NG Gbg 1
är en existentiell bok. Den är pretentiös! Och ja
g skäms för den. Men jag ställde mig frågan ”Okej du får slänga det högt flygande, det pinsamma pretentiösa, men då blev den obsolet, utan risker och liksom varför ska jag då skriva en bok om den liksom inte är något?”. Jag var tyvärr tvungen att skriva den på det här sättet. Jag upplever en flummig känsla av att vara i slutet av tiden. Här är jag mitt i livet i slutet av tiden och har precis varit ung. Det är något domedagsmässigt över det. Vi håller på att brinna upp. Det brinner under våra fötter medan vi sitter här på Sturehof. Vad menar du? – Jag menar att det är en ohållbar situation. Här är vi bland en massa kypare. Det är inte rätt. Upplever inte du det hela tiden? Var borde vi vara istället? – Jag erbjuder inga lösningar. Du känner bara att det här är fel? – Ja, verkligen. Du är ganska upptagen av hierarkier mellan människor i boken. Hur kommer det sig? – För att det finns hierarkier. Om man verkligen bara ska säga en sak boken handlar om så är det nog människans ondska. Det är besläktat med hierarkier. I boken säger huvudpersonen Anne till sin kille att hon är kär i sitt ex. Varför är hon så ärlig? – Jag är intresserad av det förbjudna. Jag tror på idén om att det finns mörker i människor. Men jag ser inte något sätt att vara mörk på i samhället. Samtidigt som alla är mörka är det förbjudet att vara mörk. Det är meningen att man bara ska älska den man är ihop med. Men om man inte gör det så måste man trycka undan det. Alla vet att det finns, men ingenstans får det finnas. Karaktären i boken bär det för oss. Välkommen till Nyhetsmorgon, är det här någonting du har erfarenhet av? – Det handlar inte om den här relationen i mitt liv nu. Jag har haft den känslan tidigare i livet och vet att den finns och kan bli som ett spöke i tillvaron. Den ligger och skvalpar i människors känsloliv och lock skruvas på. Därför upplever jag en spänning i hela mänskligheten. Jag är helt övertygad om att alla går omkring med det förbjudna i sig. Hon fortsätter. – På ett sätt tycker jag att rasister är intressanta. Deras känsloliv är helt utspelat. Det är som att de inte förtrycker det mörka och onda. De är i kontakt med sitt undermedvetna på ett sätt som anständiga människor inte tillåter sig själva att vara. Är det eftersträvansvärt att göra som rasisterna och bara ventilera all skit man har inom sig? – Nej, nej. Det instrumentella pålagda är ju också moralen. Det tänkta systemet för rätt och fel. Civilisationen kräver sådana scheman. Det är gränslöst när moral inte finns, definitionen av gränslöst. Men det 28 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2022 som är gynnsamt med att rasister säger att det är rasister är att man kan angripa dem för vad de är. Innan de var inne i värmen skulle alla hålla på med skådespelet att säga att de inte är rasister. Jag tror på att benämna mörkret. Då kan man angripa det. Det är lite det boken handlar om. Huvudpersonen får inte ha vissa känslor. Men varför kan hon inte gå i en trappa? Varför brinner en ring av smärta? Det finns språk som kommer fram ändå. Kroppen kan inte bära hur mycket mörker som helst. Vem är det som sagt att hon gör helt tvärtom nu igen? Väder-Tone? – Det är Mat-Tina! Hon lägger alla dåliga känslor i imaginära burkar. Sedan tar hon ett lock, skruvar åt och öppnar aldrig de burkarna igen. Det är så hon hanterar livet. Min bok handlar om att försöka skruva upp burkarna. Det är svårt och det är inte bara huvudpersonen som tampas med det. Det är också en beskrivning av en värld som dränks i översvämningar och brinner upp samtidigt som nyhetsankare och politiker låtsas som att det regnar, no pun intended. En scen som jag älskar är när Anne får eltandborsten hon önskat sig i julklapp av sin kille och blir helt vansinnig. – Visst är det kul? Tack för att du uppskattar humorn. Jag har verkligen försökt vara rolig. En sådan här historia går inte att berätta utan comic relief. Varför önskar hon sig en eltandborste om hon inte vill ha en? – Det handlar om att försöka vara en person men inte vara den personen. Jag förstår inte. – Jo, men såhär. Man ska vara en person som önskar sig något praktiskt som är bra att ha. Men egentligen vill man det irrationella. För så är människan. Man vill kanske ha ett raffset, som man inte ens ska använda. Man vill vara en idiot. När hon väl får en eltandborste blir det en konflikt. Hon känner att hennes undermedvetna inte har blivit sett av den hon älskar. Alltså älskar han inte henne. Då blir det en stor konflikt. Det är väldigt kul tycker jag. Hon häpnar inför Fridays for future-aktivisternas framtidsoptimism. Hon är liksom chockad över att någon ens kan föreställa sig en bättre framtid. Tror du på framtiden? – Nja, inte jag direkt. Jag trodde liksom att SD skulle vinna valet. Men jag älskar de som tror på framtiden. Jag älskar de som limmar fast sig på motorvägen. Varför gör du det? – Det är så få som säger sanningen om hur saker och ting är. De säger sanningen. Det är fem i tolv. D e kroniskt släpps den 21 september på Natur & Kultur. ETT RAFFSET