emot en kopp, smuttade – och blev sååå överraskad. Det var det godaste jag någonsin druckit i té-väg. Mjuk och len smak, lite mjölkig karaktär, men ändå distinkt i smaken med en söt not. Ingen bitterhet eller beska. Jag tror jag drack tre koppar den kvällen och nu är Gyokuro, som betyder grön dagg, mitt absoluta favorit-té bland de gröna téerna. Berätta om vägen till att bli tésommelier och vad den har burit med sig? – Efter upptäckten att grönt té faktiskt kunde vara riktigt gott, så började jag söka information om té och fann väldigt mycket men också enormt spridd information och tvetydigheter. I min idoga research efter sanningen om té ramlade jag över artiklar om japanska ‘tea masters’ vilket inspirerade mig och sedan ledde till att jag utbildade mig för att få en korrekt kunskap om téets historia, olika tésorter och deras ursprung, odling och vilka faktorer som påverkar tétyperna – exempelvis omgivning, mikroklimat, väder och hur det plockas och därefter processas, hur té bäst förvaras fritt från luft och ljus – cellofanpåsar är jättevackert men det sämsta för téet - och inte minst den viktiga bryggningsmetoden. Åsa fortsätter: – Jag har ett enormt smak- och doftsinne, så steget att sedan förkovra mig vidare för att kunna para ihop te med mat var självklart. Jag har alltid haft ett stort