Årsskrift 1999 1
Årsskrift 1999 Sida 2
Årsskrift 1999 Sida 3
Årsskrift 1999 Sida 4
Årsskrift 1999 Sida 5
Årsskrift 1999 Sida 6
Årsskrift 1999 Sida 7
Årsskrift 1999 Sida 8
Årsskrift 1999 Sida 9
Årsskrift 1999 Sida 10
Årsskrift 1999 Sida 11
Årsskrift 1999 Sida 12
Årsskrift 1999 Sida 13
Årsskrift 1999 Sida 14
Årsskrift 1999 Sida 15
Årsskrift 1999 Sida 16 o Av PEHR THERMAENIUS ric E
ricssons 60 år med golfen i Lanna är en klassisk caddiesaga. Han började bära åt spelarna i den nybildade Örebro GK 1939, han gjorde egna klubbor och spelade hemma i hagen, han blev klubbens bäste spelare och så småningom banbyggare och instruktör, han spelade för Sverige i World Cup. Nu är han pensionär, åter amatör och en av de bästa i Sverige i sin åldersklass. Hans bästa säsong under karriären var 1998. Det var pengarna som lockade Eric till golfen. På våren 1939 hade han tjänat en hel tia på att sälja blåsippor och gullvivor på torget i Karlskoga. Men det var inte mycket jämfört med vad en av grannpojkarna, Allan Wreth, hade fått som caddie på den nya golfbanan. Eric och storebror Bert gick till golf- banan. Där härskade professionisten Albert Berglund från Linköping. Han kallades Mister Abbe och kallade själv alla pojkar för knallhattar. Mister Abbe 16 lät Eric och Bert bli B-caddies, med brun armbindel. A-caddies hade gröna bindlar. Allan hade grön armbindel nummer 1. På lördagar och söndagar stod drygt 30 pojkar på led vid busshållplatsen när spelarna kom från Örebro och Karlskoga. Taxan var först 40 öre per rond. Eric berättar att han så småningom kunde få in en hel tia under en dag om han "dubbelbar'f, det vill säga bar klubborna åt båda spelarna i matchen. Caddies i Lanna var duktiga på att hitta bollar. Då och då hittade de utan svårighet bollar som de "råkat'f tappa bort under en match tidigare på dagen. De spelare som förlorade bollar på detta sätt var påfallande ofta de som snålade med dricks eller brukade skälla på sin caddie. Pojkarnas favoritspelare förlorade sällan en boll, inte ens på de svåraste ställena. Det berodde ibland på att caddien hade en reservboll i fickan, med rätt nummer och rätt märkning.
Årsskrift 1999 Sida 17
Årsskrift 1999 Sida 18
Årsskrift 1999 Sida 19
Årsskrift 1999 Sida 20
Årsskrift 1999 Sida 21
Årsskrift 1999 Sida 22
Årsskrift 1999 Sida 23
Årsskrift 1999 Sida 24
Årsskrift 1999 Sida 25
Årsskrift 1999 Sida 26
Årsskrift 1999 Sida 27
Årsskrift 1999 Sida 28
Årsskrift 1999 Sida 29
Årsskrift 1999 Sida 30
Årsskrift 1999 Sida 31
Årsskrift 1999 Sida 32
Årsskrift 1999 Sida 33
Årsskrift 1999 Sida 34
Årsskrift 1999 Sida 35
Årsskrift 1999 Sida 36
Årsskrift 1999 Sida 37
Årsskrift 1999 Sida 43
Årsskrift 1999 Sida 44