Bumsen 1
Skåne runt Innehåll dock inte lika ”breathtaking”
som jag hade hoppats. Vädret drar ihop sig. Havet är lika grått som himlen som har täckts av ett molntäcke, och svarta moln hotar i horisonten. Men det är ändå härligt att köra in i Kivik genom Vitemölla. Vilda vackra rosbuskar blommar längs stranden och doftar underbart. Molntäcket spricker upp när vi sätter oss för att inta lunch på Kiviks hamnkrog. Det ser ut att regna över havet, men vi behöver rulla ut markisen för att skyddas från ett gassande solregn i stället. Innehåll slingrande vägarna genom härlig bokskog. Snogeholmsjön glittrar i solskenet. Än en gång har jag blivit bönhörd och vi får fantastiskt väder till vår tur. Det är också väldigt fint vid Havgård med jordbrukslandskapet och sjön i bakgrunden. Namnet leder tankarna till ett paradis; Asgård – Asagudarnas hemvist. Undrar om det fanns någon plats i Skandinavien som vikingarna hade i åtanke där de tänkte att gudarna vistades? Ingen aning, vi kör i alla fall genom ett paradisiskt landskap och för mig är Gud överallt. Helt plötsligt väcks jag ur mina drömmerier. Mats kör så nära vägkanten att det högväxta gräset slår mina smalben. Vad sysslar han med? Mats älskar att köra på grusvägar, men idag får han nöja sig med asfalt. Är han trött på det, så han vill köra lite ”off road”? Själv är jag dock inte intresserad av att bita i gräset, bokstavligt talat. Vi tar en paus vid Högestads kyrka så jag kan återhämta mig från min skräckupplevelse. Vi sätter oss i skuggan under ett gammalt träd och småpratar. – Kör inte fortare än vad din skyddsängel flyger, säger Peter, när vi diskuterar budskapet på våra dekaler. Vi kan dessvärre inte sitta i skuggan hela dagen och småprata, även om det är ytterst trevligt, utan vi måste dra vidare mot nästa mål, Kivik, där det vankas lunch. Någonstans på vägen vinkar en pojke till oss när vi kör förbi. Han sitter i gräset medan två vuxna, förmodligen hans föräldrar, krattar torkat gräs och samlar ihop det i högar. Är pojkens framtida utsikter att köra motorcykel, månntro? Vår egen utsikt ner mot havet efter Vitaby är 28 Bumsen 4 2023 På krogen träffar vi ett annat MC-gäng. Jag såg dem på Tempos parkering i Blentarp när vi körde igenom byn, och nu sitter de också här i Kivik. I gruppen finns Nadja som vi träffade på Ring Knutstorp tidigare i år. Hon berättar för mig att de själva har kört på grusvägar från Staffanstorp. Det blir en senare lunch än vi tänkt oss; våra beställningar dröjer. När Mats undrar om de har glömt oss, svarar servitrisen att vi absolut inte är bortglömda, men att de har många beställningar och gör dem i tur och ordning. Hon hittar inte rätt uttryck, så jag hjälper henne att säga rätt, och lägger till att jag är svensklärare. Hon berättar att hon studerar grundläggande svenska, men har inte klarat läsförståelsedelen ännu. Jag tipsar henne om mina böcker ”Språket – grunden till din framtid” och ”Glömda sagor”, och för att hon inte ska glömma dem, skriver jag titlarna i hennes anteckningsblock. Hoppas hon går och lånar böckerna på biblioteket. De kommer verkligen att hjälpa henne om hon använder dem. Det var i alla fall meningen att bli försenade med lunchen. Det är fortfarande ett grått moln