Kreativa Europa i fokus 2020 1
Intervju: Sara Bergmark Elfgren Foto: Unsplash. N
är vi på Kreativa Europa Desk Sverige hösten 2019 anordnade ett adaptionsseminarium i Filmhuset var det många som ville höra mer från framför allt en av gästerna, Sara Bergmark Elfgren. Dominic Chennaya Cecilgård tog därför möjligheten i dessa tider av karantän och lyckades få till en Teamsintervju med den mångfacetterade författaren som minst sagt har en och annan sträng på sin lyra. Förutom att skriva Augustnominerade böcker så har Sara de senaste åren: skrivit manus till VR-spel, skapat den Prix Europa-nominerade dramapoddserien P3 Serie: De Dödas Röster, dramatiserat Selma Lagerlöf på Dramaten och släppt barnboken Knäckarbanketten som hon nu också skriver manus på till radiojulkalendern 2020. Då har vi nämnt en del av det Sara gör. Påverkar läget i världen din arbetsvardag och har du behövt förändra något på grund av det? Jag har haft en enorm tur när det kommer till tajming rent yrkesmässigt. Om vi bortser från det fruktansvärda som händer, så hade det varit en katastrof om det här hände förra året – från mitt yrkesperspektiv. Då hade jag nio släpp ungefär. Det var både i Sverige och Norge så jag reste ganska mycket och dessutom hade jag två teaterpremiärer. En vän till mig hade inte lika stor tur, hon skulle precis ha premiär för sin pjäs i Finland när allt det här hände men de bestämde sig för att ställa in samma dag som premiären var tänkt, det måste vara så deppigt. Det här året har jag visserligen ett stort projekt på gång, men det är ett radioprojekt så det påverkas inte lika mycket. Det har varit lite mer osäkert för mig också men jag har helt enkelt haft tur att jag inte har ett släpp-år nu. Men jag är väldigt ledsen för mina kollegors skull så jag lägger mycket tid på att stödköpa kultur och tipsa andra om hur de kan göra det. Men du jobbar vanligtvis mycket hemifrån? Ja, jag gillar att jobba hemifrån. Det är också det som gör den här situationen så märklig för mig. Jag har precis haft en stor deadline så mitt beteende har egentligen varit precis som vanligt. Jag drar mig undan, träffar inte folk, är inne i den här bubblan och lämnar inte hemmet mer än att jag försöker gå ut och röra på mig ibland. Så det har varit kusligt likt en slags normalitet i delar av mitt arbetsliv. Men så fort man tittar upp inser man, just det, det här pågår utanför. Jag vill passa på att säga grattis till 40 år! Du har ju redan hunnit med en hel del. Mer än de flesta gör under en hel livstid. Du har skrivit och släppt böcker, serieböcker, skrivit en radioserie, skrivit manus till dataspel, pjäser och skrivit filmmanus till filmen som gjordes på din egen bok. Jag har säkert glömt massa saker men, hur gör du? Jag tar så gärna emot alla grattis jag kan med tanke på att jag fått skjuta upp allt firande. Men som svar, jag har ju alltid velat skriva ända sedan jag var liten. Vissa kommer ju på det senare i livet men för mig har det varit en livslång dröm. Jag började med att jobba som manusförfattare och jag skrev även prosa som fick positiva nej, eller uppmuntrande refuseringar. Det höll jag på med i ungefär tio år innan jag debuterade med Cirkeln. 12 Då slog vi ju igenom, både Mats Strandberg och jag, även om han hade släppt böcker innan så sa han att det var som en andra debut eftersom allt blev så stort. Jag älskar ju mitt jobb också och det tror jag krävs för att man ska få göra alla de här sakerna. Sen måste man ju självklart få chansen att göra det och där tror jag att genombrottet med Cirkeln har hjälpt mig mycket. Jag lärde känna många duktiga kreatörer i samband med det, alltifrån tecknare till regissörer. Så plötsligt kunde jag göra allt det här och då ville jag göra det. Jag känner mig ju oerhört privilegierad att jag kan och får göra alla de här sakerna också. I vissa fall har det varit så att andra hör av sig till mig och frågar om jag vill göra något. Till exempel med Bortbytingen och De Dödas Röster som jag gjorde för P3 Serie, då var det Dramaten och Sveriges Radio som hörde av sig. Men, jag har inget bra recept på så här gör du, för jag har haft så mycket tur. Det är klart att det ligger hårt arbete bakom och jag är stolt över det jag gjort. Men samtidigt är det många andra böcker som kommer ut som inte får någon uppmärksamhet alls, så jag försöker vara ödmjuk över det faktum att jag också haft mycket flax och tajming. Vad är det svåraste eller mest utmanande du skrivit för? Det är svårt att säga, alla projekt har sina utmaningar men det är alltid svårast när man ska göra något som man aldrig gjort förut. För då har man inte riktigt koll på processen, förutom sin egna kreativa process. När jag skulle skriva Bortbytingen och Oscar Liljas försvinnande till exempel, som jag skrev till Dramaten och Malmö Stadsteater, så var det väldigt jobbigt i början. Jag var tvungen att leva med att det var mycket som jag inte hade koll på och att mycket av det jag skriver är så dåligt. Men man får försöka hitta fram och förstå vad den typen av text som ska framföras på scen behöver och hur den fungerar. För den fungerar på ett annat sätt jämfört med filmmanus eller prosatext. Men jag jobbade nära regissörerna och dramaturgerna, det sa jag tidigt att jag ville göra så att de kontinuerligt kunde komma med feedback på texterna och mitt arbete. Det var ganska jobbigt ibland, eftersom jag kände att jag inte riktigt hade koll på allt jag gjorde. Vad menar de när de säger så? Det är ju ett annat språk i teatern, olika termer som man inte förstår när man kommer utifrån, om scener och annat. Så mycket handlar om att förstå teaterspråket och vad de letar efter som regissörer. Men jag är jättestolt över pjäserna och jobbade som ett as. Jag skrev om texterna så många gånger och jag tänkte inte sluta skriva om förrän jag märkte att de blev entusiastiska över texten. Om vi fortsätter på det spåret, pjäsen Bortbytingen, som spelats på Lilla Dramaten. Den bygger på Selma Lagerlöfs novell med samma namn och även om ramberättelsen i mångt och mycket är densamma, så har du gjort många egna val. Hur kom det sig att det blev pjäs och hur tänkte du när du skulle skriva den? Det var ganska sjukt, jag fick tre förfrågningar inom loppet av två veckor om att skriva pjäser. En var jag tvungen att tacka nej