Årsskrift 1999 1
Årsskrift 1999 Sida 2
Årsskrift 1999 Sida 3
Årsskrift 1999 Sida 4
Årsskrift 1999 Sida 5
Årsskrift 1999 Sida 6
Årsskrift 1999 Sida 7
Årsskrift 1999 Sida 8
Årsskrift 1999 Sida 9
Årsskrift 1999 Sida 10
Årsskrift 1999 Sida 11
Årsskrift 1999 Sida 12
Årsskrift 1999 Sida 13
Årsskrift 1999 Sida 14
Årsskrift 1999 Sida 15
Årsskrift 1999 Sida 16
Årsskrift 1999 Sida 17
Årsskrift 1999 Sida 18
Årsskrift 1999 Sida 19
Årsskrift 1999 Sida 20
Årsskrift 1999 Sida 21
Årsskrift 1999 Sida 22 kungliga och gamla universi
tetsstaden St Andrews kunde anses som avslutad (läs fullbordad), innan man besökt de stora golflegendernas sista vilorum. Det mest oroande nu var att bli instängd på kyrkogården, man låser grindarna rätt tidigt så här års. Men den risken måste tas. Inte ville jag komma hem, ännu en gång, med en ofullborad pilgrimsfärd i bagen. Ingen tävlan med Thomas Gray Under romantiken hörde det till ett kyrkogårdsbesök att efteråt formulera s k kyrkogårdstankar. I dagbok, poesialbum, brev eller med insändare till en lokal avis. Man tänkte, suckade och skrev. Det vore mig dock fjärran att ens försöka bli djupsinnig, att tävla med stora kyrkogårdstänkare som Thomas Gray, exempelvis hans "Elegi skriven på en lantkyrkogård" (1751). Det skulle bara bli pekoralt, och de yttre förutsättningarna fanns dessutom inte alls; här var ingen varm höstnatt, inget månsken, här fanns ingen bekväm murrest att poserande luta sig mot, exempelvis. Och jag kan inte åstadkomma en enda välrimmad jamb. Har aldrig kunnat. Och, istället för att sporta i den obligatoriska kortrocken (romantikens ofta mörkblå eller svarta inneplagg för manliga djupingar), stövlade jag omkring i en lånad och papegojgrann skoteroverall. Stickad luva och droppande näsa. Här låg Sandy Herd (1868-1944), den förste som vann The Open med en Haskell-boll, året var 1902. Ett val av boll som då var både djärvt och framsynt. Här låg Bob Martin, som mot alla traditioner vann Open på walk-over. Han var 1876 even (176 slag) med Davie Strach, som ådragit sig en protest från Martin. Strach hade begått blundern 22 Här låg så far och son Tom Mords, strax intill varandra (se bilden). Särskilt Young Tom's öde griper en golfpilgrim. Han hade på hösten 1875 spelat en match tillsammans med fadern mot de fruktade bröderna Willie och Mungo Park, när han mottog budom att hans unga hustru, liksom barnet, dött i en förtidig nedkomst. Young Tom hämtade sig aldrig från detta hårda slag utan dog att slå in mot sjuttonde green, det förskräckande 'The Road Hole', medan framförvarande boll fortfarande stod kvar där. Ett brott som i dag är omöjligt att begå. Prissumman var 10 pund, om skotska eller engelska förtäljs inte. Beslutet om protesten drog ut på tiden, och man beslöt, först på artonde, att gå till playoff. Strach vägrade dock playoff så länge protesten icke slutbehandlats. Och Martin fick walk-over. En präktig golfjuridisk skandal, som det länge talades om. Här låg Allan Robertson (1815- 1859), klubbmakare, bollmakare och så skicklig och fruktad golfare, att en notis i The Fifeshire Journal den 20 oktober 1842 kunde berätta, att man vägrat honom att delta i en pris-match, så överlägsen ansågs han. Vem vill förlora sin insats redan i omklädningsrummet? Skottar är avgjort inga dumskallar.
Årsskrift 1999 Sida 23
Årsskrift 1999 Sida 24
Årsskrift 1999 Sida 25
Årsskrift 1999 Sida 26
Årsskrift 1999 Sida 27
Årsskrift 1999 Sida 28
Årsskrift 1999 Sida 29
Årsskrift 1999 Sida 30
Årsskrift 1999 Sida 31
Årsskrift 1999 Sida 32
Årsskrift 1999 Sida 33
Årsskrift 1999 Sida 34
Årsskrift 1999 Sida 35
Årsskrift 1999 Sida 36
Årsskrift 1999 Sida 37
Årsskrift 1999 Sida 43
Årsskrift 1999 Sida 44