Bumsen 1
(DC3/C47 Dakota) från US Navy som tvingats nödlan
da på stranden för drygt 40 år sedan. Den är sedan länge plundrad på allt av värde, kvar är ett tomt aluminiumskrov. Längre västerut passerar vi Skógafoss, ett av de största vattenfallen på Island. Puhhh, det var jobbigt värre att med hela mc-munderingen inkl. klumpiga kängor och hårda knäskydd klättra 60 meter upp till toppen... men vad gör man inte för att se de typiska dubbla regnbågarna! Vid Seljalandsfoss slog vi läger för natten. Även denna kväll bjöds vi på en spektakulär solnedgång, nu betraktad genom detta vattenfall, man kan komma bakom det, riktigt häftigt! Längs den gamla kustvägen, ända nere vid Atlantens rand, kommer vi till Islands sydvästspets. Det är en bra grusväg och helt öde, jag minns inte att vi mötte ett enda fordon på hela vägen! Härligt, man kan köra på rätt bra! Även idag skiner solen från en klarblå himmel och temperaturen närmar sig 20° C (varmare än så blir det inte på Island). Perfekt hojväder! Undrar hur våra italienska kompisar har det på norra Island? Vid Blå lagunen (Bláa lónið) softar vi några timmar i det 43-gradiga turkosblå vattnet innan vi fortsätter in till Reykjavik, det var dags för oss att göra huvudstaden osäker! Det är svårt att inte trivas i Reykjavik en lördagkväll/natt mitt i sommaren när solen aldrig riktigt vill gå ner... Morgonen efter bar det av till Þingvellir Nationalpark. Silfrasprickan mellan den Amerikanska och den Europeiska kontinentalplattan går rakt genom nationalparken, med rätt dykcertifikat tillåts man dyka i sprickan. Det tar 30 år för smältvatten från Langjökullglaciären att filtreras genom lavafälten innan det sipprar ut i Silfrasprickan, detta gör vattnet till bland det renaste och klaraste i världen, med sikt på overkliga 120 meter och klassat som dricksvatten! Riktigt häftigt att dyka ned i sprickan 28 BUMSEN 1 – 2014 samt ha Amerika till väster och Europa till öster! Dykning tillåts ned till 18 meters djup och vattentemperaturen ligger på +2° C så det är naturligtvis torrdräkt som gäller (jag har badat tillräckligt i 2-gradigt vatten utan dräkt...). Två dyk på vardera 45 minuter hörde till resans absoluta höjdpunkter! Efter en timmes körning österut slog vi läger precis vid Geysir, den har fått ge namnet till just gejsrar. Jag hade genom Isländska BMW-klubben fått veta att det finns en bensinmack vid Geysir, sista utposten före höglandet. Skall man korsa Island härifrån, upp över det Isländska höglandet mellan två av de största glaciärerna (Langjökull och Hofsjökull), då gäller det att starta med full tank! P.g.a. missförstånd när vi kom fram till Geysir blev det inte så att vi tankade då, vi räknade med att tanka på morgonen före avfärd. Nu hade vi det maximala oflytet att bensinmackens dator tvärdog precis när jag skulle tanka! Bilen före mig fick soppa, sedan var det stopp... Killarna på macken hänvisade till närmsta mack, den låg 5 mils enkel resa åt precis fel håll! Grrrr... vi har inte tid med detta, vi har en lååång dag framför oss över det Isländska höglandet. Av Sven Nilsson i Dalby hade jag fått en hel del Isländska vägpunkter, bl.a. till en mack ”mitt ute i ingenstans”, dock bara en mil bort och i rätt riktning. Jag frågade killarna på macken; nä, där ligger ingen mack, det är bara vildmark. Nåväl, i hopp om att spara tid så chansade vi och körde dit på en dålig stenväg. Fanns där bensin så sparar vi mycket välbehövlig tid. Mycket riktigt och helt overkligt låg där en öde gård med en bensinpump ”ute i intet” precis vid vägpunkten! Tjohoo, vi tankade och sparade därmed värdefull tid. Tack för vägpunkten Sven! Äntligen kunde vi börja färden längs Kjölurvägen efter ett snabbt stopp vid Gooood morning, Iceland! Plus två grader i vattnet. Silfrasprickan mellan den Amerikanska och den Europeiska kontinentalplattan går genom Island och man kan dyka i skrevan. Inte var dag man stöter på en DC3/C47 Dakota, in the middle of nowhere...