Nöjesguiden 1
”DET VAR EN UTOMKROPPSLIG UPPLEVELSE” ”JAG KAN BL
I LEDSEN AV KRITIK” självgodhet i det. Det jag mår mest dåligt över just nu är den här filmen. Fredrik: Man får se upp med sin jävla självupptagenhet också. Filip: Har vi den under kontroll? Fredrik: Hahaha. Har vi vår självupptagenhet under kontroll? Det är en bra fråga. Filip: Jag kan bli ledsen av kritik. Fredrik blir mer… Fredrik: I The Last Dance kan man se hur Michael Jordan, inga jämförelser i övrigt förstås, hittar fiender som inte finns. Han går in på någon restaurang, inbillar sig att han får en sval vinkning av en motståndarcoach och använder det som bränsle för att krossa hans lag i nästa match. När du såg Ronny Svensson lämna pressvisningen av Trevligt Folk mådde inte du bra heller. Filip: Ronny Svensson har jag i och för sig svårt att bry mig om… Fredrik: Men om han sätter en sol i Nyhetsmorgon är det många som kommer finna glädje i det. Det är det man inte står ut med. Den här vintern har vi pratat mycket om hur duktiga vi känt oss för att vi unnat Andrev Walden allt. Jag har haft stunder där jag verkligen njutit av att jag unnat Andrev Walden att vinna Augustpriset. Filip: En gång när jag var på Astrid Lindgrens värld ringde jag Fredrik och pratade om att jag kände mig som en så behaglig och trevlig kändis. Det är en förbjuden tanke, men att man pratar om 20 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2024 sin självupptagenhet är möjligtvis ett litet tecken på att man har den under kontroll. Morgan Alling kan inte snacka om sin självupptagenhet. Fredrik: Kan Morgan Alling se sig själv utifrån? Filip: Det är en fråga jag skulle kunna ägna en timme åt. Titta på Ett sista race-människorna. Inget fel med dem. Men de tar ju sina publiksiffror som en inteckning på att de gjort en kvalitetsfilm. ”Folket har talat”, säger de. Vi skulle aldrig kunna lura oss själva med att folket har talat. Det sista man vill ha är Guldbaggens publikpris. Fredrik: Då har vi ändå tiggt till oss det en gång. Jag vet inte hur mycket man ska avslöja för de som inte sett den. Men jag tycker att en av filmens förtjänster är att Lars inte riktigt fixar att göra flera av sakerna ni vill att han ska göra. Filip: Det är kul att du säger det. Det var nog det som fick oss att känna att det skulle kunna bli en ganska bra film. Men det var problematiskt för oss. Jag hade trott att han skulle kunna leverera den där anekdoten… Fredrik: Jag är så anal. Jag vill alltid att det ska bli som jag har trott. Jag mår så jävla dåligt när det inte blir så. Men ta scenen när han ska göra sin ratatouille. Han lyckas inte skära grönsaker. Det är en liten, liten situation. Det är inte Napoleon som misslyckas i Waterloo direkt. Men ju mindre situationerna är ju mer kan man nå fram. Filip: Vi hade kunnat göra en mycket gulligare film. Den hade kunnat sluta med att han steppade på en kateder… Fredrik: Hade det varit viktigt att han gjorde sin ratatouille som han alltid gjort hade vi kunnat skära grönsakerna åt honom och klippa det som att det såg ut som om han skar dem. Men fy fan… Det hade vi aldrig gjort. Filip: Filmen är en pyspunka. Hjälpte resan mot Lars depression? Filip: Nej. Eller ja, på ett sätt. Tidigare har han känt en stress över att jag inte tycker att han är som förut. Resan har nog skapat något slags lugn i hans vardag. Det är tuffast för mamma. Hon är som att hon är 65 fast hon är 80, medan han är som att han är 90 år. Det är hon som är det största offret i det här… DET KNACKAR PÅ dörren. Presspersonen meddelar att intervjutiden är slut. Jag måste se snopen ut, för Fredrik säger att han får dåligt samvete, rycker åt sig mitt papper med frågor och skriver ner deras mobilnummer. Filip säger att han gärna tar en öl innan han åker tillbaka till Los Angeles, om jag vill. Det är tur. Jag har ju inte hunnit ställa en enda fråga om hur jag ska imponera på Pete Doherty. Några dagar senare messar jag Filip och frågar var han vill ses. Han svarar att det är rimligare att jag som jobbar på Nöjesguiden bestämmer än att ”en utvandrad tv-clown” gör det och frågar om det finns någon divebar på Östermalm. Jag svarar att det möjligen skulle kunna gå att hitta en och annan bar som försöker klä ut sig till divebar, men att jag är allergisk mot den sortens trojanska hästar och att Konstnärsbaren kanske duger åt oss. Filip säger att KB blir bra. I SAMMA ÖGONBLICK som han sa ”öl” visste jag att min vita månad är över. Det kanske är patetiskt. Men jag minns ett avsnitt av podden där Fredrik avböjt en öl Henrik Larsson redan köpt åt honom och hur besviken Filip blev. ”Du går hem när Henrik Larsson går hem. Det är du skyldig honom. Punkt”, sa Filip. Jag känner att jag är skyldig Filip en öl efter alla program jag sett genom åren. När våra glas kommer till bordet säger jag att man måste kunna avgöra när det är läge att omvärdera en vit månad. Jag inbillar mig att han ska bli smickrad av att jag dricker för hans skull. Men han missförstår och tror att jag påstår att det är hans vita månad som går i graven. Han svarar bara att det är Fredrik som håller på med vita månader, inte han. Smidigare inledningar på konversationer har man hört talas om. Apropå Fredrik lyssnade jag på poddav