Nöjesnytt Kalmar 1
Vi töltar fram genom knallgula rapsfält och ett g
littrande Östersjön. På Hellagården på södra Öland arrangerar Jennifer Erlandsson turridning på islandshäst. Alla kan rida, enligt henne. Själv undrar jag mest hur jag ska komma upp på hästen när Nöjesnytt bestämmer sig för att prova en tur …. upp. På något sätt. Och vi ska dessutom ge oss ut på tur. Jag. Och en häst. Vi kan väl säga att jag var mycket skeptisk. Jennifer Erlandsson driver sedan ett år tillbaka Hellagården i J Bredinge strax söder om Mörbylånga. Att kalla gården och omgivningarna för en idyll är en underdrift. Rapsfälten, skogsdungarna, närheten till havet och den lilla öländska byn strax intill gården är en ren skönhetsupplevelse för alla sinnen. MÅSTE HA PALL Jennifer arrenderar gården där hon erbjuder både ridskola och turridning med hennes islandshästar. – Detta är en dröm jag alltid haft och förra sommaren gjorde jag äntligen slag i saken, säger hon med tre månader gamla Esther på armen. Jennifer säljer alltså turer på islandshäst och vi är fem från Nöjesnytt som ska testa. Alla har ridit tidigare. Alla – utom jag. Vem som är mest rädd vet jag inte. Undertecknad eller den fina Gola som tydligen har dragit dagens nitlott. Hon ska få mig på ryggen. Kanske. Om jag kommer upp. Hjälpsamma händer plockar fram pall för att jag ska kravla mig upp medan de andra smidigt svingar sig över hästryggen. Det ser ju så lätt ut. Klart jag också kan. En stunds självförtroende smyger sig in när jag är uppe i sadeln och faktiskt sitter kvar. Allt känns helt okej och jag slappnar av. Tills Gola börjar gå. – Bra, Liselotte! Du ser ju ut att vara född i sadeln! ljuger Jennifer uppmuntrande medan jag krampaktigt håller mig i både tömmar och sadel när Gola springer i full galopp. Eller, 50 | nöjesnytt ag vet inte varför jag sa ja. Gångerna jag suttit på en häst-rygg är lätträknade och senaste gången det hände var för nästan 40 år sedan … Men nu ska jag tydligen egentligen lunkar hon väl runt, runt i typ en halv kilometer i timmen, men för mig är det maxfart. Typ. JAG TÖLTAR! Magdalena Klasson är anställd på Hellagårdar och det är hon som ska leda den nästan två timmar långa turen som kommer att gå över böljande knallgula rapsfält, utmed strandkanten, i skogar och på asfaltsvägar genom byn. Hon instruerar oss i vilken ordning vi ska gå och så ger vi oss av, på rad. Jag tror att hon pratar med oss i början, Magdalena. Inte vet jag. Jag är skräckslagen och har redan skavsår på fingrarna av tömmarna. Och just som jag trodde att det inte skulle bli värre så ropar hon det: – Nu ska vi tölta!!! Korta in tyglarna så sticker vi! Slappna av! Slappna av? Är hon inte klok? Jag kommer ju att dö! Släpas i stigbyglarna efter en helvild islandshäst i 150 kilometer i timmen! Slappna av??? Mer hinner jag inte tänka förrän Gola sätter av och jag hoppar som en säck potatis i sadeln. Jag töltar. Just som jag tror att jag ska glida av, eftersom jag spänner mig som en stålfjäder, minns jag vad Magdalena sagt: –Vicka på tårna. Då slappnar du automatiskt av i benen! Och jag vickar. Ja, jäklar vad jag vickar! Tårna går som trumpinnar i ren panik. Och så plötsligt händer det. Benen slappnar av i stigbyglarna och automatiskt följer resten av kroppen med. Jag sitter ju faktiskt kvar. FULLSTÄNDIG HARMONI Efter en stund vågar jag till och med släppa taget om sadeln och lyfta blicken. Utsikten är förtrollande. Vi töltar periodvis HELLAGÅRDENS ISLANDSHÄSTAR: VAR: Bredinge, två mil söder om Färjestaden ANTAL HÄSTAR: Ett 20-tal TURRIDNING: Kostar 500 kr/person sommartid. Turen tar mellan 1,5 och 2 timmar beroende på ryttarnas tidigare erfarenhet. Inga förkunskaper krävs. ÖPPET: Alla dagar i veckan. Det är bara att ringa och boka tid. och för varje marsch vill jag ha mer. Jag är Zeb Macahan nu. Banne mig! Som född i sadeln. Och jag vill aldrig att det ska ta slut. – Vi anpassar varje tur efter den som har minst erfarenhet i gruppen, berättar Jennifer när vi är tillbaka till gården och får kaffe och nybakad kladdkaka. Ett styng av dåligt samvete. De andra fick ju hålla tillbaka på grund av mig. Men det går snabbt över. För i dag har jag förstått vad som är så fantastiskt med att sitta på en hästrygg. Hos Jennifer och Magda fick jag uppleva en nästan utomjordisk känsla av harmoni. Av skönhet. I dag, på Hellagården, blev jag Zeb Macahan. Banne mig. n TEXT: LISELOTTE ERNDIN DAHLBERG