Svensk Golf 1
ÄGARINNAN SPÄNNER ÖGONEN I MIG OCH RÄKNAR SEDAN U
PP EN SPRETIG S AMLING AV OLIKA F ÖR - OCH VARMRÄT TER , S OM HON HAR L US T AT T TILL AGA JUS T DENNA FREDAG SKVÄLL . NÅGON SKRIVEN MENY FINNS INTE . L A MIRONA B YGGER MER P Å TILL GÅNG AV RÄT T RÅVAROR OCH S TUNDENS INGIVEL SE . La Mirona befinner sig tveklöst i detta gränsland. Men ändå inte. Restaurangen har ingen egen hyperdesignad hemsida med automatiserad bokningstjänst, utan viker bara ett bord om du ringer dit. Och den inledande tonfisksalladen samt efterföljande mallorcanska korven som placeras framför mig på disken som avgränsar den smått kaotiska köksytan, är betydligt mer rustik matkonst från hjärtat än kalkylerat restaurangkoncept. SOM EN BÄRANDE DEL i öns upplevelseindustri står inte heller golfen utanför denna utveckling. Drygt 50 år har passerat sedan den första banan öppnades för spel. Men det är på andra sidan av 2000-talet som Mallorca verkligen mognat som golfdestination. Banan där jag trevande tråcklar ut en spoon mellan träden som inramar första hålet är en pusselbit i detta skeende. Son Antem är idag en av öns största resortanHyllorna längs väggarna är fyllda av utvalda vinflaskor samt burkar med salsa, picklade grönsaker och annat innehåll som kan få ner smaklökarna i limbo. Det är lika många delar speceriaffär som hål i väggen-restaurang, och jag har hittat dit via hyllande inlägg i några matbloggar. La Mirona finns på Carrer de Sant Jaume. En liten och stundtals trång sidogata mitt inne i Palma som främst innehåller ett och annat konstgalleri, boutiquehotell och utmärkta baren Clandestino Cocktail Club. På sätt och vis är det också ett litet mikrokosmos av hur färdplanen för Mallorcas turism lades om under mitten av 1990-talet, där strömmen av ölhävande tyskar och britter i Magaluf successivt skulle ersättas med färre men mer kapitalstarka besökare. Ja, ni vet. En omdaning i stil med de gentrifieringsprojekt som exempelvis genomförts på Södermalm i Stockholm eller Williamsburg i Brooklyn. Och även om det fortfarande sänks en och annan hektoliter vodka och energidrycksgrogg bland barerna mellan 1970-talets betongkloss-hotell har Palma successivt omformats till ett mer greppbart svar på Barcelona, med en liknande urban och sofistikerad puls ständigt bultande mellan de åldriga stadskvarteren. Stora delar av ön har också följt i samma hjulspår och uppdaterat sig efter samma våta och ekologiskt kravmärkta dröm som någon turistchef grovskissade fram för drygt två decennier sedan. 38 SVENSK GOLF 10–2017 läggningar, där två hotellkedjor broderligt delar på faciliteterna runt de 36 hålen. Den västra banan stod klar ett år efter millennieskiftet och är idag Son Antems flaggskeppssträckning. Redan efter några hål, och överraskande snabba genomsläpp av vänliga tyska golfare, börjar banan äta sig in i mitt huvud. Resortkaraktären visar sig tydligt på de ganska snälla greenerna, som renoverades och torvades om med nytt gräs under fjolåret. Men från tee är den spanska arkitekten Francisco Lopez Segalez verk en mer pressande historia, där drivern gärna får ta kompledigt under många stunder. Sista nio blir visserligen landningsytorna lite generösare samtidigt som vi matas med njutbara vyer mot de resliga bergspartierna i bakgrunden. Segalez släpper också sargen helt och fullt under avslutningen där vi får bekänna färg på ett utslagsgivande och starkt hål 18, som är ett riktigt tufft par 4 där vänstra sidans vatten och den högra sidans träddungar gaddar ihop sig i försvarsställning. Efter att den sista putten trillat i handlar nästa vägval om att putsa till de mindre starka delarna i spelet på det närliggande stora träningsområdet, eller traska rakt över vägen och parkera sig vid hotellets middagsbuffé. Jag väljer det sistnämnda och får hugga in på en överraskande potent uppställning där en paella av bättre rang och rätterna med lokalt fångad fisk lämnar avtryck. INSPIRATION OCH IMPROVISATION På La Mirona existerar det inga skrivna menyer. FOTO ERIC FRANZÉN EN MINDRE SKÖN KÄNSLA infinner sig i magtrakten dagen efter. Inte på grund av maten, utan av hur min boll inte orkar hela vägen mot pinnen för att istället slukas av en gapande greenbunker. Jag befinner mig på Puntiro Golf, en dryg mil öster om Palmas citykärna. Ur vissa aspekter är detta en smått vresig antites till gårdagens dos av kontinental resortgolf. Bakom layouten återfinns Jack Nicklaus designbyrå, som i sedvanlig anda öppnat spjällen och lagt