Omtanke 1
SKYDDAT BOENDE Till slut är våldet en del av vard
agen, gränserna för vad som är normalt har suddats ut. tionerna som kvinnan går igenom för att hon ska kunna få rätt skydd och stöd från Socialtjänsten. – Ofta finns en för smal personalkompetens hos socialsekreterarna. En dynamisk personalgrupp skulle fungera bättre där psykolog, traumaterapeut, expertis inom våld med flera samarbetar. Enbart socionomer ska inte sitta med självbestämmanderätt i så svåra fall som våld i nära relation. Det är livsavgörande beslut som tas, säger hon. NORMALISERINGSPROCESSEN KAN DELAS in i tre faser: Fas 1: Kontroll Förövaren börjar kontrollera, kanske genom att kritisera under förespeglingen att hen bara vill sin partners bästa, förövaren ger små ”tips” hur partnern ska sköta sitt liv, har synpunkter på vilka partnern pratar med och hur hen klär sig, förövaren är kanske överdrivet hjälpsam med olika saker och kanske skjutsar partnern till och från olika aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek, ”gullig” svartsjuka och ett uttryck för hur begåvad och bra förövaren själv är. Förövaren kanske inte vill umgås med partnerns vänner av olika skäl och försvårar för partnern att träffa sina nära och kära. Paret kan alltmer umgås med förövarens släkt och vänner, medan partnern tappar sitt eget sociala liv. Så trappas våldet upp. Om förövaren Våld i nära relationer och framför allt vad som gör att kvinnan (för till största del är det en kvinna) reagerar som hon gör på våldet kan ibland vara svårt att förstå. Varför tolererar kvinnan allt värre kränkningar och övergrepp med tiden? SOCIOLOGIPROFESSORN EVA LUNDGREN har utarbetat en teoretisk modell som gör det lättare att förstå vad som händer i en misshandelsrelation. Teorin kallas normaliseringsprocessen och handlar om kvinnans försök att anpassa sig efter mannens försök att upprätthålla och utöka kontrollen av henne. Anna Dahlöf, verksamhetschef på Ayanna Home, skriver i sin gästkrönika det här numret att det behövs ökad kompetens om de olika processerna och reakinte är fysiskt våldsam kan det verbala våldet vid det här laget bli grövre i form av ständig kritik, crazymaking (verbal misshandel), ignorerande i syfte att bestraffa o s v. Det kan också bli så att förövaren slår sin partner för första gången. Detta kan ha föregåtts av knuffar, puttar eller vandalisering av möbler och föremål, som ju också räknas till fysiskt våld. Nu har förövaren på olika sätt tagit kontroll över och skaffat sig makt över sin partner. Fas 2: Isolering Under fas två i normaliseringsprocessen börjar gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att förövaren slår partnern, eller att hen ständigt kritiserar partnerns vikt och klädsel är saker som skulle ha varit omöjligt för förövaren att göra i början av förhållandet. Partnern hade förmodligen lämnat förövaren om hen betett sig illa alldeles i början av relationen. Nu har gränserna för vad som är okej flyttats. Offret anpassar sig eftersom våldet introducerats så pass långsamt i relationen. Offret anpassar sig även för att undvika att bli utsatt för mer våld, och fokus kan handla om att överleva och undvika det som sker, så gott det går. Nu har offret övertagit förövarens negativa bild av hen och gjort den till sin sanning. Fas 3: Växling mellan värme och våld Även i en våldsam relation finns det stunder som är bra. Förövaren utnyttjar det och kontrollerar sin partner genom att växelvis vara varm och kärleksfull och våldsam och hotfull. När förövaren växlar mellan värme och kärlek och våld och hot skapas förvirring hos partnern. Det är ett effektivt sätt att hålla kvar någon i en relation. I tron att bråken bara är en tillfällig svacka och att partnerns beteende beror på att hen har det svårt just nu och att det nog blir bättre snart. Det är också vanligt att förövaren lägger över ansvaret för våldet på offret genom att säga att det är hens fel att förövaren behöver slå, att förövaren egentligen inte vill slå men att partnerns beteende tvingar fram det. Till slut är våldet en stor del av förhållandet och vardagen. Gränserna har flyttats och suddats ut. Offret vet inte längre vad som är acceptabelt eller oacceptabelt inom ett kärleksförhållande. Våld är en självklar del inom relationen, och våldet har blivit grövre i takt med att det har normaliserats. NORMALISERINGSPROCESSENS GRADVISA utplåning av kvinnans självkänsla och identitet är ett resultat av både kvinnans och mannens strategier. För mannens del är en viktig effekt av misshandeln att han uppnår kontroll. Dels en kortsiktig kontroll som utövas via själva våldshändelserna, dels den mer långsiktiga kontrollen som består av kontinuerlig hjärntvätt. Våldet behöver till slut inte ens utövas, utan det räcker att både kvinnan och mannen vet att om hon inte fogar sig så kan han ta till våld och skapa fysisk smärta, rentav döda henne. Det kan kallas för latent våld. Även om kvinnan har normaliserat våldet är det inget hon trivs med. För att stå ut kan människor normalisera även det som de vet är skadligt. Det är viktigt att komma ihåg att alla kvinnor hittar strategier för att klara av vardagen, som i ett utifrånperspektiv kan vara svåra att förstå, men som för kvinnan utgör val och bedömningar utifrån det snäva handlingsutrymme hon har kvar. För kvinnan handlar normaliseringsprocessen om överlevnads- och anpassningsstrategier. www.ssil.se | 39