Byggnadsarbetaren Ledare
Byggnadsarbetaren Eldrivet - en utmaning
Byggnadsarbetaren Verktygslådan
Byggnadsarbetaren Byggnytt
Byggnadsarbetaren Byggsverige
Byggnadsarbetaren Portad efter drogtest
Byggnadsarbetaren Panelen
Byggnadsarbetaren Ögonblicket
Byggnadsarbetaren Korgen - en hissnande fördel
Byggnadsarbetaren På nytt jobb
Byggnadsarbetaren Tävling
Byggnadsarbetaren Här finns "gömda" pengar
Byggnadsarbetaren Gästkrönikan
Byggnadsarbetaren Besserwissern
Byggnadsarbetaren Årets byggmiss 2022
Byggnadsarbetaren Efter jobbet
EFTER JOBBET: KRÖNIKA Sökes: Guide i mitt nya los
er-liv i sportsoffan D et är lika bra att erkänna direkt. Jag är ingen ”riktig” supporter. Men Zlatan var snygg, kaxig, och ingen kickade fotboll som han. Nej, det var inte (bara) att lejonet osade testosteron som fick mig onside. Han var en vinnare. Nog hade jag skrikit i fotbollssoffan förr. Ett av mina bästa barndomsminnen är från Uefacupen 1982 när Torbjörn Nilsson kom loss. Jag blev en ängel, hejade blåvitt och älskade Göteborg fast jag aldrig varit där. För dom vann. Och när alla Glennar passerat revy sov jag utomhus i Rålambshovsparken en het sommarnatt när vi grävde guld i USA. VI KUNDE JU INTE FÖRLORA Sen tog festen lite slut. Jag pliktkollade möjligen landskamper då och då för att få ett skäl till att se på tv och äta godis. Ända tills Zlatan tog sitt förnuft till fånga och flyttade från LA ”hem” till Italien igen. Milan blev mitt lag. Och även om Pioli oftast bara spelade honom sista kvarten, och fast att han trots den skrala speltiden gick sönder ändå, var det värt varenda hundralapp i sportabonnemang på streamingtjänsten. På plan gav Theo, Giroud, Maignon, Tonali, Calabria, Leão valuta för pengarna. Serie A gav mig sinnesro, egentid och ren, skär glädje. Scudetton var vår. Vi kunde inte förlora. Dai ragazzi, dai! Men eftersom jag inte är något riktigt fotbollsfan trodde jag fel. När jag skriver det här är det veckor sen vi vann en match. Och jag känner mig lurad, besviken. Rentav tom. Vad gör man egentligen när ens lag inte vinner? I mitt nya loser-liv söker jag guidning i sociala medier bland rossoneris (riktiga Milansupportrar alltså). Det var då… Scudetton 2022. Jag hittar gnäll och förståsigpåare. Soffcoacher letar lösningar, uppställningar, snackar taktik, statistik och spelarköp. Spyr på slöa miljonärer som inte gör sitt jobb. Det är hårt och kallt och ingen lindring och tröst finns att få mot brustet vinnarhjärta. Den rödsvarta strimman av passion och hopp är svag. Är det slut? Jag litade ju på dem. Jag har suttit i timmar och beundrande tittat rakt fram på Milan. Jag vill fortsätta hylla magnetiska pass, hojta att Leaos känsla för boll är ren konst, att jag (faktiskt) känner domarens mamma, äta snacks och skrämma katt och barn med glädjetjut. Kom igen grabbar, kom igen! FESTEN ÄR SLUT Jag skippar chips nu, men streamar fortfarande. Dricker ramlösa, har försiktigt börjat tjuvkolla på La Liga. Man får vända kappan efter vinden för det spelar ingen roll hur välsittande Piolis svarta polo är om bollen inte går i nät. Och på San Siros läktare bär Ibra allt större stickade mössor över pannan. Kanske är det snart dags att dra ner den över huvudet och för mig att betala elräkningen i stället för C-more. Om nu inte våren kommer till Milano och solen skiner lite. På mig. Ann-Sofi Löfgren Redigerare 50 BYGGNADSARBETAREN #3, 2023 Våren ÄR här. Den kom 26 februari, 22:19, då Ibra klev ut på plan igen. Isfläckar, kan knäcka skelett som att det vore cornflakes. FOTO: ISTOCK FOTO: MOSTPHOTOS
Byggnadsarbetaren Bildkryss
Byggnadsarbetaren Medlemssidor