Delad läsning 1
Marlen Eskander Om segregationens konsekvenser är
att barn i vissa områden inte möter svenska språket i den utsträckningen det behövs och 80 procent av vårt ordförråd utvecklas från skriven text så är det ett faktum att vi behöver möta den segregationen med läsning, läsning, läsning och vi behöver ta till alla medel för att locka läsovana barn och familjer in till läsande miljöer. Läsfrämjarinstitutet har designat lösningar för att nå en målgrupp som många institutioner har svårt att nå. Vi jobbar systematiskt och långsiktigt, och det ger effekt. Vi behöver jobba med barn som mest intensivt i deras mest formativa ålder. Vi behöver jobba med föräldrar när de är som mest förändringsbenägna. Vi måste se läsningen och kulturen som en fantastisk möjlighet att utjämna klyftorna i samhället. Vår vision är att ge barn ordets makt och en arena att agera på genom att arbeta med hela familjen, dit de kommer på sin fritid för att vara i ett sammanhang som erbjuder dem aktiviteter med kulturellt, socialt och pedagogiskt innehåll i bostadsområden där det behövs. Insatserna måste vara designade och riktade; annars kan styrmedel motverka sitt syfte genom att de som är resursstarka individer och organisationer nås av insatsen medan andra blir utan. Om vi ska bredda målgrupper och arbeta med läsovana med generella metoder riskerar vi att öka snarare än minska skillnaderna. Generella insatser kommer med största sannolikhet att nå redan läsvana, frälsta, kulturutövande medan läsovana målgrupper kommer att förbli oberörda av insatserna. Vi måste helt enkelt arbeta med samma principer som primärvården arbetar: ”proportionell universalism”. Det är generella problem som anpassas lokalt och designas för en specifik målgrupp. Målgruppen är så viktig. Det är tydligt uttryckt i nästan varje politiskt beslut och regleringsbrev, och i handlingsplaner och riktlinjer som har med våra styrmedel att göra. I Läsfrämjarinstitutets värdegrundsdokument lyfter vi fram ”deltagaren först” för att tydligt arbeta, planera, värdera och sända budskapet att deltagaren är överordnad allt annat som vi erbjuder i vår verksamhet. Om inte deltagare kommer behöver vi inte finnas. Att sitta i fina lokaler med bra aktiviteter är totalt irrelevant om vi inte når målgruppen. Vi måste lyckas skapa relation och efterfrågan. Jag ställer mig alltid frågan: Om jag delar alla mina erfarenheter, är jag då med och stigmatiserar vissa områden och målgrupper? Jag ställer mig även frågan: Finns det inte utmaningar med en allt för låg bildningsnivå i andra samhällsskikt? Jo, de finns överallt och jo, jag kanske är med och bidrar till stigmatiseringen. Men tro mig, det är värre än vad ni tror. Klyftorna och skillnaderna har ökat successivt under de senaste 20–30 åren. Som ett resultat av prioriteringar och brist på prioriteringar. Områden är gentrifierade och bilden av en lyckad integration är att utbilda sig, ha ett arbete och göra sin bostadskarriär med flytt till andra områden. 20