NG Malmo 1
Jocke Åhlund och Jukka från Silverbullit för att
nämna några. – Got no Worries var faktiskt Jelly Crystals låt från början. Vi spelade in den tillsammans och landade i att den skulle passa bra på min platta. Det var den låt som skrevs sist, när allt var klart i övrigt. Det är fett att ha en plan, men det är också nice att kunna gå ifrån den ibland. Du hade inga problem med att casha in lite gentjänster, antar jag? – Jag borde faktiskt utnyttja det mer, det är väldigt sällan jag gör det faktiskt. Men när det kommer till den här turnén så är det absolut svågerpolitik, det var John som frågade om jag inte vill hänga med och timingen var såklart helt otrolig att få göra 20 spelningar samma månad som plattan kommer ut. Det är finstämt och framför allt personligt precis som på din EP. Du bangar inte direkt för att ta upp tyngre ämnen? – Nej verkligen inte. Tar man You and me till exempel så handlar den om en far och dotter-relation där pappan dör i cancer, och både jag och Jenny Wilson som gör den tillsammans har haft cancer. Hon fattade den direkt och satte sången typ samma kväll. Skivan heter Bury Them All, vilka är det som ska begravas? – Alla jävla problem och bekymmer. Det är det som kapslar in hela skivan. Samtidigt upplever man dig som en väldigt positiv person, hur går det ihop? – Jag var inte det förr, utan snarare otroligt pessimistisk. Men jag kom till en punkt då min Schopenhauer-syn (historiens suraste filosof, red anm) på livet begränsade mig, och det var nog framför allt efter att jag blev sjuk som det där började luckras upp. Vissa saker kan man bara lära sig genom att gå igenom dem. Jag tycker det är intressant att trummorna tar så pass liten plats i produktionen. Är du trött på ditt eget huvudinstrument? 28 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2021 – Absolut inte, men det stämmer att de är lite mer nedtonade och jag blir glad att du hör det. Jag ville inte att det skulle vara en trummisskiva, och från början var det inte ens säkert att vi skulle köra med riktiga trummor. Nu blev det en hel del av den varan, men jag och Frans som mixade plattan var noga med att välja det som passade bäst för varje låt. I slutet av nittiotalet var det fortfarande en nästan ouppnåelig dröm att få skivkontrakt och släppa en skiva, nu låter allt så enkelt? – Det var exakt samma för mig. När vi hade släppt Do Not Tailgate med Fireside kände jag typ att jag kunde dö lycklig. Det var overkligt fett att hålla den i handen för första gången, men man flyttar såklart fram den gränsen hela tiden. Jag skulle vilja hitta tillbaka till att det mäktiga är att göra musiken, inte exakt hur den släpps. Om det inte blir som du har tänkt dig, gör något nytt. Det måste finnas ett visst mått av självdistans i allt man gör för att det ska bli på allvar. Vad är drivkraften för dig idag då? – Jag får kickar av att göra saker som jag egentligen inte kan. Fram tills jag var trettio hade jag bara spelat trummor. Sen köpte jag en gitarr och började plinka lite, och på den vägen är det. För mig skulle jag säga att drivkraften är att utvecklas. UTÖVER MUSIKEN DRIVER Per sedan fem år tillbaka podden Nordmark Pod där han intervjuar såväl artister som andra kreatörer om såväl musik som privata angelägenheter. Podcasten har i skrivande stund kommit ut i imponerande 266 avsnitt och är en av de mest lyssnade inom musikgenren. Nordmark Pod har också gjorts i tv-format, i samarbete med ett av Sveriges största ölvarumärken. Trodde du från början att du skulle hålla på såhär pass länge med podden? – Absolut inte, men nu har jag mycket bättre struktur i det. Det är också väldigt mycket mindre alkohol under inspelningarna vilket förenklar redigeringen avsevärt. Jag hade nog som mål från början att göra femtio avsnitt, men det har jag passerat för längesedan. Det jag är mest stolt över är nog ändå bredden bland gästerna. Från början bokade jag vecka för vecka, nu är det i princip säsongsvis. Du är disciplinerad. – Väldigt, mitt liv är förvånansvärt inrutat om jag inte är på turné. Jag har ett schema för det jag ska spela in varje dag i studion och är ganska bra på att följa det. Hur känns det att mikrofonen och strålkastarljuset riktas mot dig nu då? – Jag har inte hunnit reflektera så himla mycket över det utan är mest glad för att få släppa musiken. Skivan släpps på Nordmark Records och jag har svinbra människor omkring mig. André Jofré gör all artwork och Klara Kristoffersson som även jobbar med Seinabo Sey är min label manager. Deras insats är ovärderlig. Märkte du vad du gjorde nu? – Haha, du ställde en fråga om hur det kändes att ljuset riktades mot mig och jag skickade direkt vidare det. Det är sant, men även om jag är någon slags avsändare så måste jag ändå jobba med folk som tror på det jag gör. Jag är heller inte så exhibitionistiskt lagd, tror jag. Om man räknar med återföreningsturnén har du lirat med Fireside i över 20 år. Du är verkligen ingen quitter? – Nä, det är jag inte. Nu är varken jag eller Frans förvisso med i Fireside längre, vi klev av efter återföreningen. Men jag är superstolt över Fireside och det finns mycket av det arvet på min skiva idag. Men du är heller inte särskilt sentimental. – Nej inte alls. Min världsåskådning är nog snarare att livet är ett slags kaos vi befinner oss i och vi kan inte styra det. Det handlar mer om att hänga med och göra det bästa vi kan av den tiden vi har. Bury Them All släpps den 5 november. DISKOGRAFI I URVAL PER NORDMARK 2021 - Bury Them All KRIGET 2012 - Dystopico 2011 - Submission 2010 - What a Day FIRESIDE 2003 - Get Shot 2000 - Elite 1998 - Hello Kids 1997 - Uomini D’onore 1995 - Do Not Tailgate BREACH 1999 - Venom 2001 - Kollapse TURNÉPLAN HÖSTEN 2021 1/11 Göteborg, Pustervik 2/11 Göteborg, Pustervik 4/11 Skellefteå 5/11 Umeå, Ersboda Folkets hus 12/11 Borlänge, Cozmoz 13/11 Sundsvall, Aveny 19/11 Helsingborg, The Tivoli 20/11 Linköping, Platens Bar 24/11 Stockholm, Cirkus 3/12 Karlstad, Nöjesfabriken