Bumsen 1
sche m.m. Undrar hur många som är anmälda stulna
och försvunna i Västeuropa? Från mitt hotellfönster har jag utsikt över berget Ararat (5 140 m) som är Armeniens heliga berg men numer ligger i Turkiet. Dag 27, 9 maj, 24 mil. Färden fortsätter vidare in i Georgien till huvudstaden Tbilisi, men först passerar jag den armeniska sjön Sevan som ligger på 1 900 meters höjd. På en halvö, på 30-talet var det en ö innan man sänkte sjöns vattennivå 18 meter, ligger det sevärda klostret Sevanavank som etablerades år 874. Gränsen till Georgien passerades på 45 minuter. Efter ett tag blir jag omkörd av en bil i hög fart. En kvart senare åker jag förbi samma bil som nu är totalkvaddad med föraren krossad i bilen. Han har krockat med en mötande buss som även den är helt intryckt i frampartiet. ”Efter ett tag blir jag omkörd av en bil i hög fart. En kvart senare åker jag förbi samma bil som nu är totalkvaddad med föraren krossad i bilen.” En timme senare har jag hittat ett hotell i Tbilisis gamla stadsdel. Georgiens huvudstad är värt ett besök med sina gamla kyrkor, termalbad (Sulphur Bathhouses) och alla kaféer. Dag 28, 10 maj, 29 mil. Tbilisi var värt en extra dag som jag bland annat tillbringade med att vandra runt i staden. Jag badade i ett av de varma termalbaden och blev rejält renskrubbad. Färden går vidare, nu norrut upp mot Kaukasus och Ryssland. Jag kör den georgiska militärvägen (del av E117) som är väldigt vacker särskilt när vädret hjälper till. Man passerar flera intressanta sevärdheter, Jvariklostret med anor från 300-talet och Ananurifästningen. Vägen går över ett pass på 2 370 meter. Fram till skidsportorten Gudauri var vägen utmärkt, därefter fram till Stepansminda (förr Kazbegi) spårig, gropig, lerig och hal. Efter Stepansminda fram till ryska gränsen är vägen åter asfalterad. Totalt blev det 84 mil genom Armenien och Georgien. Jag var spänd inför den ryska passkontrollen, det gick över förväntan. Trevliga ryska tjänstemän som till och med hjälpe mig fylla i alla pappersdokument som var skrivna med kyrilliska bokstäver, dessa fattade jag naturligtvis inte ett dugg av. Snabbt gick det och inga vinkar eller dylikt om mutor! Litet orolig var jag för tjetjenska terrorister som tidigare kidnap42 BUMSEN 1 – 2016 pat turister. I staden Beslan, vilken jag skall köra igenom, dödades 338 människor, varav 155 barn, under september 2004 i gisslandramat vid Skola nr 1. Tullarna försäkrade att det nu var lugnt. Pratade även med en rysk bilist vid gränsen och han menade på att det enda jag skulle se upp med var polisen i Naltjik. Gränsövergången flöt alltså utmärkt, jag var dessutom fräck nog att köra förbi alla köande bilister och ställa mig först utan att någon opponerade sig. Detta var första gången jag körde motorcykel i Ryssland. Bakom kullen döljer sig berget Elbrus. Tyvärr har det just mulnat på och ett lätt snöfall börjar. Magen börjar knorra, hungrig men inte som i Indien där man kan skaffa mat vid nästan varje vägkrök. Till slut såg jag något som liknade en affär. Jag gick in men här fanns ingen färdig mat. Vände ut, då ropade en flicka på engelska och frågade vad jag önskade. Hon visade en järnport alldeles bredvid där hon skulle ordna mat. Berget En lokal specialitet, paj med potatis och ost samt en rejäl grillad köttbit dukades upp. Mätt och belåten ropade jag på att få betala. Betalt ville man inte ha! Kanske var det så att flickans föräldrar var glada att deras barn fick öva sin engelska? Körde vidare och kom till staden Naltjik, där hittade jag inget hotell. Jag gick in i en affär och frågade var det fanns ett sådant. Engelska kunde ingen. Då kom en kund fram som fattade vad jag var ute efter. Han pekade på sin bil och gav tecken att jag skulle följa efter. Vi körde in i ett skogsparti och jag började tänka hemska tankar. Men icke, efter några kilometer kom vi fram till ett hotell och han följde mig in till receptionen. Jag sträckte fram några Rubelsedlar. Han ruskade på huvudet, önskade mig lycka till och försvann. Dag 30, 12 maj, 34 mil. Mitt nästa mål var Sotji vid Svarta Havet på andra sidan Kaukasus. Frågan var bara hur jag skulle ta mig dit, över Kaukasus eller runt bergen. Det senare blir en sträcka på c:a 75 mil, över bergen kändes vågat då några riktiga vägar inte finns utan de är mer av typen kreatur/traktorstigar. Alltså blir det en övernattning innan jag kommer fram till Sotji. Som gammal bergsbestigare ville jag få en skymt av Europas högsta berg, Elbrus, 5 642 möh. Jag svänger av söderut för en avstickare på 20 mil ner till Elbrus. Jag körde till vägens slut vid foten (2 380 möh) av Elbrus, tyvärr var toppen skymd av moln och ett annat lägre berg framför. Vänder åter de 10 milen upp till huvudvägen igen. Åter på huvudvägen kör jag som jag var van från Indien trots varningen vid gränsen för polisen i Naltjik, vilken jag vid detta lag redan glömt. Här är polisen dock inte att leka med. Efter att jag kört om en lastbil och korsat en heldragen linje stod polisen på pass strategiskt gömda efter en kurva. Glatt klev en av dem ut i vägen och vinkade in mig. Jag låtsades oförstående, polisen som inte kunde engelska visade mig då ett skrynkligt gult papper på engelUtanför de varma termalbaden, Sulphur Bathhourses, i Tbilisi. Fri lun I Georgien vid avtagsvägen till Azerbajdzjan har just inträffat en rejäl krock mellan buss och en personbil. Varma efter G Georgi Bumsen 1-16M.indd 42 2016-02-14 21.19