MES 1
AFFÄRSSTADEN MÖTER Innan Sankt kors så jobbade Em
il som sagt med byrån Hello Studio som han drev med sin fru. Hon driver den vidare nu. Hur kom det sig att de började driva byrå tillsammans? – Jag hade ett eget bolag vid sidan om under konst” skoletiden. Där jag gjorde logotyper ibland, kanske hjälpte någon med en hemsida. Jag gjorde industridesignarbete till ett företag i Kina efter jag hade flyttat hem till Sverige igen. Och sen växte det där. Och min partner hade en kommunikationsbyrå, och hon behövde lite designhjälp ibland. Så vi började snurra lite fakturor. Vi tog in en underleverantör som var ännu skickligare på logotyper och design, och det gick superbra. Så när vi hittade det perfekta tillfället: när vi hade en nyfödd och en två åring – Då tvekade vi inte en sekund utan slog vi ihop våra bolag och anställde underleverantören, berättar Emil och ironi-nivån på just tajmingen är hög. De gick från att ha mindre kunder inom industri, många inom svensk tillverkningsindustri, till att idag ha kunder som bland annat ICA och Panduro. – Så det blev till slut mer utav en designbyrå och man jobbar väldigt spjutspets med just design och paketering. – Jag vill vara noga med att poängtera att jag sökte mig aldrig bort från byrån, men när jag väl hört talas om Sankt Kors och tjänsten så var det det nästa logiska steget för mig – det är det här jag vill jobba med. Så det känns fantastiskt att jag hamnade här. Det är dock lite tråkigt att byrån går så bra utan mig, skämtar Emil. Jag är nyfiken på vad Emil gör på sin fritid och frågar om han pysslar med skapande och han berättar att han ritar lite tillsammans med barnen, men att det han får kreativt utlopp genom, är att fixa och jobba med torpet. – Jag är väl sjunde generationen hemmafixare som fipplar och gör egna, halvdana lösningar på torpet. Och det är kul att studera och se vad föregångarna gjorde och försöka lista ut hur de tänkte, och inse vilka smarta lösningar de hade. Jag har nästan blivit den som sparar på Det sjuder en sådan enorm innovationskraft i Linköping. Det är liksom något ”start-up-bubbligt” som pågår här hela tiden! allting. Lite som min morfars mor Greta, som hade en låda med snören, uppmärkt med en etikett – ”snören för korta för att använda”. Det är ungefär den nivån jag är på nu också, berättar Emil och det går inte hålla sig för skratt. – Det är skönt att koppla bort allting och bara fokusera på det man lagar eller bygger. Allt fokus på en grej, och bara skapa. Det är lite som på konstskolan – man tillåter sig slukas upp av sitt projekt. Det är jättetillfredställande. Torpet är från 1878. När de flyttade dit fanns det varken fungerande el, rinnande vatten eller avlopp. Men det fanns värme i och med vedspisen. – Vi flyttade hit oktober 2021, och vi intalade oss att till jul så är det klart. Det blev klart till juli. Att få dit en dusch var helt galet mycket jobb. Man behöver el där inte proppen går för att få varmvatten, man behöver rinnande vatten och avlopp. Så det tog sin lilla tid att få hit vatten och avlopp. Men nu känns det lyxigt! Tanken är bara att förädla och göra det mer beboeligt. – Vi jobbar på att försöka låta det se ut som det har gjort i 150 år. Jag tror inte vi bor kvar där när barnen går i högstadiet till exempel, utan vi siktar på småskolan ut. Sen har vi förhoppningsvis kvar det som sommarstuga. – Det är en bit att åka för att ta sig till Linköping. Jag har ungefär 6 mil hit. Men det fungerar bra med den flexibla arbetsmiljö som vi har på Sankt Kors. Jag behöver inte vara i Linköping riktigt varje dag. Tillbaka till Linköping och Sankt Kors: jag frågar Emil vad som är på gång och om han har något nytt och häftigt att berätta om. – Det som ligger i pipen för mig är framför allt Cavok. Vi har IMA One-huset där redan, som i stort sett är fullt. Hela det området är riktigt spännande med allt vad det betyder för regionen, när det kommer till avancerade material, rymd och flyg. Jag gissar att mycket av mitt fokus kommer att landa där ute. Samtidigt som vi har Ostlänken som kommer till stan, vilket är väldigt spännande, och i just innerstan har vi genom Dukaten våra mobilitetshubbar. En mobilitetshubb är ett parkeringshus där det även finns andra tjänster i samband med det, till exempel lådcykelpooler och paketupphämtning. Det blir en naturlig knutpunkt, och som är med och bygger den livsvänliga innerstan, berättar Emil. Emil fortsätter att passionerat berätta om vad han ser framför sig, och landar i Ebbepark. – Här i Ebbepark så börjar våra fastigheter bli fulla. Vi bygger inte mer här, men Stångåstaden bygger fortfarande vidare. Vi jobbar däremot med att utveckla Spektrum, som en naturlig mötesplats med coworking och konferens i kreativa miljöer. Här är mycket seminarier och events och det lockar både människor från hela Linköping, samt folk som jobbar här och folk som bor här. Den här mixen är väldigt uppskattad. Det blir en levande stadsdel. Utöver detta har vi även testbädd Ebbepark och allt den bidrar med. Hela paketet av allt sammantaget skapar ett rejält mervärde. Och den här klyschan med att 1 + 1 blir 3, den besannas. Det kan man verkligen se här, tycker jag. – Linköping som Sveriges femte största stad har så mycket häftigt att erbjuda. Ett nav för de gröna näringarna. Ledande inom avancerade material, flyg och rymdindustrin. En hub för spelutveckling. Drivande inom mobilitetsfrågor. Här skapas framtiden dagligen. – Nu förstår jag epitetet, ”framtidsstaden” ännu bättre än jag gjorde innan. Jag tycker det känns fantastiskt kul att få vara med och bygga staden, säger Emil Berlin och det fullkomligt lyser i blicken på honom ® 22