Bumsen 1
BRORSANS BRYDERIER TREVLIG ELLER KOMPETENT? A v o
ch till förs en vulgärdebatt: ”Om Du måste opereras, vill Du då ha en kompetent eller trevlig kirurg?” Frågan är fel ställd, för varje patient har rätt att kräva en kirurg, som både är kompetent och ger ett fullgott bemötande. Den attityd, som påstås komma från en amerikansk hjärtkirurg – ”Jag opererar mina patienter. Jag pratar inte med dem” – är förhoppningsvis en skröna. Samma resonemang dyker då och då upp om fordonsmekaniker. Vulgärbilden av å ena sidan ”den gamle folkilskne men mycket kompetente mekani som egentligen inte kan något”, hör rimligen hemma i schablonförrådet. För något decennium sedan berättade en kursledare som då anammat idén med personlig servicetekniker. Bilen lämnades inte till en kundmottagare utan direkt till nämnda tekniker som också hade förtroendet att själv kontakta kunden för att diskutera eventuella oplanerade åtgärder. Från den absoluta hade reaktionen varit negativ: ”Du är inte klok! Våra mekar vill sköta bilar – inte prata med kunder!” Mer än tio års erfarenhet visar att Rejmes hade rätt och konkurrenterna fel. Jag har haft samma personliga (minst av allt folkilskne men mycket kompetente) tekniker i snart elva år och direktkontakten oss emellan är naturligtvis bättre än via en mellanhand. Tvärt emot den gamla schablonen kan jag mycket väl tänka mig att de tekniker uppskattar direktkontakt med kunderna. ”Man är mans gamman”, konstaterade våra förfäder för tusen år sedan. Så hur är det på hojsidan? Eftersom hojverkstäder oftast är betydligt mindre än bilsidans märkesverkstäder, 48 48 kan idén förverkligas med automatik. Genom åren har Den, som sköter min motorcykel, är värd respekt och jag vill att han (det har hittills alltid varit en han) skall känna det direkt från mig. Efter 14 år och 19 000 mil bakom styrena på fyra olika hojar är erfarenheten, att den attityden verkar ha fungerat. Någon enstaka gång har jag noterat ett betydelselöst misstag, men aldrig slarv, som förtjänat allvarlig kritik och cyklarna har gått problemfritt. De fåtaliga misstagen har åtgärdats prompt. (En färdkamrat som vid ett tillfälle fått sitt nya bakdäck påkrängt åt fel håll åkte tillsammans med mig till verkstaden. Det var sent på eftermiddagen så vi räknade med att han skulle få lämna hojen där, åka hem på min passagerardyna och återkomma dagen därpå för att hämta cykeln. Han återkom efter någon minut inne på verkstaden. Mekanikern hade blivit så arg på sig direkt. ”En väl skött reklamation är den bästa reklam ett företag kan få.”) länge död professor i medicin, vars kunskaper var encyklopediska. Samtidigt kunde han vara en knöl som gärna satte sina studenter på pottkanten (och hans attityd mot kvinnliga medicinstudenter skulle omgående ha gett honom sparken idag). Men han gillade svar på tal. Vid ett tillfälle, mitt under en rond frågade han utan förvarning en av studenterna varför han hade rött hår(!). Den tillfrågade svarade omedelbart att när – och valde rött hår. (Professorn hade pipskägg.) Med det svaret var professorn nöjd. En variant på samma tema hände en kollega efter köp av en nästan ny hoj. Eftersom han inte köpt den på hemorten, där mekanikern faktiskt motsvarade schablonbilden ”mycket kompetent tvärvigg”, blev den initiala kontakten dem emellan inte helt optimal. Min kollega, som kan fatta humör, gjorde det och spände ögonen i betala! Om Du hade fått den chansen, skulle Du då ha struntat i den?” Därefter har de veterligen inte haft några problem med varandra. Så – blev jag då en skicklig yrkesman? Det får andra svara på men några tusen kvinnor som fått ryggbedövning under sina förlossningar – och ungefär lika många för sina kejsarsnitt – har sagt sig uppskatta vad jag gjort. Så något har jag lärt mig under 35 år i yrket. Kör försiktigt. Slipp onödiga verkstads- och sjukhusbesök. BROR GÅRDELÖF