Omtanke 1
– Hur såg det ut i Aleppo för hundra år sedan? Fö
r femtio år sedan. De som kommer hit nu har så här lång tid att vänja sig vid samhället, säger Bettan och måttar med fingrarna. Jag har haft hela den här perioden på mig, visar hon på tidslinjen som hon ritat upp. Det är också i dessa begrepp som lösningen finns. Att inkludera människor och låta dem ta ansvar. Bettan tror på att hjälp och stöd ska vara lättillgängligt och att människor själva vet vad de behöver. HON LYFTER EN debattartikel i DN där svenska socialchefer efterfrågar mer biståndslöst arbete. Cheferna beskriver en modell där en första och andra linjens socialtjänst bedrivs. Första linjen ska finnas nära människor och jobba biståndslöst. Andra linjens socialarbetare ska sitta inne på kontoret med det långsiktiga arbetet och 14 | www.ssil.se myndighetsutövningen med alla rättssäkerhetsaspekter. – Det är så vackert och så fint när man kan möta människor där de är. Detta är delvis en återgång till hur arbetet såg ut när Bettan började på socialtjänsten i Angered 1986, då hjälpen skedde biståndslöst i större utsträckning och närmare människorna. I området Lövgärdet i Nordost började socialtjänsten för några år sedan att se ett mönster bland familjer som kommit till Sverige från Syrien och som uppbar försörjningsstöd. De hade många barn, bodde trångt och medan mammorna kom ut och lärde sig svenska, blev papporna hemmasittare. – Bland papporna – vissa – såg vi att de blev allt mer traditionella. Vi hörde också flickor säga att sådant de fick göra hemma i Syrien, fick de inte längre. BETTAN OCH HENNES kollegor valde ut ett tiotal familjer som de bjöd in till ett sammanhang som de kallade för Familjeakademin. Syftet var att såväl barnen som föräldrarna skulle fångas upp i samtal kring demokrati och integration. – Målet var att de här samtalen skulle fortsätta i hemmen men att alla hade med