Bumsen 1
B rorsans bryderier ligt Magnus Wallner en missio
n; att få kvinnorna att upptäcka hojen. Min syster är 159 cm lång och har sedan snart tio år kört Kawasaki ER6-n, följd av Suzuki Gladius – båda sänkta av leverantören. Efter en lång, mycket kall och blåsig resa sommaren 2015 insåg hon, att kåpa nog inte vore dumt – men då är marknaden inte irriterande stor. En given möjlighet är Kawasaki ER6-f, och en annan kan vara BMW F 800 GT. Frågan är bara, hur mycket den senare kan anpassas till henne. Räcker låg sadel? Eller behövs ingrepp i övrigt? Här har hon hamnat i den märkliga situationen, att tillfrågad butik inte kunnat ge ett tillfredsställande svar – trots att hon har resurser att betala för ett bra resultat! – men Kenneths MC har gett henne några bra tips, så det hela lär lösa sig – om hon nu väljer BMW. (Fast Kenneths servar ju även Kawasaki.) Var är kvinnorna? I septembernumret av Bike 2015 har Magnus Wallners ledare rubriken ”... Var e brudarna?” – tagen från OLW:s chipsreklam 1994, där Kenneth & The Knutters agerar. Ledaren ägnas åt funderingar kring, varför så få kvinnor kör hoj. Endast var tionde svensk motorcyklist är kvinna (vilket stämmer även inom BMW MC-klubben Sverige – min kommentar). Wallner konstaterar, att detta inte rimligen kan bero på, att manliga hojåkare i allmänhet skulle vara oförskämda mot kvinnor. Jag håller med. Gissningsvis reagerar de flesta som jag, när kvinnliga piloter finns med i sällskapet. Det blir trivsammare. Han går vidare med, att de flesta kvinnor kan köra de flesta motorcyklar. Där håller jag inte med. Mer om det nedan. Dessutom funderar han på, om avsaknad av vettiga plagg, skydd, hjälmar, stövlar etc gör kvinnor mindre benägna att åka hoj. Inte bara kroppsstorleken, utan även formen skiljer sig – lyckligtvis – mellan kvinnor och män. Eller har kvinnor helt enkelt inte upptäckt motorcykeln? Då har manliga motorcyklister en48 BUMSEN 1 – 2016 Men vad har hon att välja på i övrigt, om kravet är touringkåpa? Inte störande mycket. (Förslag kan beaktas.) Grundproblemet är ett klassiskt Moment 22. Eftersom så få kvinnor kör motorcykel, är marknaden liten för såväl hojar som tillbehör. Då är det inte lika självklart att utveckla produkter, som passar kvinnorna – och det krävs vilja att ta en större ekonomisk risk för att förhoppningsvis nå resultat. Å andra sidan borde potentialen vara avsevärd. Det hela påminner lite om en gammal historia om två män, som var agenter för var sin skotillverkare och åkte till en fattig del av Afrika. Den ene telegraferade: ”Ingen marknad. Ingen använder skor.” Den andre skickade ett iltelegram: ”Fantastisk marknad. Alla saknar skor!” Sedan finns ju intresseskillnader mellan kvinnor och män. Kvinnor gillar också hästkrafter – men oftare en i taget, havredriven! Inom ridsporten är kvinnorna i massiv dominans överallt utom på elitnivå (vilket kan vara värt en separat fundering – dock inte i Bumsen). Eftersom jag inte själv är ridintresserad (men väl min hustru), vet jag inte, om man inom ridsporten är bekymrad över bristen på manliga ryttare – eller om man anser det skönt att slippa karlslokarna och få ha hästarna och varandra för sig själva. Här finns för övrigt en paradox. Motorcykelkörning har ett stadgat rykte som farlig sysselsättning – en sanning med mycket stor modifikation. Läkaren och motorcyklisten Michael Fored har studerat detta och funnit, att så länge hojåkaren kör lagligt, är olycksriskerna inte högre än för bilister – ett uppseendeväckande resultat, som av någon anledning närmast förtigits utanför hojåkarkretsar! Det är måhända inte särskilt medialt intressant, att något inte är så farligt, som alla trott. Ridning är däremot långt ifrån riskfritt. Ridolyckor orsakar årligen svåra skador, bestående men och dödsfall – och tonårsflickor är en högriskgrupp! – men om det skrivs förbluffande lite. Förmodligen är det inte politiskt korrekt, eftersom det skulle kunna tolkas som ett ”angrepp”(?) på något, som till övervägande del sysselsätter flickor och kvinnor. (Hur väl belagda siffror kan tolkas som angrepp, begriper jag över huvud taget inte, men när det gäller politisk korrekthet, finns mycket, som jag inte begriper.) För ett par decennier sedan deltog jag i ett symposium om idrottsskador, där bland mycket annat ridolyckor togs upp. Föredragshållaren, en läkare knuten till Ridsportförbundet, var rätt kritisk mot såväl sporten som förbundet och ställde motorcyklismen som positiv kontrast(!).Motorcyklister hade i alla fall då betydligt bättre utvecklade kroppsskydd, och han rekommenderade ryttare att exempelvis skaffa ryggsköld. Men det var alltså ett tag sedan, och därefter förefaller en hel del ha hänt inom utvecklingen av skydd för ryttare. Så vi kanske tills vidare får konstatera, vad vi redan vet – att intresset för motorcykelkörning är mycket lägre bland kvinnor, och att de därmed har det motigare, när det gäller att hitta produkter, som passar dem. Huruvida intresset – och därmed marknaden – kommer att bli större, står skrivet i stjärnorna. Kvar står det egendomliga, att även när kunden öppet förklarat sig villig att slanta upp, kan företaget vara ointresserat! På det sättet lär man inte finna nya kundgrupper! Bror Gårdelöf ML 2661203 Bumsen 1-16M.indd 48 2016-02-14 21.20