Bumsen 1
ROADRACING HÅRDTEST AV EN S 1000 RR oförsäkrade k
änns det väl äventyrligt att använda sig av en flångans ny hoj. Samtidigt skall den hålla för 50 minuters racetempo flera pass i rad. Lite elektronik som I depån vinnes inga race. Snabb flytt av transpondern till nästa förare hand på ett säkert sätt. När banan är fri igen lämnar säkerhetsbilen banan och det är grönflagg och full fart igen. Efter 48 minuter i bra tempo vinkar Stefan att han vill in. Depåtavlan hängs ut för att plocka in Stefan på nästa varv och Marcus gör sig beredd för sitt andra pass. Stefan kommer dock direkt in i depån utan att passera depåtavlan. Bränslelampan lyste ilsket och han vågade inte stanna ute ett varv till. Marcus tar återigen över transpondern och går ut på sitt andra pass. Vi fortsätter underlättar jobbet skadar inte heller. Valet faller snabbt på BMW S 1000 RR och Marcus får nys om att vi kan köpa fjolårets demohojar direkt från BMW Motorrad i München för ett rimligt pris. Sagt och gjort, Peter och Marcus drar söderut i slutet av Maj. Framme hos handlaren som förmedlar hojarna står tolv S 1000 RR och väntar. Eftersom cyklarna säljs i befintligt skick går Peter och Marcus igenom exemplaren noggrant innan de till slut valt ut och lastar fyra av de tolv de är nöjda med. På väg hem blir de stoppade av tullen i Danmark och visar glatt upp bussens innehåll. Danskarna verkar inte vara riktigt vana vid att anonyma bussar fullastad med motorcyklar är på väg norrut. Innan de nyinköpta hojarna är redo för race behöver de ställas iordning enligt gällande reglemente. Alla originalkåpor, lampor et cetera plockas bort och diverse skydd och billiga kraschkåpor monteras. Dessutom säkras alla vitala skruvar så som oljeplugg och skruvar till bromsok med ståltråd. Allt för att öka säkerheten. Tillbaka på Anderstorp kommer Mattias in i depån efter drygt 45 minuter och vi skickar efter ett snabbt transponderbyte ut Stefan. Halvvägs in i Stefans pass går ett par av deltagarna omkull och det blir gulflagg. Säkerhetsbilen går ut på banan för att dra ner tempot och samla ihop fältet så att de krashade förararna och motorcyklarna kan tas om 36 prestera stabila varvtider runt 1.42-1.45 medan de allra snabbaste ligger på varvtider nedåt 1.37. På den 4 025 meter långa banan betyder det en medelhastighet på 140-150 km/h. Förarbyterna löper på snabbt enligt plan och vårt lag har bland de kortaste tiderna i depån. Nu är det dags för Marcus tredje pass. Likt en pacman ser vi på race-tracker appen i våra telefoner hur Marcus plupp äter upp de långsammare prickarna framför på banan. Vi är nu uppe på en nionde plats med chans på åttonde! Avståndet krymper varje varv. Men plötsligt är Marcus försvunnen och han dyker inte upp på målrakan när han skall. Panik utbryter, vad har hänt? Det är ju ingen gulflagg i alla fall. När paniken och förvirringen är som störst dyker Marcus upp bakvägen in i depån. Mattias slänger på sig sin hjälm samtidigt som transpondern flyttas över och Mattias går ut på banan för sista passet. Vad hände egentligen? Marcus berättar att han började bli trött och missade bromspunkten i slutet av rakan. Gick rakt fram ut i gruset men funktionärerna hjälpte honom ut på grusvägen bakom banan efter att ha kollat att han och MC var OK. Han tog sig tillbaka bakvägen så fort han kunde! När målflaggan faller efter sex timmars race och 186 varv går vi in på en elfteplats i stafettklassen vilket vi är riktigt nöjda med, Cupens fjärde lopp på Mantorp är hela sju timmar. Nu börjar laget blir riktigt rutinerat och efter 81 stabila mil utan större incidenter slutar vi på återigen på en elfteplats och klättrar upp en placering till åttondeplats totalt. Den tionde September var det dags Åttondeplatsen var en seger för teamet. för final på Sviestad. Kvällen innan öser regnet ner men på tävlingsdagen lyser himlen blå och banan torkar snabbt upp. Med varvtider runt minuten passerar de flesta lagen drygt 300 varv innan målflaggan faller efter sex timmar. Med en solid tiondeplats slutar ett lyckligt och nöjt Team 77 Kraftwerk på en åttondeplats totalt i enduranceseriens stafettklass. Det känns riktigt bra för ett rookie-team. Att vi dessutom haft otroligt kul tillsammans i teamet och fått umgås med en massa trevliga vänner i de andra temen i serien gör det till ett enkelt beslut att köra även nästa säsong. Ingen av teamets medlemmar ångrar sitt val av S 1000 RR som under hela serien kombinerat grymma prestanda med säkerhet och tillförlitlighet på banan. Inte konstigt att fler lag i Endurancecuppen valt att köra S 1000 RR och att den även hittat fram till hjärtat hos de mer sport-fokuserade av SMC:s instruktörer. §