Omtanke 1
»Det finns folk som bott här i 25 år och som behö
ver tolk. Det är ju inte klokt. Det är ett misslyckande från vår sida.« – Det fanns en tro på framtiden. 50och 60-talet var möjligheternas årtionden. Så ser det inte ut i dag. Människor har ingen tro på att de får vara med. BETTAN KAN INTE nog hylla barnkolonier, fritidsgårdar, fritidshem och parklekar som var vanliga under hennes uppväxt men nu nästan helt försvunnit. Genom yrkeslivet har hon träffat många människor som trots svåra uppväxtförhållanden har klarat sig bra genom livet och som framhållit just dessa verksamheter som räddningen. På kollo och fritidsgårdar kunde barn från alla olika delar av staden mötas och få positiva sammanhang utanför hemmet. – I dag finns inget sådant. Några av barnen i Hammarkullen kommer ingenstans. Jo, en del åker till gamla hemlandet och några skickas dit på uppfostringsresor. De kommer ingenstans. De har aldrig sett Bohuslän. Själv var Bettan aktiv på fritidsgården ett visst sätt, jag kan också stödja socialtjänsten i hur ett kriminellt nätverk ser ut. Allt ser man inte på domar. FYRA KILOMETER RAK söderut ifrån Bettans kontor ligger Kortedala där hon själv växte upp när området var nytt. I Kortedala, som är Göteborgs första förort, samlades redan på 50-talet människor från olika delar av Sverige och världen. Familjen var arbetarklass: Pappan var rörläggare på SKF och mamman var kontorist. Föräldrarna var politiskt intresserade och i hemmet diskuterades jämlikhet och demokrati. Bettan beskriver Kortedala som lite av ett utanförskapsområde redan då, men där människor hade en gemenskap och ett hopp om bättre tider. – Vi var ganska fattiga men hjälpte varandra och alla hade det lika. Bettan minns hur hennes mamma kunde ringa till sin svägerska och låna pengar. Nästa gång var det svägerskan som hörde av sig och bad om ett lån innan lönen kom veckan därpå. där hon spelade improvisationsteater och deltog i diskussionsgrupper. Så småningom utbildade hos sig till fritidsledare och i den rollen väcktes tanken på att läsa vidare till socionom och därmed kunna göra mer för de barn hon mötte som hade det svårt. Som så många andra nämner hon segregationen och de ökade klyftorna i samhället som orsaken till de problem vi ser i flera av de svenska förorterna. Och en integration som har havererat. Det största hotet är de odemokratiska krafterna. – Hur tudelat samhället har blivit. Om man tittar i Göteborg så är det ju som att åka mellan två världar. Det finns folk som bott här i 25 år och som behöver tolk. Det är ju inte klokt. Det är ett misslyckande från vår sida. www.ssil.se | 13