NG Malmo 1
”NU HAMNADE JAG I OCH FÖR SIG PÅ PSYKAKUTEN, MEN
JAG HAR ÄNDÅ BYGGT BOLAG SAMTIDIGT” F otografen går tre steg framför oss. Vi korsar ett övergångsställe intill Humlegården, och när bilen stannar för oss söker hon förarens blick och nickar vänligt. En del av Isabella Löwengrips gester känns utstuderade, på gränsen till teatrala, ändå känner jag ett starkt sug efter att ta efter hennes sätt att vara. Det känns som att gå intill en diplomat, som att vara statist i någon annans liv, och det känns toppen. ISABELLA LÖWENGRIP HAR varit ett offentligt namn så länge jag kan minnas, men hennes persona är svår att sammanfatta. Hon förde tv-dagbok på fyran långt innan vloggen slagit igenom, drev e-handelsbolag när dagens influencers fortfarande gick i förskoleklass, och startade modemagasin när tidningsdöden sedan länge var ett faktum. Hon är en sorts influencererans Forrest Gump, ett ansikte som skymtats i alla sammanhang där det nalkats förändring. Men hon är också bloggaren som anklagades för att blåsa upp sina läsarsiffror, företagschefen vars anställda vittnade om skräckvälde, och inspirationsföreläsaren som hamnade på psykakuten. Allt skildras i självbiografin Isabella. – Det är en förlösande känsla, eftersom jag levt i offentligheten sedan jag var 16, och det varit så många rubriker under alla år. Så det känns skönt att få samla en bild som jag själv får styra över. Är boken ett sätt att sammanfoga dig själv till en lite mer enhetlig person? – Ja, för jag tror inte att man orkar leva annars. Om man har någon form av artistpersona från en tidig ålder når man förr eller senare en punkt då den inte längre går ihop med ens verkliga jag. Antingen så hittar man ett sätt att lära känna sig själv, att få rollerna att gå ihop, eller så orkar man inte leva längre. Det är de alternativen man har. Så det var egentligen efter min stora krasch som jag insåg att jag måste ta bort rollen och lära känna mig själv. Hur skiljer sig ditt privata jag från din persona? – Jag är mycket mer deprimerad i verkligheten än hur jag är som roll. Det har ju också varit mitt sätt att tackla livet, att skapa en karaktär som är sprudlande, som alltid är driven, modig, som tar motgångar med en klackspark. Att utstråla att man lever ett fantastiskt bra liv har varit mitt sätt att hantera ett liv som inte riktigt varit så. Boken är också en skildring av det hårda medieklimat som rådde när du slog igenom. Kan du någonsin känna en ilska över hur du som ung mottogs i offentligheten? – Ja, självklart. Femton år innan min tid, då såg vi en era med mer feministiska ideal, där man började bli mer medveten. Så kommer vi till mitten av 00-talet, då man började granska unga tjejer extremt hårt. Sociala medier och bloggar gjorde att man kunde lägga upp en bild och bli sågad på en gång. Innan gick det inte att granska någon under lupp på samma sätt, eller skriva till någon direkt hur den såg ut i baddräkt. I mitt fall ledde det till att jag utvecklade en ätstörning under den här tiden. Det är något jag aldrig pratat om tidigare, för det har varit så viktigt för mig att fronta mig själv som en sund person, och jag har tagit rollen som förebild på så stort allvar. ALLT FLER INFLUENCERS har börjat tala mer öppet om ätstörningar, men det verkar vara en svår balansgång. Jag undrar hur man förhåller sig till att leva i ett ätstört samhälle som influencer och mamma. – Dels har jag valt att gå ut och berätta om det här nu, för att visa att det här är något som många fler än man tror lider av. Som NR 11, 2021 | NÖJESGUIDEN 19