MES 1
Linköping som Sveriges femte största stad har så
mycket häftigt att erbjuda. Ett nav för de gröna näringarna. Ledande inom avancerade material, flyg och rymdindustrin. En hub för spelutveckling. Drivande inom mobilitetsfrågor. Här skapas framtiden dagligen, utbrister Emil Berlin, marknads- och kommunikationschef på Sankt Kors. Emil Berlin är hemvändaren som gick från att driva designbyrå i Stockholm till att vara marknads- och kommunikationschef på Sankt Kors. Med sitt starka samhällsengagemang, sitt mod och sin nyfikenhet har han landat helt rätt. Emil har en spännande och något krokig bakgrund, med både industridesign, konst, ekonomi, ledarskap och innovation i ryggsäcken. Emil Berlin tillträdde som marknads- och kommunikationschef på Sankt Kors i slutet av förra året, och ser sig fortfarande som ny på jobbet även fast han börjar bli ganska varm i kläderna. – Jag har inte varit så länge på min tjänst, jag började tredje oktober. Mycket av mitt initiala arbete har handlat om att träffa så många som möjligt, dels inom Sankt Kors-koncernen, men även lära känna alla bolag som vi samverkar med. Och det är en hel del. Enbart här i Ebbepark jobbar vi tillsammans med Stångåstaden och Lejonfastigheter, utöver alla våra hyresgäster och intressenter. Jag träffar även bolagen i kommunkoncernen samt kommunens olika förvaltningar och bygger upp det nätverk som krävs för en bra samverkan. Så det gäller att lära sig navigera i detta landskap, lära mig allt och knyta ihop oss i koncernen så vi blir ännu tightare. Emil Berlin har en stark anknytning till Östergötland. Han kommer nu senast från Stockholm, men är ursprungligen född i Motala och uppvuxen i Skänninge, för att sedan flytta till Linköping. – Min morfars farfars far Jan-Per plöjde åkern där Stora Torget i Motala ligger idag, så att vara tillbaka i Östergötland känns verkligen som back to the roots. Men sen har jag ingen familj kvar i området idag – min farfar och farmor bodde i Linköping och ligger på kyrkogården här och mina föräldrar träffades i Linköping när de studerade. Vi flyttade härifrån när jag var sexsju år och jag har inte varit tillbaka mer än på besök då och då. Under pandemin bodde Emil i Stockholm och drev reklambyrån Hello Studio tillsammans med sin fru, tills det att de likt så många andra köpte ett pandemitorp. Detta beläget i norra Östergötland, i närheten av Tjällmo. – Vi fortsatte att driva byrån därifrån och det funkade jättebra. Det föll sig så att vi valde att bo där istället. Det gav barnen möjlighet att få gå i en byskola, där de inte försvinner i mängden, så som man kan göra i en större skola i stan. Istället har man nästan lika många lärare på mycket färre elever. Emil varken sökte eller satt och letade jobb, men när han fick höra talas om tjänsten hos Sankt Kors så kändes den verkligen träffande. – Den prickade liksom av en del av det jag saknade och saker som är viktiga för mig. Det fina med Sankt Kors, och som jag föll för, har förverkligats under de fem månader som jag har varit här – det är hur man arbetar. – Dels internt med en platt struktur och där alla får komma till sin rätt. Man har ett stort eget mandat och självledarskap. Man har sitt team samtidigt som det finns en hög tilltro till individen. Alla kan driva sina egna frågor men så har man en chef som styr och tar ut riktningen i stora drag. Den mentaliteten genomsyrar hela Sankt Kors. Det lockade mig med en sådan gemenskap. Det är så härligt. Något annat som Emil tycker är fint med Sankt Kors är den kommunala kopplingen och det samhällsansvar som ligger i grunden för allting. Ett ansvar med fokus på tillväxt och utveckling av Linköping. Där man tar ansvar där marknaden kanske har svårt att göra det. – Jag fick Mjärdevi och vad som gjorts där förklarat för mig ganska tidigt: Sankt Kors satte spaden i Mjärdevimarken när marknaden inte vågade eller hade möjlighet. Och på så sätt började bygga upp något som i dagsläget har blivit ett högteknologiskt nav, inte bara för Linköping utan även för Sverige. Det är ju häftigt. – Det man senare har gjort här i Ebbepark är fantastiskt. Man har skapat en naturlig mötespunkt för människor och företagare och det känns både modernt, modigt och nyskapande. Jag fick veta att det nu är över 30 studiebesök bara under 2022 från Sverige och övriga världen som har kommit hit för att titta och lära sig av vad vi har byggt här. Det är superhäftigt. Emil berättar att han ser det som att vi har en ny diamant i Cavok District. Med sin stadsnära positionering men ändå nära till både flygplatsen och E4:an. – Vid Cavok fokuseras det på ett av regionens styrkeområden, avancerade material, men även verksamheter inom flyg och rymd. Och när man då ser till utvecklingen vi haft i Mjärdevi i 40 år, och ser till Ebbepark och vad det redan har blivit, då ser man att det fungerar. Och mycket troligt kommer Cavok blomstra på precis samma sätt. Emil, som kommer från byråvärlden och som var van att jobba med många varumärken och snabba puckar, var lite orolig för att det skulle bli trögt på Sankt Kors. – All oro jag kände är helt bortblåst för det är allt annat än trögt. Här jobbar man långsiktigt och brett. Inom koncernen finns flera starka varumärken: Dukaten, East Sweden Games, IMA och Vreta Kluster. Det finns så många olika aspekter för mig att jobba med, och jag går verkligen i gång på allt det häftiga som finns samlat i Sankt Korskoncernen. Det känns som att jag landat helt rätt. Vägen hit har dock varit krokig, berättar Emil. Det började med att han pluggade företagsekonomi, affärsjuridik, för att senare hamna på konstskola i två år, med tanken att han skulle in på Konstfack efteråt. – Jag hade en kurs som hette industridesign, där jag ritade en superläcker dammsugare, och jag designade den jätteliten – för det är ju smart. Men jag insåg att jag inte hade en aning om hur eller ens om det skulle fungera. Det resulterade i att jag sökte till KTH och en utbildning som heter design och produktframtagning. Så det var design, men baserat på någonting och hade på så sätt lite mer substans. Jag läste klart och blev civilingenjör, och som exjobb så åkte jag till Kina. Jag var där och studerade och jobbade en period. I Kina träffade Emil på många små och medelstora svenska företag med riktigt hög innovationskraft. – Det är samma känsla som jag tycker att man får när man rör sig i våra företagsmiljöer och speciellt i Ebbepark. Det är en sådan enorm innovationskraft i Linköping. Det är liksom något ”start-up-bubbligt” här hela tiden, i relation till att man även har de här stora giganterna. – Framtidsstaden, hörde jag ju innan jag kom tillbaka till Linköping, men väl här blir det så uppenbart att det verkligen är så, och att det är så man ser på det här. 21