HBV Magasinet 1
n av6:3 och kan lite elakt betraktas som partsinl
agor för sina respektive medlemmar. Byggföretagen framhåller att kostnadsökningar på tre procent generellt är väsentliga. Byggherrarna menar däremot att den slutliga bedömningen måste baseras på en ekonomisk analys av den enskilda entreprenaden som kravet avser, varför bedömningen alltid bör börja med en analys av entreprenörens kalkylerade påslag för risker för prisstegringar och vinst. I ETT FÖRSÖK att klargöra regelns innebörd så gott det går kan följande framhållas. För det första aktualiseras överhuvudtaget inte reglerna om förbud mot ändring av upphandlade kontrakt i LOU som ibland vädras som en oro. Regeln finns ju där redan från början, i AB eller ABT som är kontraktshandling. För det andra innebär den inte någon rätt för entreprenören att övergå till löpande räkning, eller att inte längre vara bunden av sitt fasta pris. Det står däremot att avtalat pris ska ändras, vilket förutsätts ske efter förhandling mellan parterna utan någon närmare vägledning om hur priset ska ändras. För det tredje är det normalt den som påstår någonting som har bevisbördan för detta, det vill säga att det är entreprenören som måste visa att prisökningen varit onormal, oförutsebar och väsentligt påverkat kostnaden för hela entreprenaden. Slutligen har Foyen i sina interna praxisdiskussioner konstaterat att bestämmelsen nog får anses gälla även om index avtalats, för att i så fall tillämpas först om indexeringen inte tillräckligt kompenserar entreprenören för onormala prisökningar. ”Det är entreprenören som måste visa att prisökningen varit onormal, oförutsebar och väsentligt påverkat kostnaden för hela entreprenaden.” HBV-MAGASINET | NUMMER FYRA 2022 | 27