Delad läsning 1
Marlen Eskander är grundare och verksamhetschef f
ör Läsfrämjarinstitutet. Tidigare har Marlen arbetat i många år med demokrati- och mångfaldsfrågor, inom såväl offentlig sektor som civilsamhället. Jag börjar i min egen erfarenhet som mamma till tre barn och boende i ett område som av många kallas segregerat. Den erfarenheten och alla dagliga iakttagelser har gett mig insikten om att om att språket är en ständigt pågående kamp. Språk och identitet går hand i hand. De går inte särskilja. Och språk är mer än bara ord i sammansatta meningar som vi rabblar upp. Språk är ett inkluderings- och exkluderingssystem. Det är ett verktyg som bjuder in eller stänger utanför, det hjälper oss att navigera mellan olika sfärer. Språk utgör vilka vi är och vad vi blir. Det är verkligen så att språkets gräns är också tankens gräns. Med min erfarenhet har jag ställt mig frågan gång på gång: Hur kommer det sig att 70-talister pratar bättre svenska än 00-talister? Något har gått riktigt snett. Statistik och studier visar skillnader mellan områden med socioekonomisk utsatthet och socioekonomiskt välbärgade områden. I det första möter barn svenska språket i mycket mindre omfattning och det finns enorma behov av språkutvecklande insatser. Statistik från Skolverkets lägesbedömning 2020 visar också att det är svårare att rekrytera personal med adekvat utbildning till dessa områden. Föräldrar är barnens första språkliga barnmorskor men det är även förskollärare och vuxna som barnen möter i förskolan. Men segregationen i vårt land gör att barn som bor i socioekonomiskt utsatta områden också går i förskolor och skolor med färre utbildade lärare, färre lärare som har svenska som modersmål, färre kamrater som har svenska som modersmål och färre kamrater som har ett rikt språkligt, kulturellt och socialt kapital i sina hemmiljöer. För det finns en klassaspekt i det här. Alla som har svenska som modersmål hör inte till samma sociala klass givetvis. Men för barn till migranter blir övergången till Sverige i många fall en klassresa ”neråt”. Vi vet att i medelklasshem sker språklig socialisation och läsande aktiviteter på ett sätt som ger barnen fördelar och försprång. Det syns också tydligt i statistiken. En 3-åring med högutbildade föräldrar har 1 600 ord i sitt ordförråd medan den som inte har högutbildade föräldrar har cirka 1/3 av det (Taube, 2009, Barns tidiga läsning). 19