NG Malmö 1
Vem är Stockholms nya Micael Bindefeld? – Jag tro
r inte riktigt att det är någon som tar över på det sättet. Tiden är annorlunda, mycket av det som jag var först med är liksom redan gjort. Jag känner inte att det är någon som gör det på något annat sätt, utan man försöker göra likadant. Ibland blir det bra, ibland blir det lite sämre. Jag tycker kanske att mina medarbetare och delägare här på byrån är de som jag ser ta över mycket av det uppdraget, i så fall. Men den sociala revolution som det ändå var i slutet på 80-talet, den tror jag inte går att göra om en gång till. Jag frågar ifall alla de ytliga interaktioner som är oundvikliga i Micaels bransch har påverkat hans självkänsla under de 40 år han varit verksam. – Det är många frågor här som blir som att jag lever i det där. Jag har ju liksom ett privatliv. Ja, det förstår jag. – Och jag har nästintill vattentäta skott mellan mitt privatliv och mitt arbetsliv. De vännerna jag har, har jag haft sedan jag var barn. Jag har liksom andra relationer och ett annat liv och lever ett ganska vanligt liv, eller vanligt... ett välbeställt, men jag lever ett väldigt privat liv. Jag går liksom inte ut, jag har aldrig varit inne i det där. Jag har skött det som ett jobb, och tycker jag själv, skött det med den äran. Men jag har inte levt i det egentligen. Så jag har lite svårt att relatera till frågan egentligen, för jag tycker inte att jag är i den världen. Det blir som en roll jag spelar. Jag kan den där arenan, jag hälsar på folk, jag pussar dem på kinden, och de pussar mig på kinden. Och jag känner alla lite grann, men har liksom inte någon nära relation till den världen egentligen. Du har ju många kändisvänner också. – Absolut, men det är för att vi har varit vänner i många, många år. Inte för att de är kändisar. En del har liksom blivit kända parallellt med mig, det är såna som jag har varit med sedan de började. Eller vice versa. NÅGRA DAGAR INNAN besöket på Micaels kontor sänds säsongsavslutningen av talkshowen Carina Bergfeldt där Micael och hans man Nicklas är gäster. En del av intervjun handlar om parets sexåriga son och hur han kom till via äggdonation och surrogatmödraskap, vilket i efterhand upprörde en del tittare. De tyckte att Carina Bergfeldts frågor inte var kritiska nog och att ämnet avhandlades för lättsamt. När jag adresserar elefanten i rummet säger Micael att han inte riktigt vill diskutera det något mer. Han menar att han har berättat tillräckligt mycket om surrogatmödraskapet i boken. Känns det jobbigt att det blev uppståndelse? – Nej, inte alls. Det gör det inte. Vill du inte prata överhuvudtaget om det? – Om tv-programmet? Ja. – Nej, det vill jag inte. Jag tycker att det blev ett väldigt fint tv-program och att vi pratade om svåra saker och försökte förklara dem på ett så fint sätt som möjligt. Kan du förstå att folk är kritiska? – Till programmet? Jag har ingen åsikt om det. Det är inte vi som får kritik, utan kritiken ligger mot SVT och frågorna som ställdes eller inte ställdes. Så jag kan inte svara på det. Absolut, majoriteten av kritiken riktades ditåt. Men det fanns också kritik mot hur ni uttalade er. – Mm. Som du säger så skrev du mycket om vägen till att få er son i boken. – Det är det jag säger, jag är liksom superöppen och transparent och ärlig och berättar hela den berättelsen. Så är det någonting du undrar får du liksom citera boken i sådana fall. Okej, men det var en grej jag reagerade på. Du skriver att det fanns en klausul att välja till om att den gravida endast skulle äta ekologiskt, för att ”det var såklart viktigt att hon inte levde på bara fett och socker.” Dels tror jag inte att hon skulle stoppa i sig bara fett och socker annars, men jag tycker också det känns konstigt att bestämma så mycket över en annan människa i nio månader. – Det är liksom inte någon som bestämmer, utan det är val som görs. Det är inte något som vi frågar, utan det är agenturen som efterfrågar det. Och det är någonting som görs tillsammans med surrogatmamman. Det är många olika klausuler där, man betalar ju extra för mammakläder, och alla möjliga saker. En sån sak är att om man tycker att det är viktigt vad hon äter under den tiden, och om man vill försöka kontrollera att det i alla fall är giftfritt, så har man den möjligheten. Då kostar den maten lite extra och då får man betala för det. Väldigt odramatiskt. Om vi ska vara väldigt noga så kan ju även fett och socker vara ekologiska, det är ju inte kontrahenter. Jo, precis. Vad händer om det sker en överträdelse? – Ingen aning, och vem ska kontrollera det? Exakt. Det var inget ni behövde… – Nej. Vi hade innan, under hela graviditeten, och fortfarande sju år senare en fantastisk relation med både henne och hela hennes familj, både hennes man och med hennes mamma. ”FILMSTJÄRNESNYGG”, BESKRIVER MICAEL SIN MAMMA PÅ FOTOT SOM FÖRESTÄLLER DEM TVÅ (T.H) TILLSAMMANS MED FAMILJEVÄNNER. FOTO: PRIVAT 24 NÖJESGUIDEN | NR 4, 2023 Diskuterade ni mycket hemma innan ni valde att skaffa barn via surrogat? – Jag skriver ju om det i boken lite grann. Det erbjuds liksom inte så många Micael Bindefelds självbiografi Mannen, myten, minglet släpps den 21 april på Albert Bonniers Förlag. alternativ för samkönade, manliga par. Det finns i princip inga länder som adopterar eller låter oss adoptera. Det är lagligt i Sverige och man hjälper killar att adoptera. Jag kan vara felinformerad, men jag tror att det är en enda adoption som genomförts på tio år sedan det där ändrades. Så det står inte så många alternativ till buds. Men diskuterade ni mycket? – Vi diskuterade alla möjliga saker. Det är det största och mest livsförändrande beslutet som någon av oss har tagit, det är klart att vi diskuterade alla möjliga saker. Jag tänkte på just det beslutet. – Vi ville inte ha en aktiv tredjepart, utan vi ville vara föräldrar själva. Det tror jag att jag skrev i boken. Ja, precis det skrev du. Men många resonerar att det inte är en rättighet att ni ska ha det så. Hade det inte gått precis lika bra om er son haft en tredje förälder, och att ni då inte hade behövt anlita en surrogatmamma? – Nu valde vi ett annat alternativ.