Nollelva 1
Temadagar som gör det värt att fira! Temadagar är
ypperliga Bo Kaspers Orkester 23:55 Jag hörde ett rykte häromdagen. Jag vet inte om det stämmer, men jag hörde att det finns ett superhemligt laboratorium i Schweiz där man sedan 1991 forskat på att ta fram den mest oförargliga musiken någonsin. Det är en knepig uppgift som kräver en perfekt balans mellan flera olika parametrar. Låtarna måste vara tillräckligt tilltalande för att man inte ska stänga av, de måste vara så bra att man trivs med att ha musiken som en behaglig bakgrundskuliss som sprider lagom mycket värme och stämning. Å andra sidan får musiken inte vara för exalterande, för då förlorar den hela sitt syfte. Man ska inte dansa, hoppa eller röja till den schweiziska laboratoriemusiken. Den ska vara så diskret och generisk att man på sin höjd nickar med lite i takten. Texterna ska inte väcka några känslor överhuvudtaget, och musikaliskt får låtarna inte ta ut svängarna åt något håll. Framförandet ska vara så klanderfritt och produktionen så välpolerad att ingen kan uppröras. Man ska trivas och ha det lite mysigt, helt enkelt. Och nu tror jag banne mig att det där laboratoriet i Schweiz har lyckats till slut, efter många långa år… eller också är det bara Bo Kaspers Orkester som har släppt ett nytt album. (TP) Robbie Williams The Christmas Present Varje senhöst dyker det upp ett gäng nya julskivor, i år har vi exempelvis Chicago och Rob Halford som känner att det är deras tur att höja julstämningen. Och så Robbie Williams såklart. Jag blir mest förvånad över att han inte släppt ett julalbum tidigare, det känns ju som en perfekt grej för honom att göra. Men nu är det dags, och det sker med en stor orkester som komp. Såklart. Swing when you´re singing carols, liksom. Det är bjällror, barnkörer och hela tjottabalongen. Det är tuffa trumpeter och storslaget storbandssväng. Och rent musiktekniskt finns minsann inget att anmärka på, det låter kanon. Robbie Williams har ju länge kämpat för att bli en slags modern Frank Sinatra och denna platta är ännu ett steg på vägen. Det börjar med ett gäng riktigt uttjatade klassiker, som "Winter Wonderland" och "Let it snow, let it snow, let it snow". Lyckligtvis kommer det sedan ett antal inte lika uttjatade klassiker samt en massa nyskrivna låtar, varav några gästas av namn som Rod Stewart och Bryan Adams. Skivan rymmer hela 28 låtar där både produktion, arrangemang och framförande visserligen är oklanderligt, men hade hälften av dem skippats hade denna platta legat högre på min önskelista. (TP) David Pagmar Färgen som målade livet flagnar Montt Mardie, Monty, David Pagmar - kärt barn har många namn. Det är lite oklart vad skillnaden är mellan David Pagmars olika alias, men denna gång kör han i alla fall under eget namn. Det har dykt upp lite strölåtar på Spotify och många minns kanske att han sjöng "Paraply" (covern på Rihannas "Umbrella") under Carl Philip och Sofias bröllop, men annars har han legat väldigt lågt sedan 2011. Han har skrotat två album som han inte blev nöjd med, och denna gång valde han istället att göra det snabbt och enkelt. Han har spelat nästan allt själv och skivan är inspelad i ett vardagsrum. Det finns många just nu som gör denna typ av mjukpop, men få gör det lika bra som Pagmar. Han har en extra nivå att ta det till som gör att han höjer sig över konkurrenterna. Den talangen och det soundet är intakt sedan hans tidigare plattor även om det har gått några år. Det som är nytt är den mer personliga och diskbänksrealistiska ton som finns i texterna. Den ekofyllda, 80-talsdoftande musiken smeker nästan lika skönt som förut, men orden bränner mer än tidigare. (TP) tillfällen att få äta en semla eller rensa ur sin dator. Nedan listar vi några av årets temadagar. Kända och mindre kända. 