TIDNINGEN TILLVÄXT 1
L Ä S ARBREV DEBATT Om du har en synpunkt på någo
t du läst i tidningen eller ett förslag på vad vi borde skriva om, tveka inte att höra av dig till oss! Mejladressen är skogochlantbruk@handelsbanken.se. Postadressen är Handelsbanken Skog och lantbruk, Torsgatan 14, 103 70 Stockholm. den överlägset starkare parten vilket bland annat medför att viss tvingande lagstiftning gäller mot honom eller henne men inte mot arrendatorn. Svag äganderätt Arrendelagen innebär oacceptabla inskränkningar av äganderätten, som arrendatorns möjlighet att under flera år motsätta sig och skjuta upp självinträde – då jordägaren vill bruka sin egen mark. En arrendator kan, utan att detta överenskommits med jordägaren, göra investeringar på sin egen mark med arrendestället som underlag. Vid en självinträdes situation leder denna investering till att jordägaren nekas tillgång till sin egen mark till dess att arrendatorns investering har skrivits av. Det finns ingen lagstadgad möjlighet för Arrendelagen innebär oacceptabla inskränkningar av äganderätten, anser Anna Treschow. »Arrendelagen är föråldrad« Numera nytecknas i praktiken inte längre gårdsarrenden där jordägaren är en privatperson. I stället ökar de ettåriga sidoarrendena och andra avtalsformer. Allt i syfte att undvika omoderna bestämmelser om besittningsskydd. När man flyr från gällande lagstiftning – då är det något som är fel! Det pågår nu en utredning om vissa delar av arrendelagstiftningen. Detta behövs verkligen då lagstiftningen i huvudsak härrör från 1900-talets början med vissa förändringar under 1970-talet. Att både samhället och jordbruksnäringen har genomgått radikala förändringar under såväl hela 1900-talet som under första decenniet av 2000-talet är oomtvistat. Några av arrendelagstiftningens mest 6 | Tillväxt Nr 2 2013 över gripande problem är obalansen mellan parterna. Arrendatorn har historiskt ansetts vara den svagare parten. Styrke förhållandena har dock förändrats. Dagens arrendator är en välutbildad, professionell lantbruksföretagare, mer initierad och kunnig, och därmed också avsevärt starkare, än en icke jordbrukande jordägare. Ett stort antal lantbrukare, kanske till och med flertalet, är i dag både jordägare och arrendatorer. Trots detta behandlas jordägaren alltid som jordägaren att motsätta sig arrendatorns investeringar, exempelvis djurstall, med arrendestället som underlag. Detta leder alltså till en annektering av marken under många år. Inget hindrar att tidsperioden sträcker sig över jordägarens återstående yrkesverksamma liv. Parter omyndigförklarade För närvarande måste parterna gemensamt ansöka om dispens från arrendelagens tvingande bestämmelser. Enbart ett fåtal av de tvingande reglerna går för övrigt att söka dispens från. Dessa dispenser måste förnyas med vissa mellanrum, och efter tillräckligt lång tid går det inte att få dispensen förnyad alls. Är parterna inte kapabla att själva bedöma det affärsmässiga i en uppgörelse? Begränsningar i avtalsfriheten Varför ska inte den grundläggande avtalsfriheten gälla för arrende såväl som vid andra affärsmässiga uppgörelser? Det finns till exempel många situationer där äldre lantbrukare velat pensionera sig och sluta bruka sin jord, men ändå bo kvar på gården så länge de orkar. De väljer då att arrendera ut marken, ofta till grannen. Grannen är väl medveten om att detta är en övergångslösning. FOTO: SHUTTERSTOCK