Maskinentreprenören 1
www.maskinentreprenoren.se TEKNIK REPORTAGET ▶ An
ders Åström har 3D i alla maskiner, inklusive hjullastaren. B it för bit knackar Håkan Johansson loss stora bitar av frusen mark med sin Kobelcogrävare och hydraulhammare. Tjälen har bara nått en dryg halvmeter ner i backen, området har varit täckt av bark sedan oktober och det har bromsat kylan. Bredvid Håkans grävare sitter Otto Åström i en 35-tons Hitachi och lägger upp de lossgjorda massorna så att tvillingbrorsan Måns kan hämta med Volvohjullastaren. Tillsammans förbereder de området nedanför berget Luossavaara där sju hus från Kirunas bolagsområde ska få ett nytt hem. Tillsammans är de en liten, liten kugge i det stora pussel som heter Kiruna Stadsomvandling. För precis tolv år sedan, i mars 2004, fick kommunstyrelsen i Kiruna ett brev med en prognos från gruvbolaget LKAB om hur gruvan skulle påverka kommunen i framtiden. Det stod helt klart att delar av staden var så underminerad av gruvdriftens följdverkningar att det skulle vara förenligt med risker att låta människor vistas där. Kommunens beslut blev att påbörja en flyttning av vitala funktioner till nya säkra platser. Stadsomvandlingen inleddes. Kiruna är staden som byggdes på exakt rätt plats vid exakt rätt tillfälle i tiden. Det var i slutet av 1800-talet som gruvdriften i Kiirunavaara och Luossavaara tog rejäl fart. En av förutsättningarna var bygget av Malmbanan, järnvägen som förenar Luleå, Gällivare och Kiruna med Narvik vid Atlantkusten. Kiruna räknar år 1900 som sitt födelseår och tre år senare invigdes Malmbanan. Den nya staden växte och planerades med noggrannhet. Bostadshus för de anställda byggdes nära gruvan och arbetsgivaren. Social ingenjörskonst typisk för tiden tillämpades när de olika byggnaderna designades. De skulle ge gott boende för både ensamstående och familjer och det skulle erbjudas en bra närmiljö. Med åren utvecklades Kiruna till något av ett föredöme för stadsplanerare. Här finns till exempel inga vägkorsningar där ” Vi kommer att behöva skapa områden där vi kan mellanlagra husen eftersom de husbitar som tas ut ur området först inte blir de som vi ska montera först.” du kan bli stående i uppförsbacke vid rödljus, husen är planerade för att ge lä och invånarna ska lätt kunna ta sig mellan olika viktiga funktioner. Idag vänds allt upp och ner när stora områden bit efter bit döms ut och omvandlas till så kallade gruvstadsparker för att med tiden bli helt avlysta och hamna bakom Staketet med stort S. Staketet som markerar att marken är osäker. Men Kiruna är inte ensamt, och inte först, samma utveckling har skett i grannkommunen Gällivare. I fjol flyttades ett femtontal kulturhus där och detta ger tillförsikt åt gänget vid byggplatsen i Luossavaara. – Det gick bra att flytta husen i Gällivare. Det kommer att gå bra här, konstaterar Anders Åström. Tillsammans med Peab arbetar hans entreprenadföretag Audax AB med att förbereda flytten och mottagandet av kulturhusen från deras nuvarande plats några kilometer bort. – I vårt kontrakt ingår även själva flytten, som vi genomför tillsammans med Veolia. De har gjort sånt här förut så vi är helt lugna. Anders låter sig inte stressas av att projektet fortfarande fyra månader in ännu inte riktigt är helt definierat. Hur husen ska förberedas för flytten är till exempel inte klart ännu. Sofia Johansson är LKAB:s projektkoordinator för flytten av kulturhusen och berättar att det finns Maskinentreprenören 63