Bumsen 1
TET Skogsäventyr på Fenrir Klockan ringde, det va
r dags att gå upp, koka kaffe och dra iväg. Packat hade jag gjort dagen innan och gått igenom allt en extra gång för att inte glömma något. Tältet, sovsäcken, liggunderlaget, kudden, ombyteskläder, vanliga skor, tandborsten, kameragrejerna, matlagningsgrejerna, skräppåsar, första hjälpen-kit, verktyg om något skulle hända, kepsen och det viktigaste av allt, snuset, var med. För två år sen, 2021, körde jag norrut men nu var det dags att köra söderut, även denna gång helt ensam utan några planer mer än spåret jag skulle följa. Jag visste att detta kommer bli ett äventyr genom Sveriges skogar värt att minnas. Klockan blev nästan exakt elva när jag startade motorn, tryckte växelföraren neråt och lämnade Åmål, styrde mot Kristinehamn och klev på Trans Euro Trail, TET. Spåret består till största delen av fina grusvägar men med inslag av asfalt och ibland stigar över 32 Bumsen 4 2023 stock och sten, man vet aldrig vad man stöter på om man inte kört spåret förut, något som gör äventyret ännu mer äventyrligt. Efter ett kort stopp i Degerfors för att säga hej till mina barn som var där och spelade fotboll idag, var jag nu på Trans Euro Trail. Jag ändrade körläge på Fenrir - min R 1200 GSA - från dyna till enduro pro, drog loss bakhjulet på gruset och kände hur kroppen fylldes av ren njutning och ett lugn som bara en grusväg igenom skogen kan ge. Efter ett tag kom jag fram till Laxå och det var dags att tanka både Fenrir och mig själv, pizza till hojen och bensin till mig själv. Eller var det tvärtom? Jag minns inte riktigt... Färden fortsatte söderut och det började snart bli dags att slå läger. Till slut tog jag kväll mitt ute i skogen utanför Tranemo. Jag öppnade först toppväskan och öppnade en öl, drog sedan upp tältet, sovsäcken, det självuppblåsande liggunderlaget samt min självuppblåsande kudde och satte igång med att ordna mitt nattläger. Efter cirka 10 minuter var allt klart och det var dags för mat. Regnet började falla och jag kröp in i tältet efter maten. Där låg jag och lyssnade på hur dropparna lanText och foto: Joakim Skoglund