TIDNINGEN TILLVÄXT 1
GENERATIONSSKIFTE Så hittade de rätt lösning För
ett år sedan lyckades familjen Andersson/ Klingberg hitta en lösning som gjorde att alla blev nöjda. Sönerna, som båda bor i stan, har tagit över gården. Föräldrarna, som har lämnat över, bor kvar på gården så länge de orkar och vill. Text Marina Tell Eskildsen Foto Kristina Sahlén I 39 ÅR har Katarina och Mats Andersson drivit släktgården i västmanländska Hökmora. Skogen på 140 hektar är välskött med högt virkesförråd och åkerarealen, 20 hektar, är utarrenderad. För ett år sedan lämnade de över gården till sina söner, Johan Klingberg, 42, och Erik Andersson, 36. Generationsskiftet kom inte som någon överraskning. Alla hade under en längre tid funderat mycket över framtiden. Hur ska det bli med gården? Vad ska hända framöver? – Vi hade länge gått och tänkt på hur viktigt det är att lämna över i tid, säger Katarina Andersson, som kommer ihåg hur trötta och utarbetade hennes svärföräldrar var när det var dags för dem att njuta av en lugnare pensionärstillvaro. – Mats föräldrar lämnade nog över till oss lite för sent, säger hon. När familjen Andersson/Klingberg förra året bestämde sig för att ha ett möte – ett familjeråd – om gårdens framtid tog de hjälp av en utomstående expert som bland annat fungerade som samtalsledare. – Han gjorde en behovsanalys med 24 Tillväxt oss. Var och en i familjen fick berätta om sina drömmar och mål. Det var bra, för då fick man klart för sig hur de andra tänkte, säger Johan och berättar att han under lång tid hade gått och tänkt att han gärna ville ta över gården själv. – Men när jag förstod att det var en dröm också för Erik var jag beredd att lämna allt till honom. Jag tänkte hela tiden att det måste bli en av oss för jag hade på så många håll hört och sett att samägande inte är någon bra lösning. – Det var väl jag som slogs hårdast för att ni skulle driva det vidare tillsammans, säger Katarina. – Det kändes mest rättvist på något sätt. Dessutom tror jag inte att det hade varit bra för någon av er att få så mycket pengar, som skulle ha fallit ut om någon av er hade blivit utköpt. BÅDE HON OCH Mats är ense om hur viktigt det är att de inte ska lägga sig i den fortsatta driften: – Jag ska försöka vara lika bra som min pappa var när vi fick ta över på 1970-talet. Han lät mig göra allting på Jag ska försöka vara lika bra som min pappa var när vi fick ta över på 1970– talet. Han lät mig göra allting på mitt sätt. Mats Andersson mitt sätt. Kanske antydde han någon enstaka gång att jag borde ha gjort någonting annorlunda, men mer än så var det inte, säger Mats. Han och Katarina kommer att bo kvar på gården, i samma hus som de bott i sedan 1976. Var och en i familjen fick berätta om sina drömmar och mål. Det var bra, för då fick man klart för sig hur de andra tänkte. Johan Klingberg