Bumsen 1
Skåne runt anlänt när vi kommer ut från macken kl
. 8:38. Ingen verkar dock vara sur på oss att vi är lite sena, utan både solen och de mötande ansiktena skiner. Det blir en liten grupp på 7 extra hojar utöver vår. Totalt är vi 9 personer. Åtta man och en spätta. Lagom stort livgarde för mig. Efter en kort genomgång kör vi i alla fall före utsatt tid, då alla anmälda är närvarande. Mats kör i lagom takt och håller ihop gruppen. Vi är så få att vi skippar danska modellen. Skönt. Jag kan slappna av och kommer inte att behöva peka i korsningarna var våra turdeltagare skulle jag vet att det brukar stå fågelskådare, men nu står där bara två hägrar utan skådare. ”Hägrar” är ju också ett verb. Det som hägrar nu är i alla fall första pausen vid Gärdslövs kyrka. Mats har sett till att hitta platser med toaletter vid varje stopp. Det var jag som krävde det av honom. Jag är ingen man som kan stå i backen och kasta vatten (bildligt talat), utan jag vill ha en riktig toalett, därför tycker jag att det har varit lite tråkigt på vissa andra turer, där det inte fanns någon toalett på de platser vi pausade. Den vid Gärdslövs kyrka är dessutom riktigt fin. Jag är tacksam över kyrkorna där det finns tillgång till välskötta toaletter. Men ska vi inte kunna gå på toa nu? – Toaletten är låst, säger Mikael som var först med att vilja besöka faciliteterna. ha stått som vi hade planerat. Jag håller dock ändå reda på de sju hojarna i backspegeln och ser det som min uppgift att se till att alla är med. Det är ingen stor skillnad mellan detta och att vara lärare i klassrummet och se till att alla mina elever är med på tåget. Vi kör på de mysigaste vägarna som Mats har hittat i Skåne. Det är kurvigt och smalt. Doftar av fläder, fuktig skog och nyklippt gräs som torkar i solen om vartannat. Vem har sagt att Skåne är platt? Det är ett böljande landskap, ett grönt vågigt hav vi seglar igenom. Vi har besök från Rumänien, av Adrian som är i Sverige för en viss tid. Jag får träna på de få ord jag har lärt mig på rumänska, och nu ser jag det som min uppgift att lära honom svenska. Det blir lite svårt när vi sitter på var sin hoj, men han lär nog ha lärt sig några ord innan turen är över idag. En häger, två hägrar, men ingen fågelskådare. Sitter och funderar på om det är rätt pluralform på ordet ”häger” när vi passerar en liten sjö där – Dörren var lite trög att öppna, när vi var där förra veckan, säger jag till honom när jag också är på väg till toaletten. Mikael gör ett nytt försök och drar upp dörren. – Skönheten går före åldern, bugar han och håller upp dörren för mig. Inte känner jag mig vacker, men jag tackar. Trevligt med en gentleman på turen. Efter att ha tvingat mitt livgarde att ta en selfie med mig kör vi vidare. Häckeberga – de finaste Bumsen 4 2023 27