Kreativa Europa i fokus 2020 1
INTERVJU När du var med i vårt adaptionsseminariu
m så pratade du bland annat om att du för många år sedan jobbat som manusredaktör på Arnfilmerna, och att det var som att göra lumpen i marinkåren, du fick panikångest och bettskena. Det låter inte kul. Så enligt dig själv var det skönt att komma bort från filmbranschen och få koncentrera sig på att skriva böcker. En av böckerna du skrivit tillsammans med Mats Strandberg är ju Cirkeln, som sen blev film. Vem skrev manuset till filmen, jo du, tillsammans med regissören Levan Akin. Hur var det att skriva filmmanuset på din egen bok? Jag kan tänka mig att den egna författaren har ett mer sentimentalt förhållningssätt till boken än om en manusförfattare ska skriva om den? Eller kanske är det tvärtom? Jag var inte riktigt tillbaka i filmbranschen för vi fick komma in och göra det här på våra villkor. Det blev snabbt klart med stöd så det var en ganska ovanlig process. Jag ville inte gå in och jobba som jag gjort tidigare. Vi gjorde ett försök med Färjan efter Cirkeln som det inte blev någonting med, det var tråkigt. Men det blev också en påminnelse om att jag inte vill vara i filmbranschen på det sättet. Det var en väldigt utmanande bok att adaptera, 500 sidor lång och många huvudpersoner. Men vi försökte fokusera på det vi tyckte var viktigt. Att det är flera huvudpersoner och flera perspektiv på berättelsen, för det är hela poängen med boken. Vi insåg att det var en stor utmaning att göra en film som berättar på det sättet. Så i början var det mycket jobb med det, att bryta ner alla karaktärer. Vad de behöver, strävar efter och vad de får i slutändan. Då uppstod också en del naturliga effektiviseringar i storyn när vi började titta på den så. Mycket från boken hade blivit svårt att överföra till film och det är ju lite av långfilmens välsignelse och förbannelse – att man måste vara så ekonomisk – så det ger en både möjligheter och begränsningar att jobba utifrån. Jag tillhör nog den mer osentimentala sorten som du kanske märker. Som jag sa på seminariet så är boken som en tårta. För att adaptera den så måste man välja en tårtbit och förhoppningsvis får man med alla lager som finns i tårtan, men det blir en begränsad bit av det hela. Sen ska den biten föras över till tallriken utan att det blir mos av det förhoppningsvis. När det kommer till manus så har jag alltid sagt att det är som en jordmån som någonting ska växa ur. När jag skriver ett manus så tänker jag inte att filmen kommer bli exakt så här, utan det händer ju saker längs vägen och det är bra att det gör det. Man hittar platser och annat som inspirerar och förändrar. Egentligen vet man inte hur filmen blir förrän man klipper den. Varför ska man adaptera verk tycker du? Kan man alltid göra det? Ja det tycker jag, så länge man gör arbetet som krävs. Det gör tyvärr inte alla idag och då är det ingen idé. Allt är olika svårt bara men höjer man ribban så måste man också hoppa högre. Tar man på sig något väldigt utmanande måste man lägga ner motsvarande arbete. Det kanske låter givet men jag tycker jag ser många som inte gör det idag. Folk kan ta sig an extremt svåra verk och inte göra sin läxa. Det beror också väldigt mycket på, ju äldre jag blir desto mer vet jag vad jag gillar och vilket enormt arbete som krävs 14 när man tar sig an ett projekt. På något sätt måste man alltid försöka behålla någon sorts dumhet, att man är lite naiv och korkad, för annars kommer man aldrig våga göra någonting. Att skriva är som att springa ett långdistanslopp där man inte vet hur lång sträckan är från början. Det måste man glömma bort när man står där i startgroparna så att man bara känner hur härligt det ska bli att få komma ut och springa igen. Med den förutsättningen så känner jag att det är väldigt viktigt att det finns någon som brinner för projektet. Som en mentor sa till mig: man måste äga projektet och ha en vision för det. Helst ska ju alla involverade känna så, men att minst en person gör det. Det är ganska många saker som blir gjorda bara för att produktionsbolagen ska kunna rulla vidare och det tycker jag är deppigt. Men om man ska adaptera så måste man alltid verkligen göra jobbet och hitta nycklarna för hur man skriver berättelsen. Vilka är de centrala greppen man ska använda sig av? Man kan inte ha alla svaren i början så klart, men man måste ha vissa nycklar som man kan utgå ifrån. Vad är det viktiga? Vad gör vi av berättelsen? Det måste man försöka svara på så snart som möjligt så man har något att hålla sig till. Vad har du för tips till aspirerande skribenter? Att hitta sitt gäng som man vill jobba med. Om man vill lyckas inom film- och tv-branschen så är det definitivt så. Men det gäller generellt också, att hitta folk som man trivs att jobba med. Personer som stöttar varandra genom med- och motgångar, det är jätteviktigt tror jag. Det är många som känner sig väldigt ensamma som skriver, tycker jag mig se. Det här gäller även regissörer och personer som jobbar kreativt över huvud taget, våga släppa in andra kreatörer och personer, utan att alltid tänka på att ni måste konkurrera. Var generösa mot varandra. Ett annat tips i och med situationen vi befinner oss i nu med enorm osäkerhet: var inte rädd för att bredda dig, prova olika saker och uttryck. Sen måste man låta saker och ting ta tid, det tar tid att bli bra på något. Det måste man också ta hänsyn till. Jag möter många unga personer som ber om skrivtips, då brukar jag säga att det finns ett fåtal författare som debuterar när de är tonåringar och det finns också några som gör det i tjugoårsåldern, men inte många. De flesta debuterar runt 30 för det tar tid att bli bra på att skriva. Det tar tid att lära känna sitt eget hantverk, och det är ju det som mycket av skrivandet handlar om, att förstå sin egen process. Man måste i någon mån förstå sig själv och få fram den där rösten och veta vad man går igång på. Man får ge sig själv tid och inse att det är jobbigt att försöka skriva något. Det tycker jag också, blir det tillräckligt bra? Kommer någon vilja läsa det här? Kommer jag ha flytet som krävs för att bli utgiven? Det är en plågsam process. Men att inte känna sig dålig och komma ihåg att varje roman man läser har redigerats så många gånger av så många duktiga personer. Så: var snäll mot dig själv, hitta kompisar, var generös, läs och titta mycket på film, gå på teater – konsumera kultur helt enkelt. Dels för sin egen skull men också för andra kreatörers, stötta kulturen om du vill vara en del av den!