Omtanke 1
nipulera larmsystem, så de kunde tillbringa hela
nätter i butiker och stjäla i lugn och ro. – Vi avancerade snabbt och blev duktiga på att göra inbrott. Men samtidigt växte skammen och skuldkänslorna inom mig. Min styvpappas kritik växte och jag tog hårt på den minns jag. Att få kritik av honom var det värsta jag visste. anför huset kom låssmeden och sedan både polis och ambulans. Jag minns att grannen sa till mig att han låg där, men jag fick inte gå in. Min styvpappa hade tagit livet av sig, berättar Toni. Kort senare ringde Boken är utgiven på Lind & Co. Du kan vinna Tonis bok på sidan 66. TONIS STYVPAPPA VAR i byggbranschen och lovade att de skulle starta företag ihop. Det skulle kunna bli Tonis räddning, tänkte han. – Det var inte ett normalt liv jag levde. Jag tänkte att det bara var en övergående fas och att jag ville ha en tryggare och stabilare tillvaro, så småningom. Jag märkte också att de äldre männen i byggbranschen hade det gott ställt och tänkte att det skulle kunna bli något bra för mig. När Toni var 17 år separerade hans mamma och styvfar. Hans styvfar gick in i en djup depression och Toni tog hand om honom. Under samma period ungefär träffade han en tjej som han blev väldigt kär i. – Det var mycket starka känslor och på många sätt en roligt tid, men det blev ett abrupt slut på det härliga, säger han. Tonis styvfar hade sagt att han skulle åka till Spanien i ett par veckor. Men några dagar senare fick Toni en känsla av att något inte stämde och åkte till sin styvfars lägenhet. – Jag kikade in i brevlådan och såg att det var mycket post på golvet. Först blev jag lättad, men sen kände jag den starka lukten. Eftersom jag inte hade någon nyckel med mig bad jag en granne att ringa låssmeden. Medan jag själv var utpolisen och bad Toni komma till stationen. Där fick han ett brev som hans styvpappa skrivit. – Han skrev att han bad om ursäkt för allt han gjort mot mig och han bad mig ta hand om lillebror och se till att aldrig släppa mamma nära hans grav. Jag blev så arg. Hur fräck kunde man vara att ställa sådana krav? STYVPAPPANS DÖD TOG Toni som ett personligt svek och han tappade det sista förtroendet för vuxna. – Sorgen förvandlades till ilska som blev min bästa tillgång, för att komma in i de ännu tuffare kretsarna. Nu fick jag bekräftelse på att jag var tuff och modig, vilket behövdes för de kommande större stötarna. Jag kände mig älskad, men då förstod jag inte hur sköra vänskapsbanden är i den kriminella världen, säger han. Han ville göra stötar som det stod om i tidningarna, stora, uppmärksammade, spektakulära saker. Ett postrån 1997 var det första grova rånet, med tunga vapen och flyktbilar. Tillsammans med två kompanjoner kom de över en stor summa pengar. Ett värdetransportrån gav ännu mer pengar, men Toni mådde bara sämre. Det hårda livet med risktagande, droger, alkohol och våld hade tärt på Toni och han kände sig utbränd. Då var han 29 år gammal. – Jag kände att det fick vara nog. Jag var helt trasig inombords, som om min själ hade ätits upp. Jag måste bort. Men först skulle de genomföra ett stort rån som de hade planerat under ett års tid. Polisen hade dock haft span på dem en tid och den stora välplanerade stöten slutade i skottlossning och gisslandrama. – Vi hann inte ens börja förrän vi blev beskjutna. En av mina kumpaner avled direkt på platsen och vi åkte därifrån med en av värdetransportörerna som gisslan, som vi släppte efter ett tag, på väg mot Stockholm. En morgon när han kom ner för att äta frukost på ett hotell såg han sitt eget ansikte på kvällstidningarnas löpsedlar. Även i Finland fanns liknande löpsedlar. Hos sin advokat tänkte han över sin situation. – Jag hade tre val; fly utomlands och leva i landsflykt i 15 år, fortsätta på samma linje eller ge upp. Jag valde att ge upp och åkte tillsammans med min advokat till polisen. Under rättegången yrkade åklagaren på tolv års fängelse men Toni fick fem år och sex månader, för grovt rån, ödeläggelse och olaga frihetsberövande. Tiden inne i fängelset var enformig och saknaden efter friheten och närstående fanns där hela tiden, men även känslor av skuld och skam. – Jag skämdes för att andra fick lida i min frånvaro samt kände ånger över att ha valt en livsstil och utföra handlingar som satte mig där. Samtidigt var det både nyttigt och skönt att komma bort från destruktiviteten och stressen i den kriminella livsstilen i frihet, berättar han. HAN SÄGER ATT han mognade en hel del men de skulder han samlat på sig via tilldömda skadestånd och avsaknaden av utbildning, samt körkort höll honom revanschlysten. – Det ledde till att jag inför kriminalvården låtsades ha bestämt mig för att sluta med kriminalitet när jag skulle bli www.ssil.se | 23