Delad läsning 1
Anna Nordlund Teknikindustrin har förstås enorma
intressen i detta. Kraven på digitalisering i läroplanerna kostar kommunerna enorma summor i inköp av lärplattor och datorer. Det är en teknik som ständigt behöver underhållas och förnyas, och sammantaget ger krav på digitalisering i undervisningen mindre pengar till läroböcker och inköp av skönlitteratur i klassuppsättningar och till skolbibliotek. Skolelever får egna datorer av skolan så långt ner i åldrarna som 12–13 år, och får med egna datorer möjlighet att lägga mer tid på internetaktiviteter också på fritiden. Undersökningarna jag har gått igenom visar att mellan tre och fyra timmars nätaktiviteter dagligen på fritiden är det normala bland barn och unga i Sverige i dag. Och läsning på nätet har minskat i takt med att ljud och rörliga bilder tagit över. En nyligen publicerad vetenskaplig artikel visar att lästiden i skolan har halverats på låg- och mellanstadiet mellan 2007 och 2017 och att majoriteten av elever läser max en sida text om dagen i skolan (Vinterek m.fl.). Minskad tid för läsning innebär förstås mindre lästräning och kan leda till dålig läsförståelse och ytterligare minskad läsmotivation. Så detta med tidsbrist för läsning är en ond cirkel som måste brytas både i skolan och på fritiden. Hur skapas en läsare? I min rapportdel lyfter jag fram tre nödvändiga grundvillkor för att barn ska få likvärdiga förutsättningar att utveckla läsmotivation: • Skolans undervisning måste ge en god läsförmåga. • Det måste finnas tid till läsning både i skolan och på fritiden. • Det måste finnas varierad tillgång till olika typer av läsning och vägledning för matchning. Sedan följer jag de här villkorens uppfyllande i Sverige de senaste decennierna och så långt tillbaka som 1970-talet. Jag lyfter fram att ökad läsmotivation bland barn och unga förstås ligger i bokbranschens intresse. Men den grundläggande utgångspunkten är att god läsförmåga i hela befolkningen har avgörande betydelse för både samhällets och individers utveckling – och ytterst för att säkerställa våra demokratiska styrelseformer. En enkel poäng i sammanhanget är att läsförmåga och läsmotivation hos barn och unga bygger på samverkande insatser mellan civilsamhälle, näringsliv och stat och kommuner. Eller annorlunda uttryckt: Ingen av de här sektorerna kan ensam försvara läskulturen. Oron över varför barn och unga inte längre läser böcker är befogad. Men en paradox är att samtidigt visar undersökningar att barn och unga anser att de ägnar för lite tid åt läsning. Den paradoxen är ju värd att fundera över och göra något åt i läsfrämjande insatser. Är det så att barn och unga behöver mera uppmuntran och stöd, men kanske också regler och restriktioner, för att 28