14 DECEMBER Internationella ap-dagen 15 DECEMBER Internationella tedagen 18 DECEMBER Kakans dag 20 DECEMBER Jultröjans dag 21 DECEMBER Skumtomtens dag 28 DECEMBER Värnlösa barns dag 1 JANUARI Internationella pizzadagen Mustasch Killing it for life Leonard Cohen Thanks for the dance Kan inte påstå att peppen på en ny Mustasch-skiva är superstor såhär i adventstider 2019. Det fanns en tid när Ralf Gyllenhammar och hans bandpolare var en frisk fläkt i rocksverige, men nu har Göteborgarna hållit på i över 20 år och känns rätt mossiga själva. Det blir väl så med de flesta band med tiden, antar jag. Dessutom kom det ett nytt album förra året och i år har bandet redan matat oss med fyra singlar som finns med här på den åttaspåriga plattan. Detta är bandets första skiva på eget skivbolag. Det är mer körer och keyboards än tidigare och de har medvetet hållit skivan kortare för att passa dagens snabba musikkonsumtion. Skivan vill också uppmärksamma det stora problem med självmord bland män, ett lovvärt initiativ. Hur låter det då? Tja, inte dåligt. Ett och annat spår är till och med riktigt bra. Det är gitarriff och texter om snyltare som kommer in backstage och snor Mustasch bira och brudar. Själv föredrar jag de spår där det inte riffas så mycket utan där bandet vågar testa andra uttryck. Men även om det låter okej så har jag svårt att uppbåda den där riktiga energin. Allt låter så bekant, så förväntat, så gjort. Gör nåt nytt, byt namn till Polisong och börja spela gaydisco, vadsomhelst, bara ni ruskar om mig. (TP) Den 21 oktober 2016 släppte Leonard Cohen skivan "You want it darker". Tre veckor senare var han död. Det kom lite abrupt för fansen, men det var i alla fall ett värdigt avslutningsalbum som han lyckades klämma ur sig. Fast nu är ju musikbranschen som den är så det var ju klart att det skulle släppas ytterligare Cohenmusik efter hans död, för så är det alltid numera när stora artister går ur tiden. Och vem vet, kanske hittar de ännu fler gamla inspelningar i lådorna framöver? Det var sonen Adam som spelade in "You want it darker" och låtarna här på "Thanks for the dance" är överblivet material från den inspelningsperioden som nu Adam nu putsat upp och samlat som ett nytt album. Och det låter ungefär som man kan förvänta sig. Leonard Cohens djupa och smått rossliga röst ligger i fokus, långt fram i ljudbilden och är det som musiken och produktionen kretsar kring. Kompet är försiktigt, smakfullt och värdigt. Minimalistiskt och sparsmakat. Det låter bra, precis så som man vill ha en postum Cohenskiva. Som lyssnare får man kanske inga överraskningar eller nya framtida klassiker, men det kanske man inte heller vill ha med en sådan här platta. Ännu en gång har Leonard Cohen släppt ett värdigt avslutningsalbum. (TP) Coldplay Everyday Life Efter flera års tystnad är nu Coldplay tillbaka, bandet som älskar/älskade stora svullstiga och pampiga uttryck har nu släppt sitt åttonde studioalbum. Av det som Chris Martin och gänget tidigare levererat så är albumen”X&Y” och ” Viva La Vida” kanske deras bästa och jämnaste utgåvor. Just det faktum att deras album varit spretiga och rätt anonyma har gjort mig rätt tveksam till bandets storhet som uppenbarligen rätt många anser att de ändå besitter och förtjänar. Efter att nu ha konsumerat nya dubbelalbumet ”Sunrise” och ”Sunset” så finns det i min värld ingen anledning att inte sluta tvivla på bandet. För tyvärr... återigen så är det spretigt... och rejält också! Bandet avviker nästan helt från det traditionella Coldplay-soundet och visar här istället upp ett musikalisk blandning som innehåller allt från blues till gospel. Kan förstå att texterna och budskapet på denna dubbelutgåva varit det centrala och viktiga, men att experimentera så här mycket kan också göra att man tyvärr riskerar att tappa lyssnarna och på så sätt missa målet. Inte ens låtar som ”Champions of the World”, "Everyday life” och ”Orphans” kan rädda betyget från att bli annat än lågt. (JL) 18 JANUARI Internationella Nalle Puh-dagen NOLLELVA 53 3 JANUARI J.R.R Tolkien Day 12 JANUARI Marsipanens dag 15 JANUARI Tulpanens dag