Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Kommer vi få se ett Hults
fred igen? Så här års brukade landets musikälskare börja planera för sommarens Hultsfredsfestival. Men det var då, och frågan är om vi någonsin kommer att få se en svensk festival som den i Hultsfred igen. Många av dagens festivalbesökare har blivit så vana vid opersonliga musikfestivaler att de tror att det är så det ska vara. När man försöker förklara varför exempelvis Arvikafestivalen var så bra förstår de ingenting. Det var lera överallt? Alla besökare var halvt suicidala depprockare? Man spenderade mer tid på campingen än vad man såg band? Den bästa festival vi haft i Sverige är Hultsfredsfestivalen, som under många år kom så nära den perfekta festivalen man kan komma. Det fantastiska festivalområdet, bandbokningarna, organisationen, mediebevakningen, ja i varje detalj var den legendariska festivalen vid sjön Hulingen snudd på fulländad. Och frågan är om vi någonsin kommer att få se en sån festival igen. Det är en annan festivalkultur idag. Nuförtiden heter musikfestivalerna saker som Summerburst, Way Out West, Bonfire och Lollapalooza medan de förr hette saker som Dalarocken, Emmabodafestivalen, Trästocksfestivalen och Augustibuller. Varför varenda svensk festival numera envisas med att ha engelska namn när den absoluta majoriteten av besökare, artister, media, leverantörer och arrangörer är svenska kan man fråga sig, men så är det. Men en ännu större skillnad är att dagens stora musikfestivaler arrangeras av företag, inte av föreningar eller privatpersoner som det var förr. Det som gjorde dåtidens festivaler så bra var att man kände av den personliga touchen och att det verkligen märktes att det var riktiga människor som låg bakom arrangemanget. Festivalen var en del av lokalsamhället och hade lokala profiler som ansiktet utåt. Det var inga kringresande tivolin utan eldsjälar arbetade med arrangemanget året om för att skapa en unik festival som bara kunde skapas på just den orten, vid just den tiden med just sin egen inriktning. Det dagens festivalarrangörer inte förstår är att en festival är så mycket mer än musiken. Ett band på en scen ser ut och låter likadant oavsett om scenen står i Berlin eller Byhåla. Det som gör en festival bra är miljön, personerna som jobbar med den och vilken känsla festivalen lyckas skapa. Lyckligtvis finns det fortfarande ett antal svenska musikfestivaler som känns genuina och personliga. I närområdet har vi Skogsröjet i Rejmyre, Hugo Parkfestival, Festival of the Midnight Sun och Visfestivalen i Västervik. Mitt tips är att besöka dem, där du finner själ och hjärta. /Tobias Pettersson Musikredaktör REVIVE återupplivar rocken Text & Foto: Tobias Pettersson Under våren har Mjölbybandet Revive varit i studion och spelat in en handfull låtar och i sommar drar de till Lettland på turné. Med rötterna i grunge, punk och nu metal kan Revive vara den östgötska rockens framtid. R 50 NOLLELVA evive började ta form 2020 och har i nuvarande sättning funnits i ungefär ett år. Den Mjölbybördiga trion består av Felix Larsén på trummor, Namejs Rullis på bas och sång samt Edvin Addby på gitarr och sång. Medlemmarna är 17 till 18 år och har redan hunnit med en hel del på den relativt korta tid de spelat ihop. De har deltagit i Livekarusellen och både spelat på en rad fritidsgårdar och ställen som exempelvis Dynamo och Rumpan Bar i Norrköping, och Skylten och Palatset i Linköping. Totalt har det blivit ett tjugotal gig, varav det mest meriterande kanske var det på The Cromwell House i Norrköping i våras som en del av showcasefestivalen Future Echoes. Under festivalen träffade de en representant för den lettiska musikfestivalen Summer Sound och började prata med honom. I och med att Namejs själv har lettiskt påbrå fanns en naturlig koppling och det slutade med att Revive ska få chansen att uppträda på den lettiska festivalen den 5 augusti Och inte nog med det, bandet har dessutom gjort klart med en miniturné ihop med bandet Nikotini i Lettland med spelningar den 10-12 augusti. Fram till dess fokuserar bandet på att få färdigt de låtar som de spelat in i studion på Skylten i Linköping. Sedan tidigare finns tre låtar under namnet “Demos ´23” utlagda på Spotify, men det beskrivs mest som något de släppte för att det skulle finnas något ute lagom till Future Echoes. Nu har de gjort klart fem nya låtar som är tänkta att släppas i slutet av maj, och de har även fler låtar på gång som ska ges ut vartefter. – Rent ljudkvalitetmässigt är de fem nya låtarna bättre än den gamla demon. Vi går mer och mer åt vårt eget håll och det hörs att vi har börjat hitta en stil som vi gillar, säger Edvin. Bland inspirationskällor nämner Revive band som Korn, Nirvana, Slipknot och Alice in Chains. – Men vi försöker inte låta som dem, vi tar det bästa från alla håll och strävar efter att hitta ett eget sound, säger Namejs. i sommar. Själva menar de att de har det typiska Mjölbysoundet som är skitigt men på ett fint sätt. – Strukturerad skit, säger Edvin. – Vi gillar att ha tempoändringar och att det händer mycket i låtarna, så det inte blir tråkigt att lyssna, säger Namejs. – Folk som ser oss live tycker ofta att det är mycket energi och ös. Jag har märkt att många som vanligtvis kanske inte lyssnar på tyngre musik ändå tycker att vi är kul att lyssna på, säger Edvin. – På Future Echoes var det lite oväntat en del såna där “ooh”-moments hos publiken, säger Felix. Det är Namejs som står för grunden i låtskrivandet även om såklart Felix och Edvin också bidrar med sina idéer. Ofta börjar det med ett riff och sedan bygger man vidare från det, och det gäller även texterna som oftast utgår från själva känslan i riffet, förklarar Namejs. Vilken är drömfestivalen att spela på? – Download. Vilket band skulle ni vilja vara förband till på en turné? – System of a down eller Slipknot. Vilken är er bästa låt? – “Layoff”. Den är en clean gitarr blandad med en mystisk basgång. Den har mycket upptrappningar och riktigt tung refräng, förklarar Edvin. Var ser ni er om tre år? – Att kunna leva på musiken är kanske lite tidigt om tre år, men vi hoppas att det fortsätter framåt och att vi har kommit en bit på vägen, säger Felix.